tisdag 17 augusti 2010

Torsdagen spenderades mycket på att åka fram och tillbaka för att fixa biljett efter att jag blivit blåst av en internetförsäljare för mycket. När det äntligen var löst var det bara att ta sig till Sticky för att vänta in att dom skulle öppna Top Floor så man kunde döna in och "missa" Harlem och sedan kolla på Sleepy Sun. Är mycket för att se band live, men Harlem lockade mig verkligen inte från min sittplats. Skulle jag gått någonstans hade jag gått ut istället.

Inte för att jag hade större förhoppningar, men varför spelade dom sådan skit på Sticky? Höll inte alls samma tema som resten av festivalen. Dessutom märkte Simon att låtarna upprepades flera gånger under kvällen. Som om de satt på en dålig blandskiva på repeat & shuffle. Det hade varit pinsamt om det inte vore just Sticky Fingers...

Sleepy gjorde nog den sämsta spelningen jag sett med dom men det betyder inte att det var dåligt. Har inte så möe att skriva om det, speciellt inte såhär flera månader i efterhand. En ny låt fick jag i alla fall in och det känns ju gött. Visserligen lovar det väl inte så mycket för nästa skiva, men ändå.









Resten av festivalen kändes misslyckad som fan. Hela fredagen led av helt otroligt mycket bas (vad fan höll ljudteknikerna på med?) och det var inte så många band som egentligen lockade. Wu och Iggy var väl det jag orkade se. Inte ens hela (av de levande) Wu-Tang Clan var där, men man ska väl inte klaga. Djävligt gött att ha sett. Massa gamla hits. Mycket GZA. Gött. Iggy Pop & the Stooges var festivalens höjdpunkt och frontmannen kändes som att han vore 16 igen med allt springande, krälande och juckande. Visserligen avslöjar väl det fladdriga skinnet att han har "några" fler år på nacken.

Skojade hela tiden om att gå på Drums. Något både jag och Simon ville se men kände att det var lite väl tidigt (13.30). På något vis lyckades vi ändå ta oss dit men blev rätt besvikna. Lät väldigt mycket Cure och var allmänt tråkigt. Dock var väl jag mer besviken än Simon. Ville se både Girls (prioriterade Systemet-besök) och Radio Dept. (via hörsägen ska de vara dåliga live) så det skippades i förmån för att hänga utanför med vänner (spriten).

Nästa stop var Håkan Hellström som skulle köra hela "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg". För djävla tråkigt och förstår inte hur alla kan uppskatta det till den nivån folk uppenbarligen gör. Jag tror jag tycker sämre om den herrens musik efter spelningen. Rörde mig längre och längre bak och försökte hitta någon annan förströelse men orkade inte ens stå i kö för att köpa öl. Tillslut räddade dock Lina och Anders mig och vi gick till Broken Bells-spelningen i tältet istället. Började med en långsam, atmosfärisk, postrockig intro-låt som ändå kändes som att det kunde bli något gott utav när de väl körde igång. Såklart blev det istället bara sämre och sämre och man mådde ju illa av att vara fast mellan detta och Lykke Li. Dessutom regnade det och jag var nykter (trots en massa öl, cider och sprit). Trodde länge jag skulle förvisa mig själv från festivalen och istället åka hem till Mpo och laga mat men lyckades hålla mig till Chemical Brothers som var hyfsat bra. Justa video-projektioner det lilla jag orkade stanna. Hade velat höra Horse Power men kände att en tom vagn var att föredra...

Tog en kik in på Bengans lilla stånd och hittade en Sonic Youth-biografi utav David Browne för en hunka och det kändes rätt värt att plocka med hem där det blev en redig dos linssoppa med Emilie och nattligt flum-samtal.

Slutsatsen är att det trevligaste var hänget i lägenheten med Simon, Mpo och Lluvia. Förfesten på torsdag var bättre än själva festivalen och att jag borde tagit volontärpasset jag blev tilldelat.

tisdag 10 augusti 2010

Hade i förväg tjuvkikat på ett par setlists från tidigare spelningar på den här turnén och blev rätt nöjd av att läsa hur många, fruktansvärt bra, gamla låtar de tänkt köra. Utan tvekan värt de ~700 kr det kostade med resa, biljett och dricka.

Nu minns jag inte vilken låt som var först ut, men Nivek Ogre hasade sig upp på scenen med hjälp av en rollator. Vita ytor överallt som det projicerades videor på. Allt var sjukt snyggt. En total upplevelse. Mina färdigheter i att skriva är inte tillräckliga för att jag ska orka beskriva spektaklet Skinny Puppy. Är fortfarande sliten från festivalen och gårdagens spelning.

Tyckte de nya låtarna hade tagit någon slags influens från electro och trance, saker som jag förstås inte gillar, fast gjorde det bättre. Som om de på något sätt läxade upp artister ur de genrerna.

Kort sagt en av de bästa konserterna i mitt liv. Ett set där gamla hits är i majoritet blandat med de bästa låtarna från senaste 2-3 skivorna går inte fel, speciellt inte med deras scenshow. Får jag chansen att någon gång se dom igen kommer jag utan tvekan ta den.






söndag 1 augusti 2010

Resan från Göteborg till Stockholm blev nykter då vi inte hade tid för pissepauser (som hade krävts om man skulle hiva i sig öl efter öl) och väl framme, precis i tid, var de flesta för sega för att börja dricka. Något som löstes efter någon timmas halv-sömn på färjans golv. Lonkero-kopior, fiskshot och mintu vevades runt i hederlig fyllemanér och man varvade sina klunkningar med små tupplurar. Någon köpte vansinnigt dyr sallad, andra sjöng karaoke och jag åt mina medhavda baguetter som verkligen var en räddning på resan.

Väl i land och på väg mot festivalen blir vi, och bilen bakom oss, med om en smitningskrock av en idiotförare som svänger in framför oss, tvärnitar och gasar iväg fort som attan. Vi tappar bort bilen framför oss (som visste vägen) och vi stannar vid en mack och ringer polisen för att polisanmäla skiten så Bandarn' skulle kunna få sin bil reparerad på försäkringen. Självklart var det till ingen nytta då finska länsman inte kunde engelska och inte förstod att det var den tredje, smitarns' pöjk, som var boven och inte Bandarn'. Slutade med att dom guidade oss till campingen. Antagligen mest för att slippa oss. Folk på dåligt humör, försvunnen dricka och trötthet gjorde att jag valde att försöka däcka direkt istället för att hålla på att försöka vara punk och festa igenom natten.

Till och börja med kan jag ju säga att det blev betydligt färre band sedda än vad jag hade planerat. Dock var det jag såg, förstås, djävligt bra. Var peppad på att det var så mycket okända band. Jag gillar ju sånt!

Började väl med Backlash (om det nu inte är något annat band, minnet är dåligt). Djävligt bra. Gillade hawaii-skjortan. Mer icke-punk på punkspelningar tack!



Förundrad över att Büfo skulle spela på lilla scenen gick jag dit glad i hågen. Insåg väl att de förstått att lilla scenen är roligare publikmässigt och har bättre ljud. Bra över förväntan.








Under Social Chaos spelning gick elen på hela festivalen. Rätt trôligt eftersom dom var såpass bra att jag ville se andra hälften av deras spelning och således fick stå kvar och vänta tills det kom tillbaka igen. Men det var det väl värt antar jag.




Utöver dessa såg jag ett par låtar av Kylmä Sota - djävligt bra grottmänniska-käng, och Dezerter. De sistnämnda var en stor flopp. Kul att ha sett och de körde såklart några av det gamla hittarna. Gillar även att den här festivalen fick mig att inse att jag fan gillar rödbetor. Djävligt mycket dessutom. Största minuset var ändå att jag tappade bort min skarf - den enda jag någonsin gillat. Bög.