torsdag 28 januari 2010

Jag fattar inte hur jag tänker när jag är full, men jag gillar det. Förstås kanske inget märkvärdigt för någon socialt kompetent person men det är ju en annan sak när det är jag. Att gå fram till någon och säga "du är så djäävla snygg" hör inte till något jag brukar göra. Att personen i fråga, till min förvåning, sedan börjar prata, istället för att fnysa och gå därifrån, med mig (och med största sannolikhet) insåg hur torr och tråkig jag är gjorde ju inte det hela bättre. Smart drag! Schack matt och det är jag som förlorar. Djävla lökigt liv man lever asså.

Men...jag älskar när jag har rätt. Efter att jag lyssnat på Bittra Miner på Myspace så kände jag att det lär vara bra live fastän det inte lät särskilt bra på deras sida och visst fan var det dä! Odistad och ärlig punk. Gillar't. Har man dessutom en hit med titeln "Mitt Hjärta (Går I 8-Bitar)" så kan det ju inte slå fel, eller? Tydligen däckade trummisen och ramlade av trumpallen innan sista låten och jag förstår inte hur jag kunde missa det eller varför jag inte minns det. Oavsett ger blir det ett plus i kanten för det.







Ein, Zwei, Die! fortsatte kvällens spektakel och jag fick massa nostalgivibbar, tror det berodde mycket på trummorna. Kändes på något vis som att det snuddade vid gåff/post-punk även om det nog egentligen är mer inspirerat av det som var före punken än efter. Jag diggade det överlag men killens sång var fan bedrövlig och även om inte tjejen sjöng riktigt lika dåligt så var det inget jag direkt hurrade för. Det som hördes av texterna var fan också dåligt. Det roliga är väl att jag tyckte dom var bra...jag är bara en djävla gnällspik.





Die Høje Hæle kändes typiskt dansk punkrock och dom kan ju det där tycker jag. Hade ju en period där jag lyssnade djävligt mycket på dansk skit. Kul solon och rätt kul band att kolla på. Inget att gnälla på men inget direkt att hylla heller. Ett ok band. Går säkert att räkna ut med röven att jag gillade Bittra Miner bäst, fast när jag kollat på klippen i efterhand tyckte jag att DHH var bättre. Kanske är det så att bitterheten måste uppleveas live? Hur som helst en bra kväll trots den nästan tomma lokalen.





söndag 10 januari 2010

Idag genomlider jag baksmällan från helvetet. Har tryckt i mig ett gäng tortillas för att kurera och sett en skräpig sci-fi-film från åttiotalet (The Last Starfighter).

Men det här ska ju handla om gårdagen. Började skiten med att stressa iväg till Jazzhuset där Skansros och Makthaverskan skulle köra 2 set var - ett för kidsen och ett för de med åldern inne för alkohol i kroppen. Trodde förstås att Makthaverskan skulle lira först eftersom det alltid verkar som att de bästa banden hamnar först på alla spelningar. Konstigt nog bröts den trenden och de spelade förstås sist och det kändes lite snopet att ha skyndat sig dit för att se Smiths-gossarna i Skansros som är så långt ifrån min påse med gôtta man kan komma. Alldeles för snällt och sött. Har dom här grabbarna spenderat varje vinter på varmare breddgrader eller!? Vart är mörkret? Lika illa var det förstås att man inte kunde köpa öl under tiden men men.


Strax därpå gick Makthaverskan, som jag försökt se i nära ett år, på scenen och kidsen flockades framför och det blev mycket klappningar i takt och lite pogo. Det är vackert att kidsen kan, är ju alltid så dött på alla andra spelningar man går på. Kanske ska börja hänga på all ages-spelningar istället. Problemet är ju bara alla djävla BD-tygkassar som bränner som vigvatten. Hur som helst känns som att det allt för sällan poppar upp band som Makthaverskan men när dom väl gör det så är det riktigt bra grejer. Känns som att Diskoteket överlämnat staffettpinnen och jag vill nog säga att Makthaverskan springer snabbare.






Mellanlandade på den bästa förfesten på väldigt länge som dessutom var kryddad med rundpingis, vilket iofs var just det som gjorde hela festen. Tack till Mathias. Fyllepromenaden till Truckan med Fire of Love i lurarna var ju fan inte fel heller.

Drar mig inte för att få skit genom att tycka "fel" men jag tycker inte Ättestupa är så djävla speciella. Nu har jag ju visserligen inte skivan, men av spelningen att döma. Det var mot slutet det tilltalade mig som mest men då lägger dom såklart av. Bra men inget jag direkt blir hård i brallan av. (Tyvärr fick jag klippa bort 2 minuter av Ättestupavideon på grund utav YouTubes begränsningar, kvaliteten blev förstås sämre också).


The Black Bug var förstås också bra och jag blev positivt överraskad att det var Nödslakt-Anna som sjöng och spelade keyboard. Vet inte varför jag inte köpte skivan vilket jag innan planerat att göra då jag verkligen gillar det som finns uppe på Myspace. Fyllan får mig alltid på andra spår. Får väl ta det vid nästa tillfälle. Det enda jag fick med mig hem var någon noise-tape som jag köpte av en snubbe jag senast träffade på Way Out West, för två år sedan tror jag. Makthaverskan tog hem den här kvällen utan problem, alla gamla gôbbar och kärringar kan ju gå och lägga sig, kidsen vinner.