torsdag 26 januari 2012

Uddevallas "Kungens Knektar" var först ut och började med en låt som hette 'Punx Not Dead' med en 'oi oi oi!'-refräng. Strebers, hockeykörer och nödrim. Tre av fyra kepsar (fast verkligen inte i betyg). Låter typisk småstadspunk. Varför är det såhär? Någon i publiken myntade bland annat "Jag har aldrig varit med om något högre"...15-åringar. Fan. Låten jag filmade har en versrad som lyder "(Sitter och funderar på hur livet kunde va', om jag fattat några andra val ida',) Skippat punken för att satsa på betyg..." och det får mig direkt att tänka på Chickenshit Conformist med Dead Kennedys...
"Suck my dick, bitch, man!" skriker bandmedlemmarna till varandra efter konserten när jag sitter utanför och dricker öl. Sångaren kallade mig sedan PK för att jag drack Krav-märkt öl. Grattis.


Monotonic Illusions, som kändes som en kompromiss mellan medlemmarnas smak, fortsatte kvällen. Syns att dom har ambitionen, men det funkar inte. Låt synthen komma fram mer, då den hördes, eller snare när det inte kompades med samma ackord som gitarren, så hade den ett par medryckande melodier! Eller kör hellre på en orgel. Gött med två brudar i bandet, mindre gött att det är på dom klassiska positionerna bas och synth. På baksidan på deras bandskjortor stod det "ska du hänga med och dricka folköl med mig?". Enligt mina anteckningar fick dom dock ett stort plus för att dom hade en låt om filmen Top Gun. Haha. Underbart att jag redan var full här.


Our Void från Alingsås. Mina anteckningar över det här förstår knappt jag själv. Men tydligen var det fruktansvärt...på ett dåligt sätt. Typ som andra sidan av metal-core. Tafatt & oinspirerat/oinspirerande. Tydligen allt jag hade att säga om det. Kan tänka mig att dom kände sig sjukt tuffa som var "tyngsta" bandet för kvällen.


Som den gnälliga djävla gubben jag är så säger jag att Moffarammes var det enda bra bandet för kvällen och det var utan tvekan värt att genomlida de tidigare för att få sig i en dos av Moffa. Klockren Vänersborgs-duo med medlemmar från Affordable Hybrid och Kill Kill Kill.














måndag 23 januari 2012

Wolves in the Throne Room



Gött att se. Bra och allt. Men tvåmanna-bandet, Wolverserpent, som öppnade krämade jag ner mig mer till. Känner att det är ett band jag behöver kolla upp, men antagligen aldrig kommer ta tag i.

Enda jag kom hem med var en 6-dagarsbaksmälla, Rite-CD samt t-skjorta. Slutat köpa CD, men Rite fick bli ett av undantagen eftersom den inte finns/fanns på vinyl. Kommenderad black metal från Götet.

torsdag 19 januari 2012

Åka buss till Oslo för konsert är en sjukt värd klassiker i min bok. Bror min har bott där och otaliga nära vänner och bekanta. Bara turen i sig brukar vara fin. Den här gången blev det att döna Alkberg BD, paprika-chips, läsa ett gammalt nummer utav Profane Existence och dricka öl. Kan inte önska efter mer. Hoppades på att få in Anti-Sect på schemat, men missade dom tyvärr. Djävligt synd, men bara Bill Wells & Aidan Moffat-spelningen var klart värd hela resan. Det rådde det heller aldrig tvivel om att det skulle vara. Trevligt att gå på Blå också. Gött med en frenetiskt, ensam, dansande person på dansgolvet efteråt, stulna bärs (även mineralvatten, fast det klavertrampet stod förstås Robin för) från det mest synliga stället...scenen. Hur bra som helst.













När jag vaknade hos Siri, Robins CouchSurfing-polare, var jag helt förvirrad. Vanlig sinnesstämning nuförtiden. Drömde att jag klappade en hund som sedan började äta mina dreads; går säkert att tolka som att mina vänner vänder sig mot mig. Gick ut i vardagsrummet, där det varit efterfest med Fernet, och hittade en stor måltavla målad på väggen, en kniv och stora blodfläckar på golvet. Hur jag kunde däcka ifrån en sådan efterfest går mig över huvudet. En annan miss var ju att jag glömt ställa om till vintertid och trodde det var stress som fan som gällde till bussen. Väl framme märker jag mitt misstag och sitter av tiden. Kom med nöd och näppe hem, för när jag var framme och skulle handla lite käk så visade sig att jag inte hade några pengar kvar på kortet. Blev till att låna så jag kunde gå på Wolves in the Throne Room, som alltså blir nästa inlägg.

tisdag 17 januari 2012

Aggrenation. Igen. Hyfsad spelning helt klart. Härden är ett bra ställe. Hurra för Härden! Djävla stämmande hela tiden bara.




Tjeckiska Mörkhimmel och spanska Represión spelade också. Fick ju leta reda på eventet för att få fram det. Jag minns verkligen inte ett smack. Videor har jag inte heller. Vilka var jag ens där med? Vad fan?

söndag 15 januari 2012

Minns inte om det här var Bombfors eller Panikliv, men har på känn att det är de sistnämnda. Kan ju även varit något helt annat band känner jag. Anteckningarna till kvällen är borta. Lite sådär peppig punk i lagomtempo, skönt mellansnack och lite glimten i ögat. Tror han snackar om Dia Psalma i början, och det var väl därför Karlstads "punkare" inte visade sina trynen på Boltic-stugan den här kvällen. "Fy fan!" säger jag bara.


Brassarna, Derci Gonçalves, hade spelat i Oslo dagen innan och anlände till Karlstad innan någon ens var i Boltic-stugan...om jag förstod det rätt. Undrar vad man hittar på att göra i Karlstad med någon timmas dödtid när man är ett turnerande band. Utan att tidigare hört dom var jag djävligt peppad på att se dom, tycker ju det kommer rätt möe bra grind och powerviolence från Sydamerika, men blev rätt besviken. Nu när jag ser videon känner jag dock mer pepp, så jag tror nog bara jag hade en dålig dag. Hade ju knappt fått något käk i mig och så. Blev ju tråkigt utan publik; ska vara tjockt med folk, svett och moshpit. Vill utan tvekan se dom igen, under bättre omständigheter, så jag längtar lite till nästa Europa-turné.


Ostämda gitarrer, allmän fylla och förvirring. De flesta hade lämnat lokalen redan innan Aggrenation börjat spela. Att de resterande inte gjorde det förvånar mig. Det var sämsta spelningen de gjort.

torsdag 12 januari 2012

Ställer mig osäker till bandnamnet "Fucktards". Däremot var ju musiken djävligt go punkrock och dom körde även en Bad Brains-cover (Sailin' On). Tror det här kan bli något. Suktade efter mer vid spelningens slut, men det fick man ju inte. Men känner hellre så än att det blir för mycket.

En av medlemmarna hade på sig en pastisch utav den klassiska A.C.A.B.-tshirten där de bytt ut C:et mot ett "R". Hoppades innerligt på att det skulle stå för "Retards" (för den som är lite bakom flötet så skulle det alltså stå "All Retards Are Bastards"). När jag fick en närmre blick så såg jag att skaparen bakom t-skjortan självfallet inte hade samma humor som mig och jag blev såklart superduper-ledsen.



Bombangrepp gjorde sin andra spelning. Det gick uppenbarligen sådär. Det visade sig att gitarrlådan de lånade på Härden bara hade ett fungerande högtalar-element. Antar att det var därför. Kan ju inte gett mycket till medhörning...eller ens ljud ut.

Tyckte Deathcage stundtals var riktigt bra, men ofta dränktes det i lite väl mycket/långa/fula/glättiga metal-solon som jag inte riktigt klarade av. Inte just den kvällen i alla fall. Men när de inte höll på och förstörde på det viset var det grymt. Sångaren blev man nästan rädd för, på ett bra sätt. Djävligt bra grejer. Dock o-punk med typ tusen (eller 4-5) cymbaler.

tisdag 10 januari 2012

Kvällen började med någon nervös tjomme som babblade om inspelningen av sin låt och spridningen på Facebook och hur fantastiskt det är att alla (studio, tekniker, tryckeri etc) ställt upp gratis eftersom alla intäkter skulle gå till uppbyggnaden av något på Breivik-ön. Gäsp. Talet innan han framförde låten, där halva texten (den bra halvan) löd "la la la", var längre än själva låten. Efteråt proklamerade han att han inte hade tid med mer då han var tvungen att stressa iväg till Arvika där han skulle bli intervjuad. Men grattis. Hej då.

Jag tycker inte Mine To Keep riktigt har lyckats hitta hel rätt än. Inlevelsen finns där, men det hela känns på något vis statiskt. Medan Kingfisher med enkelhet trollbinder med sitt gitarrspel, så låter just klaviaturet här i mina öron trött. Textmässigt ganska pubertalt och lät överlag typiskt "Trollhättan". Lätt när man är uppvuxen med Cirkus Miramar kanske. (Jag känner förstås igen mig i att vara pubertal i mitt eget skapande och påstår inte att jag är bättre på något vis.)





Däremot var I'm Kingfisher grymt bra från början till slut. Plus för First Floor Power-t-shirt. Minus för att byta om till skjorta innan konserten. Var smått orolig när sista låten skulle vara "ganska lång" att den inte skulle klocka in på den universella lång-gränsen på 10 minuter, dock klarade den sig utan problem och jag var nöjd.