fredag 22 oktober 2010

Hade visst missat en mapp med live-videor i allt uppladdande och annat stök jag hållt på med och det pedanten i mig blir irriterad på att det nu inte hamnar i kronologisk ordning. Hur som helst är det här från Paramount DIY i Roskilde. Trängas i en bil hela vägen från Göteborg ner (och upp igen). Upptäcka att festivalen är mindre än vad man trott. Supa ner sig och sedan få reda på att dom inte alls hade toppar med mer att låna ut osv (fast det löstes ju tack vara A33, tack!). Kul att stöta på ett par bekanta ansikten från Göteborg också.

Både Symptom och Avfart 33 var djävligt bra. Onekligen höjdpunkterna på festivalen vad det gällde band. Det var så länge sedan och jag har varken anteckningar i huvudet eller i fysiskt format om vad som hände förutom att jag gjorde bort mig. Vilket förstås är lustigt, men jag orkar inte plottra ner det nu. Det får räcka med videorna och det här svamlet. Hej då bloggen!





söndag 17 oktober 2010

Började med något akustiskt band med en tjej på skönsång. Tyckte det var pinsamt tråkigt. Alldeles för slipat. Dom var för duktiga för att jag skulle hitta någon riktig känsla i det. Vissa delar av musiken var dock intressanta, men jag orkade knappt sitta kvar. Tur för bandet att det var så kallt utomhus så man ändå var tvungen att stanna kvar inne. Hur som helst var det inte min kopp thé, så de som gillar den typen av musik tycker väl det är bra för jag kan inte gå och påstå att de är utan någon skicklighet. Det kommer säkert en dag då jag sitter med en The Preacher & The Bear-skiva i handen och får ta tillbaka det här.

Massa tack till Gretard som var snäll och ställde upp med att filma! Aggrenation gjorde nog sin bästa spelning hittills, fast behöver nog fan röra lite mer på sig på scenen. Speciellt den där långhåriga djävla hippien (ta och klipp dig för fan). Men det lät rätt tight i alla fall och det känns som att bandet tagit sig en bit från senaste Göteborgs-spelningen (då på Egalia). Fast det är inte ok att köra extranummer när det bara är 2-3 personer i publiken som ropar efter det. På med huvudbandet istället!


















Kunde varken supa eller stanna kvar hela kvällen eftersom jag skulle jobba klockan 7 på morgonen efteråt. Missade således Brutal Knights (för andra gången) och det känns fan inte ok. Sprang ifrån Underjorden, utan att säga hej då till alla vänner, för att hinna med sista bussen hem och det var på håret att jag inte enbart skulle missa Brutal Knights utan även färden hem.

onsdag 6 oktober 2010

Eftersom Aggrenations Trollhätte-spelning blev inställd tänkte jag från början egentligen passa på att se Melt Banana (med flera) på Kolonis mini-festival i Kungälv. Passa på att stödja sin favoritarrangör och så vidare. Sedan slog förstås tröttheten till och jag tänkte att jag bara skulle åka in till Göteborg för att repa och sedan ta bussen/tåget hem vid åtta-snåret. Självklart missade jag bussen och kände inte riktigt för att vänta in nästa. Det resulterade förstås i att jag hakade på Jonte och Andreas till Truckstop Alaska för att bevittna sista dagen av deras oktoberfest. Slank ner en herrans massa öl (400kr på bara inträde och öl) och jag var helt väck långt innan kvällen blivit särskilt gammal. Kom dit i mitten utav första bandets (Beast) spelning och det var långt ifrån min kopp thé vad det gäller hårdrock men tyckte det var djävligt roligt att kolla på tack vare nivån av berusning och alla stereotypa hårdrocksgrejer. Största behållningen var, utan tvekan och utan att förvåna någon som känner mig, rundgången i slutet av spelningen när de lade ifrån sig sina instrument.

Nästa band bemödar jag mig inte ens att kommentera. Trots det grymma namnet, Witchgrave, var dom så trôkiga att jag vill skriva "trôkigt" med versaler. Det var roligare att kolla på Beast-distrosnubben som stod och höll upp en Beast-tischa (eller om det var en skiva, minnet är dåligt) nästan hela kvällen.

Nästa band ut på scenen var Martyrdöd. Crust-eliten. Jag gillar dom och har deras vinyler men spelningen imponerade inte direkt.




Kvällens bästa band var jag för väck för att spela in. Egentligen snurrade jag nog runt mest mellan allt folk man skulle snacka med och var full än att se dom. Men Våld var djävligt bra.

Sist ut var all-star-jänkarna Deathraid. Det som flera tidigare tyckt var värt att skippa Melt Banana för att se medan jag, förstås, påstått motsatsen. Självfallet hade jag rätt. Det har jag alltid. Det var inte dåligt men rätt standard. Förstår ju varför folk vill se det, men det är inte ett band jag tycker är särskilt märkvärdigt. Ändå ger jag er några videor med dom från kvällen.




Efter alla spelningar har jag näst intill bara en sak i minnet. Det var när jag kände mig tvungen att prisa någon persons synliga tatuering med motiv hämtat från Det Sjunde Inseglet. Min kommentar fick en väldigt frågande min. Jag tror jag upprepade vad jag sade men den bestod. Utgår från att det betyder att jag antingen var alldeles för full för att få ur mig tal någon annan förstår eller att personen inte har någon koll på vart motivet kommer ifrån. Säkert finns det andra förklaringar men jag låter det vara så. Grym kväll.