söndag 13 december 2009

Riktigt djävla bra kväll. Känns härligt att äntligen släpat sig till Utmarken. Först ut på isen var Weary Nous och fyfan vad bra det var. Helt klart alla ingredienser jag behöver för att direkt falla för ett band; långa låtar, skräningt, montotont, krautigt. Ja djävlar. Dessa gossar kommer jag definitivt följa. Det är nog såhär Ikons borde låtit. Synd att deras kassettsläpp inte var med dom i bagaget.

Mellanband var Lust For Youth och dom har jag ju tidigare lovordat och dom höll helt klart måttet deras andra spelning också. En låt mer än senast, om jag nu minns rätt. Riktigt bra. Köp deras djävla kassett från Nattens Bögar eller var en riktigt grå fyrkant som alla bara låtsas tycka om.

Sist ut var Poppets och jag känner fortfarande ingen mening med att skriva om'et. Det är bra. Punkt.












För övrigt så tyckte jag fan snubben som satt med hela gratis-lådan i sitt knä i soffan och plockade på sig hela skiten var rolig på något tragiskt vis. Roffarns' pôjk. Kanske var ändå den hemliga, fjärde spelningen, som ingen lade märke till bäst ändå. Gnissel!

lördag 12 december 2009

Khmer Noir - det som drog mig till Egalia för första gången. Visst var det bra, riktigt fint till och med. Men inte fan nyskapande, men det försöker nog inte dom här grabbarna med alls. Det ser man redan på dom när dom går på scenen. Den ena med bombarjacka och rånarluva, svettig, djävligt vannsinnig och intensiv blick, den andre i svarta jeans och svart skjorta allmänt proper (med undantag för crustnacken och plåstren i huvudet kanske). Kanske som Whitehouse med en liten skvätt av Militias politiska del. Fast jag antar att det politiska inte är helt seriöst även om det säkerligen finns en viss seriös underton. Som sagt bra, men om jag får välja mellan detta och Feberdröm så vet jag onekligen vilket det blir...

Fredagen den 13:e var förstås kul. Dom vet hur man levererar, men det behövs (för min del) mer för att sticka ut. Samma med skånska Vervain, som kanske hade en mer rutinerad sångare och resterande bandmedlemmar, men likväl lika fasta i genren. Men vafan, man behöver inte vara nyskapande för att vara bra heller (se Khmer Noir t.ex., eller resten av punken eller noise-genren). Den 13:e var aningen mer spretiga i sin stil medan Vervain harvade på mer åt ny, lite smått crustinfluerad, hardcore (jag tänker lite på Intensity typ). Överlag en helt ok kväll. Nu sitter jag här och väntar på att spykänslan ska gå över.











måndag 7 december 2009

Det är ju ingen nyhet...men Hellshock vandrar ju fa-an på en tunn lina från att vara hårdrock. Riffigt och gruffiga machovox. Att sångaren blödde från pannan och agerade förbryllad när han upptäckte det späder väl på grottmetalgrejen mer. Likväl tycker jag ju dom är djävligt bra men att det skulle vara "bästa spelningen på år och dar!" som någon sa har jag djävligt svårt att hålla med om. Det var OK. Wavves vinner utan tvekan denna veckan.

Dessutom är jag bitter på att jag missade Beyond Pink men vafan, jag överlever.







Denna veckan vankas detta:
Fredag: Khmer Noir, Fredagen den 13:e & Vervain @ Egalia
Lördag: Lusse for Youth, Poppets & Weary Nous @ Utmarken.

söndag 6 december 2009

Asfull och aspeppad. Mer rom än cola. Kul spelning, tråkig publik (och ja, jag var i publiken och gjorde inte ett piss för att göra det roligare) och det var kanske en bidragande orsak till varför bandet kändes lite opeppade. Lite kort men hade inte förväntat mig annat heller. Fattar inte grejen med att aldrig ha förband på Parken och att det alltid ska spelas så tidigt...visserligen inte mig emot då man kan dra sig mot billigare ölhak. På de bilderna jag sett på Wavves har trummisen i princip alltid haft på sig en Gauze-tischa och hade såklart det denna kvällen också och det gjorde mig djävligt glad. Både i att fronta med punkband och att fan aldrig byta kläder. Slackers unite!

Min kamera pallade såklart inte riktigt med volymen och det blev därför rätt dåliga videos, men det är enligt mig bättre än inget.







När jag kom till sovplatsen somnade jag till Method Mans skiva "Tical". Gött. Uppvaknandet bestod av en riktigt rå baksmälla och Weed Demon på konstant snurr. Vilket såklart även det har sin charm.

onsdag 2 december 2009

Kvällens bästa, och även kortaste, spelning var den första. Långsamt elektronisk Jesus & Mary Chain utan det underliggande sockersöta som J&MC ändå har, eller kanske ett nedrökt Cabaret Voltaire. Vad vet jag. Mina referensramar är alldeles för snäva för att jag ska namedroppa liknande band eller beskriva med sådant. Kanske en dystopisk science-fiction-rulle hade varit något som bildsätter Lust For Youth. Jag dillar ju bara, men det är lugnt om någon tycker jag är dum i huvudet, det är ju ingen nyhet för mig. Poppets fortsatte, och till skillnad från kvällens öppnande band, har dom ju som bekant det där söta, Ramonespoppiga som helt klart går hem. Inte minst på fyllan. Trummaskinen får mig att tänka på Métal Urbain. Men dom är fan inte lika mer än så. Kunde ju nästan lika gärna nämnt Sisters of Mercy eller nåt.
Hornorkestret med deras djurhorns-instrument och tribaltrummor spelade också. Antingen innan eller efter Poppets. "Stenad, packad, full och hög" gör ju inte kronologin så enkel. Tyvärr var det rätt trôkigt. Hade varit kul att filma, men jag orkade inte resa mig från soffan för't.

Resten av kvällen spenderades mer i ölen än framför scenen eftersom jag är så djävla kräsen. Den tokdansande japanen OORUTAICHI var inget för mina öron och jag dissar fan Box Elders också. Sån är jag. Kalla mig en idiot, det var trots allt helgen vecka 48, så det kan jag inte ha något emot.






Någon frågade mig om jag tagit min stil från Filmen G. Det kanske var ett hån, eller kanske till och med en raggning. Det fungerar ju som både och beroende på vad man anser om filmen (eller mig?). I vilket fall som helst tyckte jag det både var roligt och vackert.

tisdag 1 december 2009

Har på senare tid blivit lite mer pepp på punken igen och Trucken spädde väl på aningen mer. Det känns lite smågött, men jag hatar fortfarande punkare lika mycket som alltid. Missade första bandet, AC4 dök upp utan att jag kände till att dom skulle spela och var fan bra och så även We Live in Trenches. Victims var, mot förväntan, faktiskt kul att se igen. Fast det känns ändå som att alla som spelade den kvällen är dussinband jag nog fan aldrig kommer köpa skiva med. Jag är en gnällkuk och jag lär väl få en smäll på käften av någon för att jag skriver såhär om Victims.







söndag 29 november 2009

Tyckte det var bra. Mitt minne av det är monotont, improviserat & skränigt. När jag lyssnar igen känns det mer strukturerat än vad jag kan minnas. En tråkig sak var att enda sättet de kunde avsluta en låt på verkade vara att döna på extra mycket och sen sluta. Man ville ju ha mer av det liksom. Grejen att ha massa päls på syntarna etcetera kändes ju charmig...MEN politiskt korrekt som jag är fick jag ju lite avsmak eftersom det säkerligen var riktig päls, men fuck it. Avslutet fick inte plats på YouTube på grund utav gränsen på 10 minuter. Danielle Stech Homsy spelade först och det var också bra och mer traditionellt är Brightblack. Två låtar på ukulele (om jag inte minns fel) och två på gitarr. Fyllan denna veckan var rätt extrem så jag hade behövt en sidekick som kunde lägga saker på minnet åt mig (eller att jag helt enkelt skulle skrivit ner något på fyllan, vilket förstås skulle varit mycket roligare).





Update: Bandet i fråga bad mig ta bort videon från YouTube, vilket nu är gjort. Tyvärr!

torsdag 26 november 2009

Min önskelista hade 2 punkter, med en 3:e, överstruken. Ett; bärs, två; beige. Ena gick ju helt klart i uppfyllelse. Födelsedagen blev väl knappt som jag trodde, men ändå över förväntan. Den borttappade kameran blev jag glad över att hitta, på ett djävligt dumt ställe, lagom till att Samara Lubelski skulle spela. Synd bara att det enligt mig var den sämsta av akterna. Kuupuu var helt klart bäst och vad jag ska säga om Swote vet jag inte riktigt. Jag gillar på sätt och vis hela den här grejen med att att spela in sig själv live och loopa och hålla på. Men det känns som att varannan konstellation på Koloni gör det och lägger till lite mysko ljud och okonventionellt hanterande utav sina instrument. Tycker det känns ganska...enkelt. På ett tråkigt vis. Enkelhet är ju sällan något jag avfärdar som dåligt. Kuupuu lyckades dock skapa en skön stämning även om kritiken delvis är riktad mot även henne. Känns jobbigt att jag inte är impad. Jag är nog fruktansvärt tråkig. Hur som helst var kvällen djävligt fin. Egentligen har jag ju ingenting alls att klaga på. Fick ju bli ordentligt full samt bönusen att se tre akter framföra musik live.



Planen är ju helt klart att se Brightblack Morning Light imorgon, möjligtvis gå på Victims på fredag och till sist ännu ett Koloni-arrangemang på lördag. Sedan vore det ju inte alls dumt att avrunda skiten med pizza på Kelly's på söndag.

(Milanoplanerna verkar ju ha gått i stöpet. Undrar var jag ska finna någon kul människa att vara arbetslös och dum i huvudet med.)

måndag 23 november 2009

Ett inlägg som, återigen tack vare bristen på redigeringsprogram, dröjt. Jag borde nästan börja hänga på Magasin 15...vid min ålder liksom. Ha ha. Djävligt skön spelning och fint att ha varit med om en Cranes-spelning. Blev nästan förvånad över att Alison Shaw lät likadant på riktigt. De tre rörklockspels-solona utav CK-Mickiz gick förstås inte av för hackor heller.

Om allt går som planerat blir denna veckan djävligt speckad! Packar till och med mig mitt USB-minne så jag kan föra över till det ifall kameran blir full (vilket jag i allra högsta grad planerar att bli). Men nog om vad som komma skall, här är the Cranes!









I övrigt känner jag att jag borde slagit till på Milano-biljetten när jag upptäckte själva grejen och den var billig. Nu har priset gått upp till nästan det dubbla, vilket förstås smärtar. Däremot har jag kanske faktiskt lurat med mig någon vilket nog känns värt de extra pengarna. Sjukt peppad och jag hoppas det blir av. Hoppas jag lyckas coacha Perssonen (jättedålig ordvits!) till att återupprepa mina misstag. Oj oj oj. Borde lägga in lite The Kristet Utseende på musikmaskinen så man kan lyssna där nere. Perfekt kombo. ("Piss-slickarn från Milano, i hans anus en banano-ho-oo!").

måndag 16 november 2009

Insåg på natten till söndag hur mycket slacker det blivit utav mig när jag ställde väckarklockan på väckning 14.30. Geez. Men jag gillar't väl. Var inte det minsta pepp när jag vaknade heller och förstår inte hur jag kunde bli så djävla bakis som jag var. Kvällen innan resulterade bland annat i att jag lade bud på en Fib aktuellt från 65 som dök upp i min sökning på "Trollhättan" (mittuppviket var tydligen härifrån) (att Simon var mer intresserad av de två kamelfrontade numren förtjänar en extra parentes), (prat om) gips-sex och andra-träffen på Tradera om man söker på "armar". Strange times.

Igår var jag däremot och käkade pizza på Kellys och såg Alkberg köra ett par låtar på P3 session som kommer spelas 6e(?) december eller något sådant i radio. Jag gick och sa "mer rock, mindre billy" till Matti efteråt och konstaterade att han inte har samma usla humor som jag. Synd. Haha. Det var en fin spelning trots att jag (uppenbarligen) inte riktigt hajjat grejen med rockabilly.



För tillfället lyssnar jag på Dëünga och får närmast orgasm.

fredag 13 november 2009

Eftersom mitt videoredigeringsprogram krånglat så har jag inte kunnat redigera det jag spelat in på spelningarna jag varit på. Nu orkar jag inte med det längre och laddar upp dom som dom är helt enkelt. Det här är ju nästan en månad gammalt. Urk! Djävligt fin spelning men också djävligt dyr cuba libre.

Att det har dröjt beror nog även lite på att jag dödat tid med ett nytt projekt som snart är färdigt. Ska bli kul att äntligen ha det klart. Några av er kan nog förvänta sig post om ett par veckor. Yay!

(För övrigt så är det inte jag som spexar med fingrarna framför kameran utan självaste Simon Diamond.)












Uppdatering: Jag är klar. Fredagen den 13:e november 2009. Mycket möjligt något för framtida historieböcker. Ha ha. Önskar bara det fanns en pizzeria öppen såhär dags som kunde belöna mitt hårda arbete. Hoppas på starka, pigga, ben på måndag som kan ta mig till stan. Känns ju dock ganska orimligt med tanke på att det vankas spelning dagen innan. Alltid lika härligt att se fram emot en söndag mer än en tråkig djävla lördag. Förkasta normerna kring vilka dagar det ska drickas och ha kul på!

(För övrigt gillade jag något Erich sa igår: "Nu ska jag öla. Fina med två Alkberg-spelningar är att man bara behöver minnas en.")

tisdag 6 oktober 2009

Witch Hunt

10/06/2009 09:09:00 fm 1 Comments
Kom hem från Göteborg strax innan klockan åtta på morgonen och det var rätt slitigt att ta sig upp till mitt bås i tröttheten och baksmällan. Tanken på chipspåsen i ryggsäcken hjälpte dock lite. Prioriteringarna för hemkomsten var fan skeva, det första jag gjorde var att döna ett avsnitt Star Trek, sedan mat, klippa itu filmerna och till sist lägga mig för lite välbehövlig sömn.

Gött att hänga lite med Krusse som jag träffar för sällan. Konfronterade honom angående utbytet av hans Marx- och Snoopaffischer mot konst och fick en liten anekdot om när han bodde i Uppsala och det första han såg var morgon när han vaknade var Karl som stirrade ner på honom ur sitt skägg på väggen. Vackert. Han ska i alla fall rama in "Doggystyle"-planschen och det känns aningen betryggande, även om jag tycker bättre om Marx.

Lite tröligt av mig att inte filma dom andra banden kanske, speciellt eftersom det blev så djävla mycket Witch Hunt, men jag tycker inte de andra är särskilt intressanta. Inte ens live. Även tröligt att sången inte hörs, men så var det ju även på spelningen...









lördag 3 oktober 2009

Det regnade precis en hård droppe på rutan och i min (ytterst) tillfälliga optimism hoppades jag att det var någon som kastat en sten mot den så jag skulle släppa in någon från regnet och få lite sällskap. Tyvärr var det förstås, som det avslöjats i första meningen, enbart regn. Dystert. Men jag fortsätter nedklippandet av filmningen från torsdagens spelning.

Till allas besvikelse hade Action Beat ställt in, på grund av kvaddad turnévan (om jag nu inte minns fel), men the Fresh Weather Bomb Attack hoppade in som ersättare och är helt klart det bästa jag såg den dagen. Christine Sehnaoui hamnar nog tvåa och det känns väldigt tråkigt att jag stod alldeles för hänförd för att komma ihåg att filma. Killen som stod och pratade med henne efter spelningen om att hennes musik påminde om dåtidens modem (som dagens ungdomar inte får uppleva eller kan associera till) och stod och försökte härma ett var rätt lustigt att iaktta. Själv är jag väl lika pinsam som tänker på lite bättre gammelskol-industri/noise och minimalistisk frijazz. EchoDeck hamnar på en delad tredjeplats tillsammans med Trapped in a Loop (feat. MAG). Sistnämnda hann jag inte få in på film men jag är ändå mer intresserad av MAG än Trapped in a Loop så det kan lika gärna vänta till nästa spelning och EchoDecks låt jag spelade in var längre än 10 minuter och finns enbart i nedklippt version på YouTube. Shooting Spires var absolut inte dålig men får ändå stå utanför prispallen den här gången.










http://www.myspace.com/christinesehnaoui
http://www.myspace.com/echodeck
http://www.myspace.com/thefreshweatherbombattack
http://www.myspace.com/shootingspires

fredag 18 september 2009

Koloni på Aktör & Vänner var väldigt gemytligt. Gött häng med allt folk. Pablo, Couplingsnubben, Julia, Lina & Jenny. Anchor Steam Beer var en djävligt fin öl dom hade där också. Gillar't. Dock drack jag upp hälften av den drickan som jag planerat att ha till 4 dagar. Blev rätt full rätt tidigt. När spelningen var slut var jag helt färdig och stack hem till Mathias och väckte nog honom när jag ramlade in och skulle plocka fram madrassen. Tog inget täcke men sov gott i ett par timmar ändå. Sen vaknade jag upp och var inte alls lika varm längre och drog fram en handduk och min jacka fast det hjälpte inte så mycket.









Stor dos baksmälla när jag väl kravlade fram och jag tvingade iväg mig till Willys för att köpa ett paket nudlar för att försöka få igång mig. Förgäves. Tog tricken till Nordstan och köpte Faktum och ett par nya, välbehövliga, lurar till musikmaskinen. På väg till tåget så ser jag någon som har på sig en turkos t-shirt med ett ashäftigt dödskalle-tryck plus massa surfig dekoration och texten "skatecrazy". När jag kollar upp ser jag att det är självaste gitarrmongot! Fett.
Träffade Elvis på tåget och kom väl fram till att han gillar Nacho Libre. Det gör inte jag. På väg hem i septembersolen springer jag även på Göran Vogel och han berättar att han kört på en djävla älg och visade sitt ärr som sträckte sig från ena örat till andra. Vilken djävla tur att han, och Tuja, klarade livhanken i alla fall. Jag blev rätt bestört.

Vad jag egentligen ska göra av helgen nu vet jag inte. Vore ju gött att gå på noise/industri-spelningen på lördag eller Datsuns eller Dan Berglund. Vad det beträffar söndagen så känns det i nuläget rätt osäkert. Ska jag åka till Göteborg för quiz? Det skulle ju vara lite udda. Haha.

torsdag 18 juni 2009

Fredag
Lyckades bli riktigt full och på ett gott och spexigt humör. Minna att någon grupp med folk ville att jag skulle fota dom. Mathias sa till dom att jag var för full och tog över kameran och jag ställde mig istället med gruppen och gjorde nog den vanliga posen (fjärde apan). Undrar om jag någonsin kommer hitta det fotot. Efteråt gick vi nog och köpte mer öl eller "combinados". Dom snålade INTE på spriten där kan jag ju säga. Dom har inte samma mm-nogrannhet där som i Sverige. Det finns inga "4or" "6or" och så vidare, utan dom gör allt på känn. Bra stämning.

Det slutade i ännu en natt i gängets lägenhet och det kändes återigen verkligen inte ok att krasha där. Kändes även som att Mathias var lite butter då han traskade på i en vansinnigt snabb takt och jag halkade efter eftersom jag inte orkade med den farten på grund utav mina tre blåsor på höger lill-tå och en på stortån på samma fot. Den här gången stannade jag kvar hela natten också. Jag minns inte vad som hände i hostelet när jag åkte dit dagen efter, men det var verkligen något nytt varje dag. Kan varit idag lyset stängdes av i duschen när jag stod och duschade och fick känna utefter väggarna för att hitta låset för att komma ut och försöka tända, tillslut fick jag fortsätta med dörren på glänt så jag kunde se något.

Här blir det ingen toplista, det mesta gjorde mig besviken och det skulle egentligen isåfall bli en lista på dåliga band. Jag missade också mycket och var full osv. Bäst var ändå Sleepy Sun såklart.


Lördag
Jag tror det ryms mycket kärlek i mig just nu. Honey Pie. Shit. Spelningen i Joan Miro-parken var sjukt djävla bra och jag tuppade nastan av när jag blundade för att det var ett så starkt intryck, närmast orgasmiskt, speciellt där i solen. Allt var helt perfekt. Jag hade redan på fredagen tyckt att Sleepy Sun var höjdpunkten på festivalen, och denna andra spelning var ännu bättre och golvade mig totalt. Den bästa konsertupplevelsen någonsin och det som gör att jag ska åka för att se dom igen. Viktigt nu när jag känner så starkt som jag gör för dom. Vill ju inte dra ut på det eftersom risken finns att det ska avta.

Såg även Crystal Stilts spela på andra scenen lite tidigare. Dom brännde av en Gun Club-cover (For the Love of Ivy), det var djävligt fett. Helt konstigt att se band bland sand och palmer. Mer sånt! Efter Sleepy Sun skulle jag köpa skivorna och klarade inte av enklaste matten för att addera priserna för att få en summa att ge till dom. Tog säkert 10 minuter. Men jag växlade ett par ord med henne också och fick en gillande kommentar för min Nick Cave-pin. Blev erbjuden att stanna kvar och hänga, men jag är ju dum i huvudet som hakar på Mathias för att få käk istället. Uppenbarligen görs inte dom bästa besluten på en tom mage. Det blir inte bra när man inte äter. Ångrar det bittert, men jag kommer se dom igen.

Top 5 Lördag:
Sleepy Sun
Crystal Stilts
Liars
Sonic Youth
El-P



Söndag
Gick tillslut upp för att ta mig iväg till Joan Miro-parken en andra gång för mer matiné-spelningar. Sedaiós lyckades med konstycket att göra den sämsta djävla spelningen jag beskådat. Grattis! Tur att det fanns en gräsplätt att gassa i solen på och kolla på lekande hundar och sånt istället. När tiden var inne så tog jag mig till lilla scenen för att se fransk-amerikanska Angelo Spencer istället. Efter Sedaiós hade jag inte några höga förhoppningar alls och blev positivt överraskad. Det fanns en gammal romalkis vid denna scenen som dansade till allt och pratade och stojade och vevade med armarna och drack ur en plunta. Så var det dagen innan också. Det kändes lite som en spansk version av Kapten Haddock. Angelo pratade och skrattade med honom. Kul publikkontakt liksom. Nu i skrivande stund gick jag in på hans Myspace-sida och det känns inte lika spännande som det var i parken. Värt sin lyssning dock.

Karl Blau, som även gästade Angelo på sista låten, var också hyfsad men tröttnade lite efter ett tag på att sitta vid samma scen och kände att det kunde vara värt att hitta en stol vid andra scenen. Efter lite letande fick jag tag på den allra sista stolen och satte mig med bra sikt för att se Plants & Animals andra spelning för festivalen. Det var bättre än på lördagen, berodde nog på att det var en mindre scen, men vad vet jag. Kanske var jag inte på rätt humör dagen innan bara. Dom körde lite nya låtar också som fick mig att känna att det kanske ändå är värt att kolla upp dom närmre än vad jag tidigare gjort (och avfärdat dom som inte tillräckligt intressanta).

Klockan hade hunnit bli över 7 och det kändes som dags att hitta frukost eller mat. Jag gick runt i området utan någon lycka, varken på egen hand eller genom att fråga. När jag gav upp så åkte jag in till Fontana, eftersom det funnits massa grönsaksbodar där som varit öppna tidigare. Tydligen var allt, verkligen allt, stängt nu och jag fick retirera till In Out Hostel för att äta lite chilinötter och dricka vatten. När jag äntligen fick tag på en dator för att surfa lite började en mexikansk brud prata med mig om Primavera Sound. Hon hade köpt en endags-biljett och enbart gått för att se Magnolia Electric Co., vafan? Det var ju inte så att det inte spelade andra bra dagar på fredagen. I mitt huvud sköt jag henne. Jag förstår varför hon reste ensam, hon hade inga vänner.
Detta var tack och lov även sista natten på vandrarhemmet. Det kändes som en stor lättnad. Självklart skulle man inte få någon sömn då ett ungt amerikanskt djävla par skulle hålla på att smälla i dörren, prata högljutt och tända taklampan mitt i natten. Självklart anmärkte jag på deras beteende och de ursäktade sig och dämpade sig i en kvart innan det började igen. Rätt tjôtigt men orka.

Top 3 Söndag:
Angelo Spencer
Plants & Animals
Karl Blau

lördag 18 april 2009

Fredagsafton i Vänersborg. Jag trodde jag skulle åka själv på spelningen och att jag skulle hålla mig nykter och komma hem lagom håglös. Istället visade sig att jag fick riktigt bra sällskap utav Elvis och Öhman som slutade med både öl, tequila och cuba libre; diskussion med pingstvänner vid deras pannkaksstånd, kiss i rabatter, efterfest med dans i bara linningen till klockan 6 på morgonen. Mer kortfattat kunde man skriva att det var en djävligt bra kväll. Med alla de ingredienserna så kan det väl heller inte misslyckas.

Lars Ludvig Löfgren spelade med kompband, vilket är något jag har rysligt svårt för men blev helt klart positivt överraskad. Här är två låtar med honom och en med Lingby.








Dessa från Tyskland frågade publiken om någon kunde något ord på deras språk. Jag ropade genast "kartoffel!!!". Det tycker jag var fint och lite smålustigt.

onsdag 15 april 2009

I lördags var jag och såg Henkans band. Det var mycket öl inblandat och jag tyckte dom var bra. Kändes lite Jesus and Mary Chain-aktigt när man var där, men det framgår nog inte av deras Stooges-cover riktigt. Ena hälften körde dom med originaltexten och den andra med bob hunds svenska tolkning. Det var fint som snus. Ser lätt fram emot nästa spelning med dom i närheten. Synd att dom inte har spelat in något än.