Truckstop Alaska: Nyår med Jon Loxbo & Uran
Jag är en sådan miserabel människa att jag redan efter förfesten har minnesluckor. Har inte ens blekaste aning om hur jag tog mig till Truckstop Alaska. Minns däremot att jag det första jag gjorde var att köpa nya öl och en hummus-rulle. Det sistnämnda antagligen för att stävja av fyllan en aning. Strax därpå intog väl Jon Loxbo marken. Beskrivningen utav framträdandet lovade mycket men nådde inte ens upp till tröskeln. Lite som om klassens clown klätt ut sig och utförde diverse pajaskonster på roliga timmen. Undrar om det egentligen är jag som är Jon Loxbo. Någon skrek "skaffa manus!" vilket jag motvilligt nog själv kände att det skulle behövas. Jon Loxbo sparade paradnumret "eldslukning via röv" till sist. Vilket ju var det alla väntade på. Självfallet var förstås inte heller det någon uppenbarelse utan hörde till samma rang av clown-konster som tidigare nämnt.
Efter att ha missat otaliga konserter, av lika många olika skäl, med Uran så kändes det mer än givet att åka och fira nyår med att se den (iaf den här gången) 18-armade orkestern. Det var förstås inget annat än klockrent.
Fint att fira av sista året i sällskap av min första kärlek som var på besök i Sverige och med en ny sådan som jag egentligen inte vet om det bara är någon jag hängt upp mig lite på eller vad som egentligen är grejen. Oavsett en djävligt fin människa som jag vill lära känna bättre. Fyllan var ju helt extrem och jag har hört att jag såg hängig ut som fan mot slutet. Antagligen såg jag ut som en obäddad säng i både nylle och kroppshållning. Eftersom alla andra verkade ha gått (en hade tydligen däckat och en annan var och rökte, men det fattade man ju inte då) så det slutade med att jag lånade ut en hunka för att Per skulle köpa en kasse öl och jag följde med hem till honom för att slagga på soffan. Tror någon sa att klockan var runt 5.
Nu, flera dagar efteråt, har jag fortfarande inte hämtat mig ordentligt, så jag kan inte annat än tacka mina vänner och Truckstop Alaska för ett grymt nyårsfirande samt önska alla god fortsättning.
Efter att ha missat otaliga konserter, av lika många olika skäl, med Uran så kändes det mer än givet att åka och fira nyår med att se den (iaf den här gången) 18-armade orkestern. Det var förstås inget annat än klockrent.
Fint att fira av sista året i sällskap av min första kärlek som var på besök i Sverige och med en ny sådan som jag egentligen inte vet om det bara är någon jag hängt upp mig lite på eller vad som egentligen är grejen. Oavsett en djävligt fin människa som jag vill lära känna bättre. Fyllan var ju helt extrem och jag har hört att jag såg hängig ut som fan mot slutet. Antagligen såg jag ut som en obäddad säng i både nylle och kroppshållning. Eftersom alla andra verkade ha gått (en hade tydligen däckat och en annan var och rökte, men det fattade man ju inte då) så det slutade med att jag lånade ut en hunka för att Per skulle köpa en kasse öl och jag följde med hem till honom för att slagga på soffan. Tror någon sa att klockan var runt 5.
Nu, flera dagar efteråt, har jag fortfarande inte hämtat mig ordentligt, så jag kan inte annat än tacka mina vänner och Truckstop Alaska för ett grymt nyårsfirande samt önska alla god fortsättning.
Kommentarer