Inlägg

Visar inlägg från februari, 2010

Dubbelgöken: Ljugarbänken, Orkesterdelegationen & Jenny Almsenius

Inte direkt en spelning jag gått på om jag hade haft ett aktivt val, visor är inte min grej, men vafan. En polare spelar i ett utav banden och jag gick mycket dit för att träffa en god vän som varit bosatt på en annan kontinent alldeles för länge och nu kommit tillbaka på besök. Celebert minst sagt. Så jag hade goda anledningar. Slut på bortförklarandet. Ljugarbänken började kvällens uppträdanden med putslustigt självironiserande vänsterdravel utan tillräcklig distans till sig själv. Deras (även om "deras" rimmar fel då det kändes som att det var sångarens band) försök till politisk satir föll oftast ganska platt. Men nog var det bättre än mycket i genren då jag faktiskt kunde stå ut med hela spelningen. Höjdpunkten var när ljudteknikern knullade upp ljudet och det blev rundgång. Tyvärr höll ju det bara i ett par sekunder. Har sett Tommy spela på både egen hand och med komp och det har alltid varit bättre utan (jag hatar fan kompband så djävla mycket). Var därför rätt rädd

Koloni: Handshakes, Trapped in a Loop & Railcars

Jag kom tidigare till Göteborg än planerat tack vare att tåget jag skulle ta var försenat och tåget som skulle åkt en timma tidigare kom då istället och bröta på som fan in till Götet. Resulterade i att jag fick dricka ett par bärs och kolla på goa filmer på Koloni som ett slags förspel till kvällens musik-akter. Något jag brukat skippa på alla tidigare Koloni-arrangemang till onykterhetens fördel. Det var trevligt. Innan det började lade jag märke till att det stod en kaoss-box på bordet på "scenen" och det tyckte jag skulle bli kul att se "in action". Även om Handshakes proklamerade att han spelade synthpop (och senare "this is a house song!!!11one") så var det varken sött, 80-taligt, eller tilltalade på något sätt. Jag orkade tillslut inte med det faktiskt. Kan tänka mig, att det skulle gå hem på ett dansgolv dock, men ett sådant sätter jag ju inte min fot på och det här var väl alldeles för nära gränsen till att vara ett. I min okunskap visste jag int

Pustervik: Djuret & Pascal

Egentligen hade jag hellre sett Poppets och Vit Päls men jag gick för en gångs skull på den stigen där vännerna finns istället för mitt vanliga rejs och hamnade på Pascals spelning på Pustervik. Absolut inte något jag vanligtvis hade pungat ut 140 djävla spänn för men ibland får man väl ställa upp och jag hade nog en kul kväll. Blev förstås helt fruktansvärt full och minns knappt något. Mattis, som satt och spydde i en ica-kasse under större delen utav bussfärden hemåt, var ju inte den enda som tömde sitt maginnehåll under kvällen. Underligt att jag minns hans spya men inte min egen men tur är väl det. Kom aningen sent till förbandet, som jag inte ens visste vilka det var förrän nu när jag sökt runt lite och kom fram till att dom kallar sig för " Djuret ". Förstår inte ens varför jag bemödat mig med det. Det första jag såg påminde mig på något vis om Olle Ljungströms gamla band Reeperbahn...fast en dålig version utav det. Sedan lät sångaren som Håkan Hellström och vem fan ork

Koloni: Jason Urick, Tired Tape Machine & Ecstatic Sunshine

Jag hatar elitismen på Haket (som jag lurades till innan Koloni). Som min beställning sa jag att jag antar att det inte finns något som en "stor stark" på det här stället men vill helt enkelt ha det billigaste och fulaste som man blir mest full utav. Det dom (ja, dom, jag fick helt plötsligt TVÅ bartenders till skillnad från NOLL som man brukar) reagerade på var "en stor stark" vilket enligt dom var analogt med att beställa "en mat". Höll förstås inte med men hade i min fylla inget att komma tillbaka med. I efterhand känner jag väl att det vore närmre att likna "en stor stark" med "dagens rätt" i så fall. Blev ju helt klart ingen öl där men en skvätt sprit på toaletten istället. Önskar att jag insett att jag borde öppnat en öl ur väskan och blivit utslängd. Jag kommer ju inte gå dit igen oavsett. Det jag vill komma fram till är nog att jag älskar att kunna beställa "EN ÖÖÖÖL" och veta vad jag får. Först ut var Jason Urick, e

Koloni: Simon Quéheillard, Lócelle Mare, & dd/mm/yyyy

Känns som att folk tolkar mig lite fel ibland men det är ok. Det jag kommer skriva känns som en sådan grej och därför måste jag väl lägga till att jag verkligen älskar koloni och att Pallin fixar just dom banden han drar dit. Men vissa band är så tråkiga och uppenbara och det värsta är att jag nästan förväntar mig att ett av banden ska vara just det varje spelning. Ett av dessa var just första akten, Simon Quéheillard , som visserligen var småkul i någon minut men bygger i princip det hela på att spela på ett okonventionellt sätt vilket inte räcker för mig. Tror han spelade på gitarren med någon typ av fläkt men det påminde lite om e-bow på något sätt. Var också ganska snarlikt mellanbandet på flera sätt som han även var polare med. Jag hade tyckt det var mycket roligare om han spelade i ett band istället för att hålla på och dona helt själv eller om han kanske gjorde filmmusik. Att se det live var inte särskilt spännande. Lócelle Mare var däremot bra. Det hände mer grejer och kändes

Utmarken: Källarbarnen & Kristian Olsson

Noise för hela slanten. Djävligt kul kväll men mitt skrivande blir lika kortfattat som videoupptagningen. Båda banden var gôtt mos och jag var helt klart i rätt sinneslag. Missade att spela in Källarbarnen men tog i alla fall upp lite av Kristian Olssons set. Hade velat stanna längre men hade tillräckligt stor koll på mig själv för att fatta att om jag ville gå på filmfestivalen den kommande morgonen så var det dags. Ser fram emot nästa Utmarken med Con-Dom, som jag lyssnade på när jag lyssnade mer aktivt på noise under gymnasietiden, och Pestdemon. Men imorgon blir det andra bullar med filmfestival, Christina Lindberg (som jag hoppas hinna se lite av) och sedan Koloni . Lär väl avsluta kvällen på Kelly's med en pizza också. Jag är med andra ord sjukt djävla peppad.

Spatt: The Eight Arms, Personangrepp & Systemskifte

Från att vara så djävla bakis och opeppad till att bli smått berusad och pepp för att sedan upptäcka att opeppen var befogad. Blev full, åt toasts och fylletjafsade om språkförbistringen och blev kallad konservativ eller annat likvärdigt. Vilket nog är sant i den frågan. Mycket av "utvecklingen" är, i min åsikt, fan degeneration. Jag hatar pöbeln som inte kan stava. Tror det var i Smackdown-villan jag såg The Eight Arms Around You någon gång och jag vill minnas att det var bättre förr, men inser nog att det är så att omständigheterna och mitt tyckte som ändrats. Något som ändrats på riktigt är ju däremot att dom kapat namnet till The Eight Arms . Ett segt åbäke som nog landar mellan metal och hardcore och man kan nog associera skiten till typ Icos, Kylesa och Meleeh och sånt. Och dom banden är ju helt ok i min bok. Personangrepp var lite som livet - en besvikelse. Inte direkt dåliga men ett dussinband och jag orkade inte kolla så värst mycket och satte mig i entrén istället.