söndag 13 december 2009

Riktigt djävla bra kväll. Känns härligt att äntligen släpat sig till Utmarken. Först ut på isen var Weary Nous och fyfan vad bra det var. Helt klart alla ingredienser jag behöver för att direkt falla för ett band; långa låtar, skräningt, montotont, krautigt. Ja djävlar. Dessa gossar kommer jag definitivt följa. Det är nog såhär Ikons borde låtit. Synd att deras kassettsläpp inte var med dom i bagaget.

Mellanband var Lust For Youth och dom har jag ju tidigare lovordat och dom höll helt klart måttet deras andra spelning också. En låt mer än senast, om jag nu minns rätt. Riktigt bra. Köp deras djävla kassett från Nattens Bögar eller var en riktigt grå fyrkant som alla bara låtsas tycka om.

Sist ut var Poppets och jag känner fortfarande ingen mening med att skriva om'et. Det är bra. Punkt.












För övrigt så tyckte jag fan snubben som satt med hela gratis-lådan i sitt knä i soffan och plockade på sig hela skiten var rolig på något tragiskt vis. Roffarns' pôjk. Kanske var ändå den hemliga, fjärde spelningen, som ingen lade märke till bäst ändå. Gnissel!

lördag 12 december 2009

Khmer Noir - det som drog mig till Egalia för första gången. Visst var det bra, riktigt fint till och med. Men inte fan nyskapande, men det försöker nog inte dom här grabbarna med alls. Det ser man redan på dom när dom går på scenen. Den ena med bombarjacka och rånarluva, svettig, djävligt vannsinnig och intensiv blick, den andre i svarta jeans och svart skjorta allmänt proper (med undantag för crustnacken och plåstren i huvudet kanske). Kanske som Whitehouse med en liten skvätt av Militias politiska del. Fast jag antar att det politiska inte är helt seriöst även om det säkerligen finns en viss seriös underton. Som sagt bra, men om jag får välja mellan detta och Feberdröm så vet jag onekligen vilket det blir...

Fredagen den 13:e var förstås kul. Dom vet hur man levererar, men det behövs (för min del) mer för att sticka ut. Samma med skånska Vervain, som kanske hade en mer rutinerad sångare och resterande bandmedlemmar, men likväl lika fasta i genren. Men vafan, man behöver inte vara nyskapande för att vara bra heller (se Khmer Noir t.ex., eller resten av punken eller noise-genren). Den 13:e var aningen mer spretiga i sin stil medan Vervain harvade på mer åt ny, lite smått crustinfluerad, hardcore (jag tänker lite på Intensity typ). Överlag en helt ok kväll. Nu sitter jag här och väntar på att spykänslan ska gå över.











måndag 7 december 2009

Det är ju ingen nyhet...men Hellshock vandrar ju fa-an på en tunn lina från att vara hårdrock. Riffigt och gruffiga machovox. Att sångaren blödde från pannan och agerade förbryllad när han upptäckte det späder väl på grottmetalgrejen mer. Likväl tycker jag ju dom är djävligt bra men att det skulle vara "bästa spelningen på år och dar!" som någon sa har jag djävligt svårt att hålla med om. Det var OK. Wavves vinner utan tvekan denna veckan.

Dessutom är jag bitter på att jag missade Beyond Pink men vafan, jag överlever.







Denna veckan vankas detta:
Fredag: Khmer Noir, Fredagen den 13:e & Vervain @ Egalia
Lördag: Lusse for Youth, Poppets & Weary Nous @ Utmarken.

söndag 6 december 2009

Asfull och aspeppad. Mer rom än cola. Kul spelning, tråkig publik (och ja, jag var i publiken och gjorde inte ett piss för att göra det roligare) och det var kanske en bidragande orsak till varför bandet kändes lite opeppade. Lite kort men hade inte förväntat mig annat heller. Fattar inte grejen med att aldrig ha förband på Parken och att det alltid ska spelas så tidigt...visserligen inte mig emot då man kan dra sig mot billigare ölhak. På de bilderna jag sett på Wavves har trummisen i princip alltid haft på sig en Gauze-tischa och hade såklart det denna kvällen också och det gjorde mig djävligt glad. Både i att fronta med punkband och att fan aldrig byta kläder. Slackers unite!

Min kamera pallade såklart inte riktigt med volymen och det blev därför rätt dåliga videos, men det är enligt mig bättre än inget.







När jag kom till sovplatsen somnade jag till Method Mans skiva "Tical". Gött. Uppvaknandet bestod av en riktigt rå baksmälla och Weed Demon på konstant snurr. Vilket såklart även det har sin charm.

onsdag 2 december 2009

Kvällens bästa, och även kortaste, spelning var den första. Långsamt elektronisk Jesus & Mary Chain utan det underliggande sockersöta som J&MC ändå har, eller kanske ett nedrökt Cabaret Voltaire. Vad vet jag. Mina referensramar är alldeles för snäva för att jag ska namedroppa liknande band eller beskriva med sådant. Kanske en dystopisk science-fiction-rulle hade varit något som bildsätter Lust For Youth. Jag dillar ju bara, men det är lugnt om någon tycker jag är dum i huvudet, det är ju ingen nyhet för mig. Poppets fortsatte, och till skillnad från kvällens öppnande band, har dom ju som bekant det där söta, Ramonespoppiga som helt klart går hem. Inte minst på fyllan. Trummaskinen får mig att tänka på Métal Urbain. Men dom är fan inte lika mer än så. Kunde ju nästan lika gärna nämnt Sisters of Mercy eller nåt.
Hornorkestret med deras djurhorns-instrument och tribaltrummor spelade också. Antingen innan eller efter Poppets. "Stenad, packad, full och hög" gör ju inte kronologin så enkel. Tyvärr var det rätt trôkigt. Hade varit kul att filma, men jag orkade inte resa mig från soffan för't.

Resten av kvällen spenderades mer i ölen än framför scenen eftersom jag är så djävla kräsen. Den tokdansande japanen OORUTAICHI var inget för mina öron och jag dissar fan Box Elders också. Sån är jag. Kalla mig en idiot, det var trots allt helgen vecka 48, så det kan jag inte ha något emot.






Någon frågade mig om jag tagit min stil från Filmen G. Det kanske var ett hån, eller kanske till och med en raggning. Det fungerar ju som både och beroende på vad man anser om filmen (eller mig?). I vilket fall som helst tyckte jag det både var roligt och vackert.

tisdag 1 december 2009

Har på senare tid blivit lite mer pepp på punken igen och Trucken spädde väl på aningen mer. Det känns lite smågött, men jag hatar fortfarande punkare lika mycket som alltid. Missade första bandet, AC4 dök upp utan att jag kände till att dom skulle spela och var fan bra och så även We Live in Trenches. Victims var, mot förväntan, faktiskt kul att se igen. Fast det känns ändå som att alla som spelade den kvällen är dussinband jag nog fan aldrig kommer köpa skiva med. Jag är en gnällkuk och jag lär väl få en smäll på käften av någon för att jag skriver såhär om Victims.