tisdag 27 december 2011

Trollhätte-favoriterna Gust gjorde en spelning på den lokala hårdrocksbaren. Lite folk, men ändå knökat längst fram. Antagligen för att man får plats kanske 7-8 pers på bredden. Jaja.

Dom var förband åt något jag inte minns namnet på. Stod och lyssnade med Oscarsson och varje intro lät halv-lovande och sedan sjönk det i sank, så vi flyttade oss längre och längre bak eftersom vi insåg att det som låtarna lovade i början var löften de aldrig skulle lyckas hålla. Men Gust var ju i alla fall gött...





Missade med stor besvikelse Jex Thoth och Kongh som spelade dagen innan. Djävligt risigt eftersom jag lyssnat djävligt mycket på Kongh det senaste och just tänkt att det var länge sedan jag såg dom live och känt suget liksom. Ja ja...det kommer väl en ny chans.

Russian Circles



Saade



Boris







Behöver knappast påpeka att det var en grym kväll.

måndag 31 oktober 2011

måndag 24 oktober 2011

En sådan där underlig kväll där man nästan inte kände någon som var där.

Bombus




Nitad


Lite väl länge sedan för att skriva något om kvällen utan några som helst minnesanteckningar förutom just det som inlägget började med. Gissar på att min bästa vän, ölen, var där iaf.



(När jag kollade i mappen med videoklippen så hittade jag även detta bildbevis från kvällen...)

lördag 24 september 2011

Djävligt fint med en spelning med 4 band jag gillar. Känns inte som det händer så ofta. Fast egentligen var det väl inga kônstigheter alls med det.

Bittra Miner.


Lars Adaktusson.


Dörrterror.




Insidious Process.




Mest gött var det väl egentligen att hänga med Mathias. Har blivit så lite av det de senaste åren egentligen. Det är en go snubbe. I vanlig manér blev jag lite för berusad och klarade inte av att stanna. Hade varit kul att festa vidare men...

Måste även lägga till ett stort tack till Simon som jag laddade upp det här hos eftersom det strulat med min uppkoppling.

fredag 1 juli 2011

Förutom Trubbel så lirade Aggrenation & Eskatologia. Det är väl allt jag har att säga om det hela. Falafel på Alyssas och kringflackande tills första morgonbussen skulle åka hem. Goa grejer. Henriksberg är kass. Om det inte hade varit för Sticky Fingers hade dom nog till och med varit sämst. Tur att Punkterad i vanliga fall inte lockar särskilt.

tisdag 31 maj 2011

Glenn Branca!!! Det enda jag kan klaga på är att det var djävligt töntig volym på det. (Kan ju förstås även klaga på att det bara blev ett klipp.)


Male Bonding var tråkiga.


Yuck var inte sådär jättespännande live. Kul att ha sett dock. Gillar Yuck.


Var skiträdd för att inte få bra plats på Throwing Up, men det löste ju sig rätt djävla bra. Dock höll jag tydligen på att välta glasmontrarna 2-3 gånger av mitt vinglande. Den skotska ryssen var smått underhållande och bruden som scorpion-fistade snubben som ramlade var dum i huvudet. Bra spelning. Punkigast på Primavera.









lördag 21 maj 2011

Tomt på folk, sittplatser, 50-kronor för en äcklig öl i plastmugg och så vidare. Det borgade så att säga inte som någon total upplevelse. Men det vände så fort Ubu satte igång. Djävligt nöjd att jag tog mig i kragen och åkte på det. Kanske inte i sin helhet en av de bästa konserterna jag varit på, men helt klart bland det bästa jag sett. Det är trots allt skillnad.

Gillar verkligen att David Thomas avbröt en låt i mitten för att bandet inte brötade på tillräckligt. Sa att det inte spelade någon roll eftersom det var så djävla liten (och tråkig) publik. "Stop! Since there's nobody here we're gonna practice this. On the chorus, when we get to that lead, you two ROCK! You keep LOUD! ". Skämtade djävligt mycket och drack slut på sin plunta och x antal öl. Bra grejer. Tyckte vid första anblicken att han förlorat lite av sin pondus, men det hade egentligen bara blivit större. Vilken hjärna den mannen har. Gick delvis på spelningen för att förhindra eventuella krockar på Primavera Sound, men efter den här upplevelsen vet jag att jag garanterat ska se dom igen istället.













fredag 6 maj 2011

Göteborgsbandet Monachus som hade flera, intstrumentalt, rena partier gjorde en djävligt bra öppning på kvällen. Fick svaga vibbar av Kyuss även om det förstås var mer doom än stoner. Jag gillar det.


Medsläpade från Malmö - Skitkids - gjorde, som vanligt en djävligt bra spelning. Kändes inte som något hade hänt med bandet utan det lät som förr och det var samma gamla låtar. Men tur att dom är så djävla bra...








Pyramido, vars releasefest det var, avslutade. Var sjukt full och det är bara helt svart. Tydligen hade jag inte ens sagt adjö till John som jag åkt dit med. Dålig stil. Ändå rätt säker på att det var en bra spelning...såg ju dom för några år sedan och redan då var det bra så.


lördag 30 april 2011

Debutalbum-aktuella Miasmal var skitbra. Har inget att gnälla på alls; det var exakt så bra som jag väntat mig. Döds med en liten flört av punk, vilket inte är så konstigt med tanke på medlemmarna. Hade även någon låt som hade lite doom-vibbar (hade kanske fler sådana, men jag kunde inte stanna kvar på hela spelningen). Men det var helt klart en svinbra spelning av ett svinbra band.






Missade Victims. Men dom är nog med i bloggen i något tidigare inlägg. Vet inte hur många gånger jag sett dom trots att jag inte är något större fan.
Den Stora Vilan firade sitt skivsläpp med en dubbel(!) spelning i Botaniska Trädgården. Till råga på allt var den förstås gratis. Gillar verkligen att dom körde ett set, tog en paus på någon timma, och sedan fortsatte. Som flera andra under dagen sa så kändes det lite som Woodstock, fast i Göteborg. Bra grejer. Missade dock att spela in de riktigt bra låtarna i fördel för att hänga med vänner.








Efter hänget i Botaniska så var det dags att åka och hämta drickan som skulle ner innan Miasmal på Truckstop. Slog mig ner med Tobbe och hans polare utanför Slottsskogen men efter ett tag tänkte jag leta reda på Linnéa, Maria, Maria och vilka fler det nu var som hängde i gäng med dom. När jag tog mitt pick och pack och skulle gå mot Azaleadalen fick närmast panik när jag såg hur mycket folk som samlats i Slottsskogen. Pallade verkligen inte att gå igenom där och vände istället om för att sätta mig på en bänk, få i mig det sista och sedan åka mot Truckstop. Fast istället hamnade jag på Kelly's med bästaste Greta en sväng innan. Såklart.

onsdag 27 april 2011

Självcensuren når nya höjder i och med det här inlägget och lämnar det vid att hon körde Spectral Beings, Doralee & Reckless Burning vilket i sin tur lämnade mig mer än enbart nöjd med spelningen. Kanske är det självklara hits att stå och önska att hon ska spela, men what the heck. Djävligt bra låtar. Hade visserligen varit nöjd utan dom också, men det gjorde ju att det sköt i höjden.

Gillade för övrigt att hon, precis när övervåningen öppnat, gick förbi och hade på sig sina solglasögon...som om det inte redan var mörkt nog där inne. Mycket öl blev det också. Det måste alltid påpekas. Öl är trots allt ett av ledorden i bloggen.


















torsdag 21 april 2011

Gamla Pengar är de enda som är nya att postas i bloggen. Helt ok 4-takts-punk som kändes rätt uppåt/peppig. Enda av banden som inte hade strul med micken, kanske för att de hade 3 som sjöng. Snygga rock-solon och sånt göttigt. Dock inte helt min kopp thé.






Avstampet innan deras Europa-turné. Av de spelningar jag hittills sett med Bittra Miner så var det här helt klart deras bästa! Gött med ett par nya låtar och deras backdrop var ju så sjukt djävla snygg. Borde fotat den.








Stannade bara på ett par låtar när Avfart 33 spelade. Det var djävligt bra men mycket strul med micken. Hade sett dom tidigare så passade på att ta en bra buss in till stan för att slippa senare strul. Lite synd att missa hälften. Som en parentes var jag ju för djävla full en gång och lånade en gitarrtopp utav dom och gjorde bort nog mig iom min sociala inkompetens. Tyckte fortfarande det var lite roligt.




Även om det inte var på samma jobbiga nivå som senast så röktes det dock fortfarande inne. Stör mig som fan på det. Gick ut flera gånger bara för att det var jobbigt och nu, dagen efter, luktar så klart hela jag rök och det kliar ständigt i ögonen. Kul. Det är nog det enda minuset med Härden. Annars är det djävligt gött.

måndag 18 april 2011

Kom fram till Nef med Marte precis som Aluk Todolo började och dom körde på med en låt där trummisen manglade på samma entakt genom hela låten (som kanske var 10 minuter). Onödigt att säga, men jag föll pladask. Har lyssnat på dom innan, men live var en helt annan kaka. Black psych? Skitsnabb och ond kraut? Bra som fan är det i alla fall.




Mellan så spelade Menace Ruine och Sabbath Assembly (där Jex är med). Förstnämnda en duo som jag trodde skulle vara med black metal. Fick lite Lightning Dust-vibbar fast mörkare förstås. Synt-drivet och långsamt. Det var inte dåligt men inte riktigt något jag orkade se på. Ville mest att Earth skulle gå på så jag koncentrerade mig på ölen istället.

Sabbath Assembly var fan fruktansvärt. Inspirerad av 70-tals-psych/bluesrock med religöst tema typ. Alldeles för fint och städat. Alla i bandet så djävligt trötta ut förutom Jex, men inte ens henne gillade jag. Synd.

Earth är fan det bästa jag någonsin sett. Benen började tillslut domna, men det berodde nog lika mycket på att det var jobbigt att stå rätt upp så länge. Tiden mellan Aluk Todolo och Earth gick ju inte fort direkt. Hur som haver så körde dom andra grejer än vad jag förutsett. Kanske tre låtar från nya plattan, några (2?) från Bees Made Honey... och förvånansvärt en från Pentastar. Tyckte nästan det var skämmigt med den sistnämnda. Ok platta liksom, men inte alls det jag förknippar till Earth och så. Visserligen var det djävligt snyggt nu med cello på också. Sedan avslutade dom med Dylans första låt för Earth någonsin. Blev ju sjukt djävla glad att få höra det live.






Jag vill minnas känslan under och efter spelningen hela mitt liv känner jag. Det var storslaget på så många plan. Säkert kommer flera tycka jag är löjlig, men sån är jag!

lördag 16 april 2011

Konstigt nog var kvällens öppnare Gloomy Sunday. Det var bra men kändes rätt standard bara. Inga överraskningar.




Det purfärska Age of Woe gjorde sin debutspelning och kommer nog bli en ny Göteborgs-favorit om det fortsätter låta såhär. Gött röj på scenen, starka låtar och så djävla tight. Det har gått fort framåt och man förstår varför när man ser dom och det lär fortsätta i samma takt...








Stackarna i Zatokrev, från Schweiz, fick spela sist och det blev djävligt lite publik. Visserligen förstår jag varför eftersom det inte alls var bra. Ena gitarristen var nog den mest bredbente jag sett. Lustigt när han i en låt stod och bredbensposade med ryggen till publiken och samtidigt skulle vrida på en potentiometer på förstärkaren. Spindeln. (Har i efterhand hört att dom spelade i dryga 50 minuter och i slutet i princip utan publik. Hade det varit ett bra band hade det väl varit lite creddigt att köra på...nu när dom var rätt dåliga är det ju bara sorgligt.)

onsdag 13 april 2011

Inte sådär värst nöjd, men det är det senaste jag gjort och det har varit tomt på skapande det senaste så den åker upp. Dessutom är den inte i min ägo längre då jag tog mig i kragen och postade den till personen som är porträtterad.



Tusch och akvarell på papp.

lördag 2 april 2011

Franska Fatal Nunchaku öppnade kvällen på Härden. Tyckte trummisen spelade lite kackigt och det fick mig som vanligt att tänka på vad Joe Strummer sa om det där...men det är ju punk att spela lite halvdant. Som tur är förlikade jag mig med det tillslut och power violence kanske i vissa fallär taffligt spelad grind? Nu låter det, som vanligt, att jag sågar dom. Men tyckte dom var djävligt bra och nog fan kvällens bästa band.




Ocksen fortsatte i samma bana fast hade slängt i lite långsamma partier i mixen. Minns inte om det funkade så bra eller inte, men jag brukar ju gilla't så. Har antecknat att macho-attityden var väldigt påtaglig i publiken samt att det var jobbigt. Minns inte nu, en månad senare, vad det var mer specifikt dock. Hm.


Italienska Humus bröt av från de andra och spelade rå crust istället. Djävligt gött att ha lite sväng i slutet på kvällen istället för att det bara skulle fortsätta manglas på liksom. Hårigt och argt.






Orkade inte vara kvar hela spelningen eftersom macho-attityden kändes mer påtaglig än annars och inomhusrökningen fick mig att må illa. Trist på en annars så kul spelning. Sällan det är tre så bra band samma kväll, speciellt på en punkspelning. Men det var ändå, på många sätt, en väldigt bra kväll.

fredag 1 april 2011

Holmes - Vargöns Neil Young. Så grymt mycket bättre när det är avskalat. Så få musiker som möjligt gör det helt rätt. Det tycker jag alltid med den här typen av band och det var väl därför det gick hem den här gången.






Irländska folksånger med stark röst. Något påminde mig om New Model Army utav någon anledning. Konstiga associationer är väl inget nyhet för den här bloggen dock. Något riff i en av låtarna kändes även som något Tragedy hade kunnat spela. Kanske var det lokalen som gjorde att hjärnan halkade runt i punk-banorna.






Känner lite samma sak fortfarande för dessa. Lite för duktigt. Dock var det bättre än senast, kanske lite tack vare den enkla och lite ösigare låten som gjorde att dom på något sätt kändes lite friare.



måndag 28 mars 2011

Kändes på något underligt vis som ett bluesigare, och kanske lite ärligare, Wavves. Känner att det var världens sämsta beskrivning, men det var hur det enligt mina minnesanteckningar kändes på spelningen. Och när jag skrev blues tänkte jag mer på gammal akustisk sådan än elektrisk, vilket även det är underligt med tanke på elgitarren och pedalanvändandet. Kanske var det spelsättet. Tyckte hur som haver att Ignatz var bra.


Efter det följde Ducktails som i princip körde halva setet elektroniskt och resten akustiskt. Vanligtvis hade jag nog kanske tänkt på spelningen som väldigt go och laid back, men tyckte det mestadels faktiskt kändes tråkigt och oengagerat (till skillnad från föregående akt). Synd när jag egentligen tycker Ducktails är bra. Även om jag hade rätt höga förväntningar så var det nog inte det som sumpade det.


Att jag verkligen inte vet vad jag ska säga eller tänka om Arrington de Dionyso's Malaikat dan Singa känns på något vis väldigt bra. Djävligt underligt men det var ju så långt ifrån bra att...ja. Jag vet verkligen inte. Kändes lika mycket vediskt som uppstakad kraut och post-punk och System of a Down. Lustigt nog använde även Hannes SOAD som referens: "System of a Down hade iaf skor på sig" och det sammanfattar väl det här på något sätt.

torsdag 24 mars 2011

Feberdröm verkar ha rört sig väldigt mycket från hur det lät tidigare (industri mer åt dark ambient-hållet typ) och känns mer som power electronics nu vilket gör det än lättare att placera på vågskålen med Khmer Noir. Föredrar nog fortfarande Feberdröm ändå.


Mellan-akten, Jasper TX, var hyfsat bra. Kom aldrig riktigt igång kändes det som. Hörde dock att han gjorde en sjudundrande spelning på Koloni veckan därpå med trummis och så. Hade hellre sett den spelningen.


Skippade sista akten, Elisha Morningstar,(som jag i efterhand hört var sjukt bra och ångern sitter ju där den ska) i förmån för bekvämligheten med att hinna med bra vagnar och så.

söndag 13 mars 2011

Fått en ny rulle framkallad. Här är ett par urval som jag kände mig nöjd med. Även mycket glad över att det inte är kameran/objektiven det varit fel på utan att jag (som jag antog) tydligen bara använt för korta slutartider och så. Hittade ett par objektiv som verkade hyfsat schyssta på Andra Långs andrahands-butik i mitten av mars också. Får se hur mycket jag hinner testa dom på nästa rulle. Känns hur som helst rätt kul att ha kommit igång aningen mer med det här intresset även. Samtidigt börjar jag känna att det går så mycket pengar på framkallning och film att jag nästan borde köpa en digital systemkamera istället. Usch. Tycker inte om den känslan eller tanken.





lördag 12 mars 2011

Tyckte Bridget Hayden var bra men har rätt svårt att komma i stämning för sådant här en fredag-kväll klockan tio/elva efter att ha tömt kylen på öl. Behöver mer utmanande saker då. Men det hade helt klart gått hem på typ förfesten lite tidigare eller på skivspelaren...eller söndags-ölen typ.


Saralunden var så sjukt djävla bra. Inte sett det live tidigare men kollat på diverse klipp och bara peppat som fan på att se det på riktigt och det levde helt klart upp till förväntningarna.




Kan inte säga ett ont ord om Mother of Fire heller. Vid det här laget var jag dock helt väck och har inga minnesanteckningar kvar i skallen. Sjukt bra var det dock.

lördag 5 mars 2011

Stack först till Kelly's lite halvtidigt och drack öl. Blev rätt full och trodde klockan blev mycket och smet iväg till Trucken som såklart var låst eftersom jag var där tidigt. Det är smart att inte kolla på klockan. Dock var det någon födelsedagsfest där så jag blev insläppt ändå och fick lira lite Super Mario Bros. III i entrén. Rätt värt trots allt. Ha en liten paus sådär. Men man längtade ändå till ölen och när det väl blev officiellt insläpp så blev jag ju tillslut kanonfull.

Strändernas Svall var för mig något nytt och jag kände mig inte helt bekväm i gitarrspelandet men det höll sig ändå på rätt sida av bra-/dåligtskalan. Kändes lite som trumonani stundtals men även det höll sig tillräckligt repetitivt för att vara mig till lags. Ska bli kul att se dom i fortsättningen. Tänkte spela in, men hann inte få upp kameran innan dom slutat. Vissa band borde verkligen köra något stycke mer än vad dom gör...Dessa körde enbart två låtar. Visserligen säkert kring 10-minutersstrecket båda två.

En vän beskrev dom, innan jag såg dom första gången, som ett krautigt The Jesus & Mary Chain (vilket låter som orgasm i mina öron). Såg dom flera gånger och sedan släppte dom en skiva och någon sa att dom lugnat ner sig lite. Något som gjorde mig väldigt orolig för hur det skulle låta och jag höll mig undan från att se dom. Visserligen stämmer det att dom inte var lika skräniga nu men väldigt mycket mer samspelta och jag gillar verkligen hur dom låter nu bättre än förr...i varje fall vad jag kan minnas från hur det var förr. Snygga projektioner och jag tror dom dessutom avslutade med att köra en cover av 'Little Doll'.


Lustig att en tjajj framför mig kollade på mig med en underlig blick när jag sade "Bögigt med maracas". Dåligt "skämt" men ja. Tror jag skrek efter "If You Tolerate This Your Children Will Be Next" på grund utav att någon i bandet hade en Manics-tischa. De här två sakerna beskriver väl ungefär grott-nivån jag låg på den här kvällen.

Sista bandet orkade jag tillslut inte se. Men dom är ju hyfsat bra. Blev heller inget filmat.

fredag 4 mars 2011

Shake, Rattle & Roll fixade den här så djävla lyckade spelningen. Inte ett tråkig sekund! Dock missade jag The Angry LA's pga långsamma indier som inte flyttat ut i tid men litar ändå på att Åke levererade. Vad jag ska säga om resten vet jag inte. Minns heller inte ordningen på banden. Skyller på tequila. Saknar dessutom fånig kvasi-recension att skriva om något av banden egentligen, så det får helt enkelt räcka med klippen:


















En ny vän, eller jag vet inte om vi är det efter allt det här..., följde med från förfestandet på Kelly's till Gårdaskolan och även hem till Gårda eftersom det var lite närmre att sova där. Vilken miserabel syn vi gick till mötes. Tre decimeter långa dammråttor på utvalda ställen i lägenheten, en kvarglömd kalsong i ett hörn, hade glömt ta med täcken och en kvarlämnad och djävligt sunkig soffa. Tidigare även ett par malar som flög runt och gick ett dystert öde till mötes. Bränd hand på spisplatta som resulterade i stora blåsor och hand i en äcklig mugg fylld med vatten i några timmar. Ett sängöverdrag och en samling skjortor som täcke och ihopsamlade kuddöverdrag istället för lakan. Skämdes en del men hoppas hon insåg det komiska i misären.
Som vanligt fruktansvärt bra fast så djävla segt att alla hade så korta sets. Kändes som att alla körde 15-20 minuter och jag hade gärna velat höra lite till. Dock hellre mersmak än tröttna på att det är för långt. Var liksom inställd på att bli kanonfull och stanna hela natten. Lite på grund av djävligt jobbiga händelser tidigare i veckan och så. Samtidigt var det väl skönt att slippa agera ut det där. Eftersom det som sagt var så korta spelningar så hann jag inte spela in något annat än typ tre fjärdedelar utav Viking Jews, som helt klart är inspirerat av att röka jazztobak i badkaret och tänka på delfiner och lyssna på valsång, låtar och en liten, rätt meningslös, snutt av Innercitys avslut. Implicit Ruin gjorde en bra debutspelning och hade sköna svartvita klipp på industrier som spyr ut rök och så. Klyschigt men funkar ändå alltid. Precis det man kan förvänta sig av ett power electronics-projekt liksom.




Nu ska Utmarken gå i graven men det är som tur är ett par spelningar kvar. Vill så gärna se Woods på Pustervik nästa vecka men det lutar ändå åt att knalla till Skårs Led istället för att klämma ut några sista goda minnen från Utmarken. Inte för att påstå att jag varit någon direkt stammis då jag missat de flesta spelningarna jag velat gå på där, men ändå kommer det lämna ett tomrum. Hoppas på att ett liknande forum kommer öppnas när det väl är slut där. Det värsta är nästan att jag kommer missa avslutningsfesten. Fy fan. Kan ju verkligen se framför mig vilket härj det kommer bli då.

Utmarken-kalendarium:
28/5 - Avslutning
8/5 – Keränen, Umpio, Vanhala (Finland)
9/4 - Iceage, Red Flesh, War (Danmark), Sewer Election, Arv & Miljö
24/3 - Elisha Morningstar (Italien), Jasper TX, Hills

torsdag 3 mars 2011

Ett helt fullknôkat Truckstop, trevligt på sina vis men ändå djävligt jobbigt att inte kunna ta sig från punkt A till B etc. Har gått så många veckor sedan den här spelningen men minns att det var en bra en. Orkade dock inte med hela Doom-spelningen för dom spelade ju typ 40 000 miljarder timmar.















onsdag 2 mars 2011

Alla med något djävla vett i skallen hatar Henriksberg. Varför dom har en punkklubb där går mig över huvudet. Att dom dessutom alltid sätter upp så spridda spelningar gör mig inte klokare. Oftast ett bra band och resten något man inte skulle vilja synas i samma stadsdel som. Den här gången har dom ju prickat in två stycken bra för ovanlighetens skull.

För min del räckte det att höra Saturdays Heroes bort till bordet man satt. Visste redan från början att det inte var något jag skulle gilla men tycker ändå det är synd att jag inte hade orken till att veva fram kameran och dra in en låt. Hade ju inte varit första dåliga bandet som jag lagt upp något med. Tror det lät som någon slags party-punk/oi whatever. Hade säkert "folk-influenser". Vem bryr sig liksom.

Deras lo-fi-aktiga punk på svenska går alltid hem hos mig och Bittra Miner har ju varit med ett par gånger tidigare i bloggen så dom behöver egentligen ingen presentation.










Ännu ett band som varit med tidigare är kvällens nästa; Lars Adaktusson. Också dom från Göteborg med spelar dock lite hårdare och snabbare. Bra grejer här med fast lite mer traditionellt stöpt.



onsdag 23 februari 2011

Började dagen med att, med Greta, se andra filmen för det här årets filmfestival i Göteborg. Förstår inte hur det blev så dekadent att jag drack öl varje dag i en vecka istället för att gå på filmer. Visserligen värt på sitt sätt, men ändå dålig timing för en fyllevecka. Hade ju varit gött att se lite film på bio, så som det var planerat. Förstår heller inte gnället över att det skulle varit sämre filmer i år än tidigare. Tyckte det fanns mycket som verkade intressant och vill nog minnas samma gnäll från förra året. Onödigt. Såg 'At Ellen's Age' som fram till en tredjedel eller till mitten var väldigt långsam (jag gillar långsam film, så min lilla hjärna hänger med i svängarna) och bra i sitt porträtterande av ensamheten hos en flygvärdinna som får en panikattack och får sparken, lämnar sin partner och står sedan utan hem och får förlita sig på främlingar och ödets nyck. När sedan djurrättsaktivisterna, som förstås är vansinnigt dåligt framställda, kom in i bilden ballade allt ur och jag ville att allt skulle ta slut illa kvickt.

Efteråt gjorde ju tomheten i magen och närheten till Kelly's inte valet svårt att gå dit för en pizza och ett par hundra öl. Självklart sprang man senare på Ida, Kicki, Signe, Peter och Mange som fick med en på Revolutionär Kommunistisk Ungdoms festival istället för det planerade Shake Rattle 'n Roll-besöket. Redan här, på vägen till spelningen, minns jag att jag var så full att jag började prata om Palme-mordet. Känns ju lagom moget. Den där feberyran för några veckor sedan har ju uppenbarligen satt sina spår.

Väl på spelningen fanns det såklart enbart 50cl burköl. Något som inte är en favorit hos mig. Blev förstås tvungen att tvinga i mig ett par och det är nog dom ölen jag skyller resten av kvällen på. Nedgången. Förfallet.

Kändes ju lite lustigt att strunta i resten av festivalens framträdanden, speciellt när det faktiskt fanns tid till att se det ösiga, klezmeraktiga, folkbandet som spelade innan Fattig Tjej skulle börja. Men äsch. Lite jobbigt att ens vara på en fritidsgård för unga kommunister.

Nåväl. Det som lockade var som sagt Fattig Tjej som skulle uppträda på den öppna scenen ackompanjerad av en pianospelare den här kvällen. Härligt burleskt sådär. Tyckte det var djävligt bra och det var ju tur att snefyllan inte kommit riktigt än. Tror dock det är svårt att uppskatta klippen om man inte var där. Tror även att folk i allmänhet har djävligt svårt för att hålla käften när någon framför något. Så djävla mycket brist på respekt. Det finns nog inget annat jag hatar mer än just människor. Djävla pack. Något som gör mig glad är vetskapen att alla någon dag kommer dö och det fruktansvärt ensamma och utan att ha åstadkommit något i sina liv. Fähundar.










Efteråt minns jag enbart att vakten bad oss att gå iväg från ingången om vi skulle röka, men jag minns inte att jag umgicks med någon som rökte. Efteråt ett vagt minne av ett besök på Jazzå för att få tag på Lio. En spårvagnsresa där jag tror jag träffar Johannes och jag vill så gärna minnas vad vi samtalade om. Säkert inget vettigt ändå. Mer undrar jag vart jag varit och snurrat egentligen. Sedan en efterfest som jag inte riktigt orkade med, låtönskningar som inte hördes och som byggde på sneheten än mer och en äcklig clementin. Dock var det faktiskt en väldigt bra kväll, men hjärnan ville inte riktigt vara på samma nivå och lade sig i soffan för att försöka sova istället. Ett stort förlåt till alla som hade olyckan att träffa mig den kvällen.

måndag 21 februari 2011

SJUKT DJÄVLA TRÅKIGT LÅTSASOLJUD. Någon kallade det noise. Vart fan då? Dessutom satt majoriteten av publiken på golvet. Hade jag gjort det hade jag nog somnat. Det var på gränsen att jag gick från Gårdaskolan för att dricka öl och sura någon annanstans för att jag tyckte det var så vidrigt understimulerande musik han framförde. Aldrig mer Lafidiki. Tyckte fan det var jobbigt att man hörde det genom väggen trots att man inte behövde proppar under spelningen. Sänk tills du inte hörs alls nästa gång tack.


Vet inte om den dåliga stämningen gradvis försvann eller inte, men tur var väl att jag stannade för att se sista bandet, K-X-P, som rent kvalitetsmässigt kändes som totala motsatsen gentemot Lafidiki. Simpla, uppbyggande trummor. Stundtals stegrande takter. Enkel grotteko-sång med repeterade rader. Förstår verkligen jämförelserna med Spacemen 3 som jag kände vibbar av nästan hela tiden. Dock lite krautigare uppbyggnad och inte lika distat. Det var för djävla bra. Tycker det är väldigt synd att ha så dålig koll på finsk musik. Lär ju gömma sig en hel del guldkorn som dessa där.



tisdag 8 februari 2011

Guilty kändes mest tråkiga. Tror jag gick därifrån efter ett par låtar, antagligen för att få i mig lite krubb. Tror jag sen hörde en "Blitzkrieg Bop"-cover genom väggarna. Inte helt ok. Fast vad ska jag säga som spelat ett par Minor Threat-covers och även en d-taktad Song 2.


Var lite tvungen att se pojkspolingarna Anti Allt från Trollhättan. Bättre än mycket från skithålan Trollhättan men ändå ingen höjdare. Alltid kul med kids dock. Lär väl senare flytta utåt, hitta nytt folk och fortsätta spela i band. Så något gott kommer det väl ur det här.




Ännu ett i raden av band som Sylen sjunger i. Inget ont om att vara överdrivet produktiv, men någon gång hamnar man ju i ett band som inte är sådär toppen. Desperat tycker jag är ett av dom. Förstås inte dåligt, men jag förväntar mig mer när det är så mycket gamla rävar som kan sin grej med i bandet.



Mest peppad var jag på att se finska Unkind. Vet inte helt varför, men jag tycker det är smått underligt att dom ligger på Relapse. Hur som helst var det bra, men jag uppskattade de långsamma partierna mer än d-takts-renset. Det sistnämnda förstås djävligt bra det med. Men det bröt lite och jag blev mest frustrerad över att de inte körde enbart långsamt och gött så man kunde stå där och låtsas som om man somnade med bongen i handen varje dag.







fredag 4 februari 2011

Det var överlag en djävligt fin kväll men jag tyckte det mesta var segt att kolla på förutom Puce Mary (?) och den sista akten, som jag tror var Sexdrome, som var sjukt bra. Hört efteråt att lördagen var bättre och en av de bästa kvällarna på länge. Segt att missa det i förmån för spelningen som kommer i nästa blogg-inlägg. Men "c'est la vie" som gallerna säger.








Alkohol är ju ett återkommande, och ack så tråkigt, tema i den här bloggen. Men en liten not till mig själv; jag borde sluta bli så nedrans packad på Utmarken så jag kommer ihåg saker och kan skriva i alla fall ett par vettiga ord om spelningarna. Att jag den här gången inte ens är säker på vilka akterna var jag filmade känns ju ännu bättre. Som ännu en sidnot så får nästa inlägg vänta tills nästa vecka, och tills dess har jag även fyllt på bufferten än mer!
Trodde inte jag skulle vara förmögen att ta mig till spelningen på grund utav en hel vecka lång feberyra som varade tills några dagar innan festen. Något som sänkte min matlust ytterligare och då även orken. Som tur var tog mitt immunförsvar sig i kragen och fixade upp skiten och det blev en av de bättre kvällarna på väldigt länge. Visserligen inte så mycket tack vare spelningen utan snarare festen och efterfesten och främst dagarna som följde i dess vaka.

Rätt trälig tvåtakts-punk som inte riktigt föll mig på läppen. Låter kanske som att jag tycker att man måste spela d-takt för att vara något att ha, men det är absolut inte så jag menar det. Tycker att Rhinosurgery i övrigt lät som ett vanligt käng-band men fumlade bort det bra dom har genom att inte mangla på. Äh, jag vet inte. Det bästa med det var att någon britt hade trott att det var en stödspelning för en noshörnings-operation tack vare bandnamnet. Underbart.


Minns inte så mycket vad jag tyckte om vad Lautstürmer bjöd på. Antagligen kände jag likadant som på skivan, att det är ett helt ok band men inget som direkt sticker ut. Inget att hylla men inte något att direkt gnälla på heller. Anar att jag såg några låtar och sedan ägnade mer tid åt min bäste vän ölen.




Förvånade mig lite att Göteborgs-bandet Aggrenation skulle spela sist när det var två utbölingsband och ett utav dom dessutom var det tidigare Lautstürmer som jag sällan hör någon säga något ont om. Kort och gott kändes det som deras bästa spelning hittills. Smålustigt att ena gitarristens strängar gick redan i första låten och andra-gitarristens i den sista.




Visserligen var det värt det för att slippa göra det dagen efter, men lite jobbigt att på fyllan kånka iväg på gitarr och förstärkare till replokalen. Dagarna efter: Träningsvärk som fan i benen. Otränad kille. Kontenta: Sjukt ovärt att röra på sig. Sedan var det ju ändå tillbaka till Trucken för att med Benny styra upp det utlovade gaget som vi glömde ta. Medan Benny började gå mot de ansvariga så vek jag av till garderoben och tjatade till mig en snygg indie-slunga med Truckstop-tryck. Gött. Tänka på sig själv före bandet.

Sedan vankades det efterfest med så djävla fina människor och det höll ju på till morgonen. Upptäckte Moldy Peaches (hej, jag är sen), fick ett godkännande för att flytta till Göteborg och fick hänga med den finaste. Tror jag kapitulerade runt 8, mest för att det började bli lite segt att ta hand om en vän hela tiden (vilket visserligen var fruktansvärt roligt i etapper).

I övrigt tycker jag inte om att jag börjat censurera det jag skriver mer och mer. Fram med det raka igen. Helvete. Varför måste jag tänka på andra?

söndag 9 januari 2011

Det är sällan det händer något i Trollhättan och det är än mer sällan det händer något bra. Grabbarna i I Am Hunger styrde upp en spelning i deras replokal med två andra band och det är länge sedan jag varit mer pepp på något i Trollhättan än nu. Hoppas innerligt att dom fortsätter att ha spelningar i repan för det behövs fan något som känns på riktigt i den här staden. Det är förstås litet och intimt också. Backlinen får plats på scenen, sen får bandet stå på golvet - perfekt. Kan inte säga det nog gånger att det här är ett av de bästa initiativen på länge.

Sjuntorps-hårdrockarna Gearhead började. Annonserat som thrash, som jag ibland kan finna iaf uthärdligt, men det här var bara tråkigt.


Gust var exakt som väntat djävligt bra. Klassisk hardcore (som ändå hade lite kängvibbar) och kryddat med lite tunga och långsamma partier då och då. Skulle nog gå så långt att säga att det här är mitt favoritband från Trollhättan, även om det kanske inte säger så mycket eftersom det inte kommit några vidare storheter härifrån. Dessutom är trummisen så äckligt djävla tight att man vill slå honom.






Bandet som jag innan var lite rädd för att vara tvungen att skriva ner eftersom jag aldrig någonsin tycker det är ok med skönsång i ett hc-band. Som tur är har dom slutat med det och det låter så djävla mycket bättre när det bara är gammalt hederligt skrikande. Lite i samma fåra som Gust, men mer (rätt peppig) 2000-tals HC typ. Tror dom ett par gånger hade dom någon synthslinga som gjorde att det påminde mig, i brist på andra referenser kanske, om Norges The Spectacle. Gillar't!