Spatt: Aggrenation

Började med något akustiskt band med en tjej på skönsång. Tyckte det var pinsamt tråkigt. Alldeles för slipat. Dom var för duktiga för att jag skulle hitta någon riktig känsla i det. Vissa delar av musiken var dock intressanta, men jag orkade knappt sitta kvar. Tur för bandet att det var så kallt utomhus så man ändå var tvungen att stanna kvar inne. Hur som helst var det inte min kopp thé, så de som gillar den typen av musik tycker väl det är bra för jag kan inte gå och påstå att de är utan någon skicklighet. Det kommer säkert en dag då jag sitter med en The Preacher & The Bear-skiva i handen och får ta tillbaka det här.

Massa tack till Gretard som var snäll och ställde upp med att filma! Aggrenation gjorde nog sin bästa spelning hittills, fast behöver nog fan röra lite mer på sig på scenen. Speciellt den där långhåriga djävla hippien (ta och klipp dig för fan). Men det lät rätt tight i alla fall och det känns som att bandet tagit sig en bit från senaste Göteborgs-spelningen (då på Egalia). Fast det är inte ok att köra extranummer när det bara är 2-3 personer i publiken som ropar efter det. På med huvudbandet istället!


















Kunde varken supa eller stanna kvar hela kvällen eftersom jag skulle jobba klockan 7 på morgonen efteråt. Missade således Brutal Knights (för andra gången) och det känns fan inte ok. Sprang ifrån Underjorden, utan att säga hej då till alla vänner, för att hinna med sista bussen hem och det var på håret att jag inte enbart skulle missa Brutal Knights utan även färden hem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen