Egalia: Leda, Lars Adaktusson & Ursus

Det är sällan jag går igång på kängband i dessa tider, men Leda överraskade stort! Skönt att slippa macho-attityden som många i stilen verkar ha också. Folk har snackar så djävla mycket om t.ex. Giftgasattack (som jag tycker är djävligt tråkiga) i flera år, jag tycker Leda gott kan ta över den hypen. Det är lätt Göteborgs bästa kängband. Snuskigt bra men det fångas inte riktigt i klippen då trummorna verkar ta över ljudbilden. Dom satte i alla fall ribban ganska högt för dagens spelning...














Lars Adaktusson hoppade väl ungefär på samma höjd som tidigare nämnda Leda men lutar på något vis mer åt 80-tals hardcore, med svensk sång, men med lite glimten i ögat. Dom hade dessutom en tavla med ett porträtt utav Adaktusson på scenen.












Har flera gånger varit inne på Ursus myspace-sida och lyssnat. Varje gång tyckt det börjat stabilt men så bryts det alltid ner med någon solo eller ackordbyte som får det att låta snällt eller tralligt. Alltså hade jag inte så värst höga förväntningar på dom men anade ändå att dom skulle leverera pga vilka band medlemmarna tidigare varit i...










Kontentan är att det här är en av de bästa punkspelningarna jag varit på. En annan spelning som kommer till minnes som bland det bästa är den på Majvallen med Skitkids, Sanctuary in Blasphemy & La Fraction.

Något som förvånade mig lite var att Egalia ännu inte flyttat från deras lokal. Jag är ju nyfiken på det nya! Kom igen!