Fallens Dagar / Dinkytown: Sea Lion

Att jag lyssnar på Cat Power, PJ Harvey, Elliott Smith, Jesse Sykes, Sibylle Baier, Bob Dylan och så vidare, hjälper mig inte särskilt i det här fallet då jag egentligen inte kan jämföra Sea Lion med någon av dessa. Kanske närmast Jesse, då det finns någon amerikansk country-vibb, och Sibylle, men ändå så långt ifrån.

Poetiska och berättande texter, med en mjuk stämma, som på något vis kändes lite nostalgiskt amerika-romantiserande. Kanske kan klämma in Bruce Springsteen som referens på något vis. Rent gitarrplock och jag gillar att uppbackningen är avskalad till shaker och kör. Hoppas innerligt att det aldrig blir något band som spelar med, även om det funkar i t.ex. the Sweet Hereafters fall och då kanske här också. Oavsett kan jag säga att jag gillade det från första dagen jag hittade det (lustigt nog genom recensionen på It's a Trap) och började leta efter skiva, hemsida och skivbolaget som hade släppt det, utan vidare lycka (då). Hur som helst tror jag det behövs en skiva, eller två, till innan det hunnit mogna till helt, men det betyder inte att det inte landar på ett klart övervägande positivt betyg.

Här är hela spelningen (eventuellt minus en enstaka låt):

KLIPP BORTTAGNA PÅ BEGÄRAN AV ARTIST.