tisdag 30 mars 2010

Jag var helt beredd på att betala 140 pengar för att se Times New Viking även jag redan tycker att en hundring brukar vara nog så dyrt. Att det senare visade sig vara gratis (eftersom enbart 2 personer köpt biljetter) gjorde ju inte mig ledsen i ögat. Faktumet att det var skitbra gjorde det ju inte heller mindre värt pengarna man inte betalade (fastän synthen kunde varit lägre eller gitarren högre, men egentligen har jag inget att gnälla på alls). Tremanna-band är nog dessutom min favorit av någon anledning. Synd att dom ställde in sin spelning på förra årets Primavera Sound, hade ju inte varit dumt att ha upptäckt dom för ett år sedan istället för en vecka innan dom spelar.

Några gånger fick ändå ölsuget förturen framför att stå och se på skiten och jag stod och skrek efter öl i baren utan att personalen hörde mig. Lite lustigt med tanke på den tystlåtne och försiktiga person jag är. Det kändes som att jag var femton och hade moppe. Jag gillar öl.

Insåg att jag kan gnälla på töntiga kompisar man har som tyckte det var kass men ändå köpte skivor...(och kamraten som faktiskt tyckte det var bra är töntig för att han skaffat flickän och jobb).








Global Falafel Appreciation Day firades, dagen därpå, på Café Hängmattan med två utav Pärleportens-snyggingar. Djävligt värd buffé med gudomliga falafelbollar. Saknaden utav Salwas Falafel Express glömdes bort för ett tag. Började på morgonen även på korthistorian för del två utav fanzinet. Ett försök på någon slags kiosklitteraturs-sci-fi-bögporr. Ska bli kul att se hur det blir när det är färdigt. Har väl nästan skrivit klart halva. Men som Gretard påpekade, och jag själv också tycker, så borde det egentligen bli en serie. Bara det att det är så djävla jobbigt att rita. Fyfan.

söndag 21 mars 2010

Kom iväg rätt sent och min kväll på Truckstop började i slutet av Bromanders föreläsning. Hörde förstås inte ett smack tack vare allt pladder från annat folk. Men det är väl ok antar jag. Är rätt nöjd med att enbart läsa hans serier egentligen.

Har skrivit Pistol Disco någonstans tidigt i min lilla Gröna, så det var gött att äntligen få se dom live. Det var djävliga goa krautstinkande låtar. Tyckte nog spelningen var lite kort bara. Jag undrar vart all kraut-hype egentligen kommit från. Känns som att vartannat band som är intressant har lånat en del från krautrocken. Menar absolut inte att jag lipar över det, snarare motsatsen, men det är ändå lustigt.


När jag stod och lyssnade på Sork tänkte jag att det fan känns som någon slags bra version av nu-metal och kände mig rätt dum i huvudet utav den tanken tills en vän, 10 sekunder senare, sade exakt det jag hade tänkt. Hyfsat bra fast jag föredrar både Surplus People och Trapped in a Loop.




Punkig progg eller proggig punk? Nog det sistnämnda då det egentligen inte lät särskilt proggigt. Men Mitt Hjärta Är En Bomb hade definitivt någon slags naiv idealism som kändes som om den kom från slutet av 70-talet. Men det är väl delvis därför jag gillar't, men bandnamnet är fan inte ok. Vet inte om jag gnällt om det tidigare, men jag lyckas fan alltid med att spela in de sämre låtarna. Blir rätt sur över det. Den här var dessutom över 10 minuter (vilket i vanliga fall brukar hinta till att det är en för djävla grym låt), men det här kändes bara utdraget. Början är någon ungdoms-anekdot om sångaren och Pallin. Lite lustigt.


Resten av akterna missade jag kan man säga. Såg väl någon låt på Lake men var inte särskilt sugen på't. Överlag en för djävla bra fest och jag förstår inte hur fyllan kunde guidat mig därifrån innan det var slut enbart pga garanterad sovplats. Kändes djävligt synd. Får ta igen det nästa jubileum.

Morgonen då jag hafsade ihop det här inlägget upptäckte jag att Sleepy Suns nya skiva fått ett datum: 17:e maj! Fest! Skivan öppnar med min favoritlåt, Marina, och det ska bli spännande att höra hur skiten låter när den passerat en studio. Här är förut nämnda låt från 2009 under en parkspelning i Barcelona (Primavera Sound).

söndag 7 mars 2010

Märkte visst att jag glömt skriva klart och lägga upp det här inlägget, hrm.

Inställt Uran utan någon information om det var ju djävligt ovärt eftersom det var så jag lurat med mig två vänner, och även därför jag gått dit, men what the heck. Att det dessutom tillkommit ett eller två andra band gjorde ju allt extra förvirrat. På hemvägen mötte man ju iaf någon trevlig skallepär och glajjorm med Discharge målat på skinnpajen och det visade sig att han var tjommis med Uran. Enligt denne så hade dom ställt in för att dom åkt till Dalarna för att visa upp ett djävla barn. Hoppas fan för Uran att ungen är snygg eller ett geni av något slag, annars var det en fett ovärd anledning. Vad är det här nu, 5:e gången jag, av någon anledning, missar Uran? Bedrövligt!

Första bandet var grymt och påminde mig lite om Dag Vag på något sätt, fast jag har ju lyssnat otroligt lite på det bandet. Enda titeln jag minns med dom är "Dimma". Aja. Skit-tuff nörd-organist är nog det jag minns främst...och att det var bra. Antar nästan att det här skulle vara Urans ersättare. Minns inte vad dom hette, så om någon vet är det ju bara att hojta till. Vore ju trevligt så man kan hålla koll på om dom ska spela igen också...
Update: Bandet som spelade hette Span. Stort tack till Christian för det!


Någonstans emellan så var det någon rappare som stod på scen och det var rätt trôkigt. Någon enstaka kul formulering eller så men överlag kass svensk vardags-rap. Beatsen var ändå ok (för mig att det var rätt mörkt, grime-aktigt antar jag)...men jag tycker att röst och framför allt text är det viktigaste i hip-hop (vilket vilken sansad person som helst borde), så det räcker nog för att förklara att jag inte tyckte det här var bra alls. Dessutom så ville publiken (hans polare verkade det som) att han skulle köra ett extranummer. Det blev en repris på första låten...a capella.

Den Stora Vilan är bra. Påminner lite om Sleepy Sun men lite lugnare och inte lika utflippat. Mer blues/country än psych, så egentligen påminner det väl mer om Grateful Dead.


När jag på morgonen insett att det var gamla skolans blueshårdrockar-Graveyard som spelade (hade inte reagerat på att det var det Graveyard innan då det är ett så platt namn) så blev jag ju rätt djävla pepp på att få se både dom och tidigare nämnda Uran, men hela besvikelsen och svårigheten att se något över alla långa djävla hårdrockare och tröttheten gjorde att jag inte orkade stå allt för länge för att kolla på det. Dessutom var en polare lite nere så det var lika bra att gå därifrån. Bra och kul att få filmhjälp också, så tack till Ida för det sista klippet!



fredag 5 mars 2010

Kurt Weisman påminde mig lite, sångmässigt, om Chad VanGaalen, men det berodde nog mest på att det var något jag lyssnade på imorse. Fanns även lite Elliott Smith-vibb i någon låt men att jämföra en fellow akustisk singer songwriter med Elliott känns ju bara korkat på massa vis. Hur som helst var det kantat med poetiska och personliga texter som kändes som att dom kom rätt ur hjärtat och att den här snubben var väldigt bräcklig på något sätt. I någon låt så såg det mer ut som att han snarare darrade, än stampade, takten med sina barfotafötter. Tyckte det var djävligt bra och utan tvekan den bäste av de tre herrarna som spelade under kvällen. Den ende av dom jag såg hela spelningen med dessutom. Tänkte köpa skivan men den var så djävla ful. Får glömma av det och göra en beställning via internet på fyllan någon gång istället.




Asa Irons förvånade lite med en hård dialektal engelska som jag inte riktigt kunde placera, sliten keps och (för genren lite okaraktäristiskt) skägg. Gillade liksom hela den här kontrasten men sen var musiken lite seg. Kändes, på ett småtrist sätt, enklare än Kurtan som spelade innan. Inte lika indragande. Hade nog hellre hört det här på skiva. Gick och drack öl istället, det är ju så roligt.


Näst bäst utav förakterna var väl då den siste, Micah Blue Smaldone, antar jag. Har väl inte så mycket att skriva om det egentligen. Kändes stämningsmässigt på något sätt närmre Kiss the Anus of the Black Cat än tidigare name-droppade Elliott Smith i mina öron och det var hyfsat bra. Överlag lite segt med tre akustiska akter samma kväll, speciellt när man inte var förberedd på det (har inte lyssnat på någon av dom tidigare). Hade nog tyckt det var bättre om jag inte sett alla samma kväll eller på ett café eller något...om man nu höll på att gå på spelningar på sådana djävla ställen.


Avslutningsvis spelade U.S. Girls i teatern bredvid och det var härligt att dom dragit för så man inte kunde sitta på stolarna i salongen även om det slutade med att vissa (jag inräknad) tillslut satte sig på golvet istället. Fan vad jag hatar folk som sitter på spelningar och att jag fan blivit en sådan själv. Vad fan har hänt? Hur kan jag spä på självhatet med en sådan grej, helt idiotiskt! Aja, härlig stämning med henne i mitten och en ring av folk runt omkring och en rökmaskin som stundtals pyste ut rök. Oljud, kassettbyten och pedal/mixer-rattande. Gillar't.




Hur jag, på stort sett varenda spelning jag går på, lyckas spela in fel, eller de sämre, låtarna förstår jag inte.

tisdag 2 mars 2010

Vilken djävla toppenkväll! Det här delar nog första platsen på bästa spelningar i vinter med Utmarkens lusse-spelning. Enda missen (förutom att jag glömde det stora minneskortet till kameran hemma) var ju att gå alldeles för tidigt från spelningen i ett försök att hinna med sista bussen och förstås missa den med en minut. Surt men det hade ju varit rätt värt att få sova i sin egen säng. Tur att man har vänner i Göteborg som räddar en med sängplats gång efter gång!

Jag vet inte ens hur jag ska börja att förklara James Ausfahrts musik eller framträdande. Förvirrad, halvsliskig elektronisk lo-fi pop framfört genom att sjunga till sin musik han spelade upp från en kassett-walkman som han avslutningsvis kastade i marken och stampade sönder. Fruktansvärt bra och på något sätt även fruktansvärt roligt. En förbannat bra inledning på kvällen och jag måste verkligen köpa skivan.




Tidigare bara lyssnat på Still Flyin' på deras MySpace-sida (om jag inte såg dom i Berget när dom spelade där, men alla minnen från den tiden är ju rätt suddiga) och tyckt att det vart lite segt men ändå verkat lovande för ett live-sammanhang...och det var ju inte lite bra heller. Det var poppigt, glatt och svängde som fan. Ord jag vanligtvis nog skulle använda för att såga ett band men det här stack väl ut på något sätt. Kommer fortfarande inte köpa deras skivor eller så men spelar dom igen så vill jag verkligen vara där. Förstår verkligen varför Koloni arrangerade den här tredje spelningen med dom. Men om jag måste ranka kvällens akter så vinner förstås James. För övrigt kul att återse Galleri Oro som det var alldeles för länge sedan jag var på spelning på.




Jag gillar att man i mina videor kan se om Simon är med på en spelning då han närmast alltid sätter två fingrar framför kameran på minst en video per spelning. Spexigt!