tisdag 20 augusti 2013


Smaller crowd this time than to DEVENDRA BANHART. People have bad taste. But I like a smaller crowd anyway, so...

CLOUD NOTHINGS even more of a Nirvana/grunge vibe to it than on record...and of 90's indie rock of course. Well played. Good songs and all. But it felt that they were just doing their job and that they were bored to death by it. Liked the drummer though, he was "there".


torsdag 15 augusti 2013

Let me do what NAS did and tell this shit in reverse. DISGUISE ended the night in a great manner. The most furious and raging band I've heard from Ireland. I'm definitely into this. Like the reverby vocals as well, which made me think of Japanese hardcore for sure. They were just...awesome. Good closer for the night. Wish I was more drunk. Wish I could've got more d-beat banged into my head. This is the first dose of real d-beat bliss I've got since arriving here in Dublin. Thanks.



Loved how a "gay hardcore band", STRONG BOYS, is playing at something as "macho" as a football club and hang their banner over some football-photographies like "this is the new era!" or something. Like a political statement. Although it probably wasn't. Loved how one in the crowd had a leather bondage mask on and had to hold it in place on his face while he was moshing away. Again, this was really good, and I'm sad that FUCKED UP cancelled their show so I couldn't catch this band again.



This is my new favorite band from Ireland. Without a doubt. I love when bands, just like this one, manages to do raw 4-beat punk without sounding too hardcore or macho but just sound nihilistic and bleak but still angry, of course. The band which they reminded me most of was CONDOMINUM, who are among my absolute favorites. Looking forward to hear a lot more from this quartet called OVERBITE.



Sadly got to the venue late enough to just miss the first band - NEW GODS. So I obviously, and luckily I guess, haven't anything to say about them. The event stated "Poison Idea meets Dead Boys", which could be good. Another time I guess. Overall: very, very good night. Obviously there is good punk going on on Ireland, which I was afraid there wasn't. Enjoyed the venue as well, hope for more gigs there.

torsdag 8 augusti 2013

TODAY:
MIDWEEK HARDCORE PUNK (https://www.facebook.com/events/148693818658581/?ref=2)

DISGUISE
http://disguise.bandcamp.com/

STRONG BOYS
http://strongboys.bandcamp.com/

OVERBITE
http://overbitehc.bandcamp.com/album/overbite-demo-2013

NEW GODS
Poison Idea meets Dead Boys!

Bohs Phoenix Bar
Phibsboro
€5 before 8
€7 after 8


###################################################################################################################

SATURDAY:



Benefit gig for the Dublin 12 Domestic Violence Service (https://www.facebook.com/events/319837391480010/?ref=2)

August 10th in the Pint

DRAINLAND. First gig since who knows (https://www.facebook.com/drainland?fref=ts)

FERN FLOOR. Melodic harmonious dark folkiness (https://www.facebook.com/pages/Fern-Floor/185585118185216)

COALINGA. Grind/Hardcore

CAT PISS BRAIN ROT. 'Sparse, minimal sludge drone'

GAZE. Raw punk quartet with members of bands you more than likely enjoy

7€

###################################################################################################################

SUNDAY:



CLOUD NOTHINGS, BOUTS & SO COW

11 Aug 2013

The Button Factory

Cleveland, Ohio indie-rock four-piece CLOUD NOTHINGS are set for a Button Factory date on 11th August 2013, when the band will play their debut Irish headline show.

The brainchild of vocalist Dylan Baldi, Cloud Nothings came on the scene in 2009, and were quickly signed to Washington, D.C.-based Carpark Records. Their third album “Attack On Memory” was released last year to universal acclaim. The follow-up is slated for release later this year.

Delighted to announce that Bouts & So Cow will join Cloud Nothings when they headline The Button Factory on August 11th. Tickets for this show are €14 (+ fees)

###################################################################################################################

MONDAY:

!!!CANCELLED!!!
FUCKED UP at Whelan's
(http://www.whelanslive.com/index.php/fucked-up/)

"Right from the start this Toronto band has been pushing musical and conceptual boundaries. Forming ostensibly as a punk band, they swiftly took on hardcore and twisted it into their own version, with a psychedelic edge, unexpected instrumentation like flute and keyboards, and songs stretched to perverse lengths."

Whelan's, 25 Wexford St.
Doors: 7:30pm
Tickets: €16.50

måndag 29 juli 2013



Getting disappointed, mostly from too high anticipations, by the first act; Irelands RATS BLOOD. Mid tempo d-beat with a fair dose of breakdowns. Static, or very disciplined, drummer. I usually like short, to the point gigs - which this certainly was at something like 10-15 minutes - but it didn't really leave me wanting for more. I just wished I had got my camera up earlier to actually get to film something. But I did like them. Really, I did. (Don't miss them at Fibbers on Tuesday, supporting INTEGRITY.)

LOOSE NUT; their last show - my first time seeing them. Something I always like in punk bands, which has become more and more frequent the last 10 years I guess, is punks not looking like "punks". Something this band had going on with all it's members differing from the other. Music-wise they reminded me of D.R.I. and the kind of-experimental bits of BLACK FLAG. For the most part, excellent. But the far too frequent macho hardcore breakdowns were putting holes in this, sadly, already abandoned ship.


The headliners, who were doing their first Ireland gig ever, Detroit's hardcore legends NEGATIVE APPROACH had a long takeoff, but when they had built up some steam they were sure rolling down that hill, blindly, in furious tempo and fervor. This is where I believe DROPDEAD are from. The guitar player, taking the bands name in a very literal manner, standing with his back to the audience throughout the whole gig, but at the end turning ‘round, showing his, otherwise bald head, big mustache and going round to high five and shake hands with the front rowers. Apart from the slow start, the only negative thing I can say about their part of the night is their really lousy cover of the DEAD BOYS classic 'All This and More'. Apparently they also did a SHAM 69-cover, but that went totally past me, never seeing any reason to listen to "Oi" or whatever you want to call it. The name of that song was however 'Borstal Breakout', for the curious.



måndag 22 juli 2013


The Button Factory - Fresh venue for me. It was alright, but a bit too big to get that intimate feeling, but without setting foot in O2 yet, I bet I would prefer this for the gigs that draws slightly bigger crowds. Also, I guess I would've been standing closer if I really cared...
After a brief introduction by a, for me unknown, Spanish singer-songwriter, DEVENDRA BANHART entered the stage and went through a couple of songs by himself. This was probably the best part since I always prefer these kind of gigs without a backing band, even though I can't say they didn't do a good job. Not having heard records past Smokey Rolls Down Thunder Canyon there were a few songs for me. But there was a good mix between new and old. However, I'm not that big fan of DEVENDRA BANHART and I guess you could say he served his purpose, if you can say there ever was one. But I'm betting all the hipster girls loved it.

(Due to the move from Sweden to Ireland, I guess I'll be writing in English for a period.)

torsdag 18 juli 2013

Rätt sjukt sammanträffande med den här spelningen. Det första jag skrev ut på jobbet, för att ha några slags prydnader på väggarna, var just gamla flyers med SONIC YOUTH och MINUTEMEN och även lite klassisk Raymond Pettibon-konst. Så dyker CHELSEA LIGHT MOVING, IL SOGNA DEL MARINAIO upp och spelar i Dublin...på RAYMOND PETTIBONS födelsedag.




Som ett loungeband som rökt på, blivit uttråkade av segheten och bestämt sig för att tjack är mer deras drog och sedan tagit jazz-requests från en full publik. Det jag minns av sången var något mumlat och påhittat som förde tankarna till MAGMA utan egentligen vara särskilt likt. MAGMA som barn...eller mongo. I slutet, av deras del av kvällen, när en sträng gick för gitarristen så började MIKE WATT och trummisen köra en fruktansvärt bra tolkning av FUN HOUSE av THE STOOGES. Given höjdpunkt för kvällen. Inte det bästa jag hört, men jag tröttnade aldrig heller. Kommande akt fick mig att ge ifrån mig en och annan gäsp, men nu när jag ser det i efterhand måste det varit andra omständigheter än deras framträdande.

CHELSEA LIGHT MOVING imponerade mer när jag såg dom förra året i Göteborg: THURSTON MOORE & FRIENDS
Det var bra, men jag ser alla gånger hellre SONIC YOUTH en dålig dag. Var dessutom tvungen att gå från spelningen innan den var slut, och fruktar att jag eventuellt missat ett gästspel av Mike Watt, som helt klart var stjärnan denna afton. Utfyllnadstext: Hade velat ha mer öl i mig. Spelstället var litet och skönt. Vill dit på fler spelningar.






måndag 15 juli 2013

BÄST SÄMST
Line-up på år och dagar Väder
Blanda i Frangelico i thé Att bli sjuk
Hot Snakes, Thee Oh Sees & Death Grips Att åka från festivalen direkt till ett nytt jobb
Paprika-pastan som visade sig vara habanero Att inte få ackreditering
(och därför inte orka ta några djävla anteckningar)














söndag 19 maj 2013

torsdag 25 april 2013

Letade efter det helvetes spelstället i fyra kvällar. Inte blev det lättare av att man var full, de hade flyttat, stället de flyttat från hade en minimal skylt, nya stället saknade skylt och att det låg i en källare, under en annan bar, mitt i något helvetiskt turiststråk bredvid en polisstation. Den här typen av 90-tals-hc, och senare, med REFUSED och allt vad de heter, har aldrig riktigt varit min grej. Men där stod man ändå med två norska hostel-kamrater (Tor och Evon) och det blev ju ändå aningen bättre för att det var i ett annat land och även den enda konserten man lyckades gå på under vistelsen. Hur som helst, typisk hardcore fast på polska; macho-attityd, grabbar, kompisar som sjunger med, väderkvarnskrabbamosh...ni hajjar grejen. Batteristen spelade för övrigt den konstigaste d-takten jag hört...blev lite fascinerad av det och kunde för mitt liv inte emulera det efteråt. Kan ju även vara värt att nämna att bandet heter GOOD LOOKIN' OUT.



Den italienska trion CAINO har ju definitivt lyssnat en hel del på både mello-crust och post-rock; vilket det, stundtals, just kändes som en slags blandning av. En röra som, om jag inte hört bandet, aldrig skulle ge en chans. Men det var främst något som lös igenom i vissa övergångspartier och inte något de, som tur var, slängde in hipp som happ. Känner själv inte att det är ett band jag behöver när jag ändå har TRAGEDY, HIS HERO IS GONE, FROM ASHES RISE och EKKAIA, men hade jag bott i Palermo hade jag säkerligen tackat för varje spelning killarna bjöd på.






Har fortfarande skivor till salu HÄR!

lördag 30 mars 2013

tisdag 26 mars 2013

Twitter

3/26/2013 08:46:00 fm 0 Comments

måndag 25 mars 2013

Truckstop Alaska - kärt återseende efter en vinter i dvala. Fick reda på spelningen av en ren slump då nyhetsbreven uteblivit det senaste. Frågade om det och tydligen är det många med Gmail-konton som påverkats då Gmail ändrat på sitt spam-filter. Så om man saknar nyhetsbreven så kan man ju kika där. Hade egentligen tänkt gå på HUMAN ERROR, CONTORTURE och CIVIL OLYDNAD som spelade samma kväll på 128(A) men kände att huvudakten på Truckstop inte fick gå osedd.

Förbandet kallade sig SWEDENBORG och, om jag minns rätt, beskrevs dom som experimentell gubbkäng. Mina öron kanske är döva, men jag förstod inte det experimentella. Det lät som helt vanlig, oinspirerad, punk. Blind måste jag också vara, då dom sannerligen inte heller såg särskilt gamla ut. Kring 30-snåret, och det tycker jag inte är över gränsen till gubbkäng. Fast det kanske var den tjocka dimman som gjorde att rynkorna försvann. Om någon vill veta så är det medlemmar från bland annat STYGGELSE och SPRÄNGD. Egentligen borde jag inte fortsätta skriva något då jag försvann dit ölen fanns alldeles för tidigt för att komma med ett rättvist utlåtande, men även det talar väl sitt tydliga språk. Jag gillade det inte. Det var tråkigt. Jag är kräsen och gnällig. Det får ni stå ut med.




Lyssnade sönder "Domen Är Satt" så fort DE:NIHIL lade upp det på deras Soundcloud-sida, så peppen var rätt hög på INSTITUTION; ett band säkert ingen missat med tanke på medlemmarna...här snackar vi äkta gubbkäng. Man kan rabbla kvallekäng spalt efter spalt som merit. Det är ju rätt fånigt att göra, men känner tvånget; TOTALITÄR, MEANWHILE, NO SECURITY, KVOTERINGEN, KRIGSHOT, DISCHANGE, ÄÄRITILÄ, MAKABERT FYND, HERÄTYS, et cetera är tidigare band. INSTITUTION är ännu ett band i raden att lägga till i cv:t. I alla fall vad det gäller det inspelade...För trots att ribban var satt väldigt lågt efter SWEDENBORG, och trots att både pepp och fylla var där, så lyckades INSTITUTION med nöd och näppe ta sig över kanten. Vet inte vad jag ska säga. Lite önskar jag att jag istället hade varit på före detta Härden, men samtidigt var det gött att vara på Truckstop. Kan inte sätta fingret på vad som saknades, men det var som sagt inte helt gjutet. Känner dock att jag kommer ge gubbarna minst ett par till chanser om dom dyker upp.






Ursäktar ljud-kvalitén, det kommer bli bättre snart.

måndag 11 mars 2013

Tog ett rätt tidigt tåg för att försöka hinna med massa saker. Bland annat CARINA TROPPS utställning på Mornington Hotell. Texterna till bilderna gjorde mycket. Gillade det enkla, stilrena. det brukar jag ju, men var kanske lite väl nutida, om man hajar vad jag menar med det. Blev dock en väldigt snabb vändning eftersom det var lite väl intim alla-känner-alla-stämning som jag inte pallade med i den trånga utställnings-delen. Skulle även hinna med att äntligen testa Kelly's nya (ja ja, nu är den väl inte ny längre) vegan-kebabpizza. Den var schysst. Mättande. Fick såsen redan på pizzan, det kanske man får på alla nu, men det gjorde mig lite förvånad. Påminde om hur pizza smakade i mina kvarter när jag var liten. Gött, men som sagt inte värt 70 spänn egentligen. Hade hellre fått i mig 2 extra öl, minst lika mättande...men tidig ankomst innebar ju även tidig öl och det hann ju bli några stycken. I övrigt underligt att Kelly's verkar hinna byta personal helt och hållet i mellanrummen mellan mina besök nu för tiden. Det var trist att 89,77:an inte följde med på spelningen, men det är smällar man får ta.

Hann helt klart bli rätt spexig innan spelningen, men det brukar ju vara garanterat när man börjar i tid. Kände mig lite dålig som inte gick på THE VOLCANO, men orkade inte riktigt med arret. Lät jobbigt på något vis. Minns att jag visade min fantastiskt otrevliga sida (som är på skämt, host) genom att säga "nu börjar bandet, jag vill inte prata med dig längre". KORS var först ut och har verkligen inget gemensamt med huvudakten. Påminde bitvis om EARTH, fast med tillägget att de hade utdragen, lite släpig, ungefär som sångerskans hållning (obs! ej en diss) och mässande sång, men hade överlag lagt in några växlar mer än EARTH. De hade nog avslutat en marathon-cykling flera dagar före DYLAN CARLSONS gäng men skulle i min bok ändå bara få ett silver. Vid närmare eftertanke är det nog så att dom delar tandemcykel med BLACK MATH HORSEMAN. Slut om cyklar. Hur som haver var det riktigt bra och dom balanserade sitt set bra med långsamt, tungt, mid-tempo (som kändes snabbt efter allt det lugna) och atmosfäriskt; man blev aldrig trött på att stå och lyssna. Monotont så det räckte men med gitarrer som ibland spretade ut. För den rastlöse som inte orkar med för monoton musik så drar kanske just dom gitarrerna, eller sången, in lyssnaren igen. Det här hade passat bra som soundtrack till en långsam vandring upp för ett berg. KORS kändes som en klockren inledning på den nya eran för bloggen.







MAKTHAVERSKAN förvånade inte mycket. Det lät som förr, fastän det gått ett par år. Nästan lite underligt att nu se dom stå och dricka öl - att dom inte är tonåringar längre. Naiviteten är väl ändå kvar. Gillade kontrasten mellan basistens extrem-uttråkade utstrålning och den tok-peppade sångerskan. Någonstans i mitten finns, den på något vis nördiga, gitarristen och bara gör sin grej. Ändå var det en trist spelning. Antagligen jag som tröttnat. Dom hade sin tid, men för mig är den förbi. Publiken var dock helt med på visan och det var flera som röjde, vissa smått fanatiskt, till den BRODER DANIEL-luktande gothpopen. Bevis på att dom utan tvekan har en lojal, ung, publik i Göteborg.



Nu på baksmällan fick jag en tanke som nog aldrig slagit mig tidigare. Om DEAD KENNEDYS sista album, Bedtime for Democracy, hade varit på svenska, så hade den fan klassats som trallpunk. Eller?

torsdag 7 mars 2013

Eftersom det fick bli en nykter kväll på grund av tidig morgon så har jag inga sådana anekdoter att spilla ut. Istället kan jag ju berätta att jag skulle köpa byxor. Tänkte bara ta ett par och köpa, men tänkte att det kan vara bra att prova ändå. Plockade den gamla vanliga storleken som jag i princip haft sen högstadiet eller gymnasiet. Här hör man kanske att det kommer gå fel. Det visade sig vara ett djävla omöjligt uppdrag att glida in i dom. Slutade med tre storlekar större. Kassörskan trodde jag kanske "tränat för mycket". Det kanske var en flört av något slag, men ganska misslyckat av skälen: 1) jag skyr "gym", 2) man kan väl fan inte träna sig tjockare i midjan? 3) vem fan flörtar med ett fetto alt. gymmongo? Ja ja, med huvudet hängandes gick jag och tog en fika med en vän jag var tonåring med. Det var gött. Men ingen öl som sagt. Känns som att jag är bloggen otrogen på något vis. Får helt enkelt åtgärda det dubbelt nästa gång...

Kvällen på själva NATTMARAN började med fem minuter poesi av ROBERT "SVEGGO" SVENSSON (sångare i SIEBENSÜNDEN). Det var bra. Vet inte vad jag kan skriva mer om det. Är överlag dålig på beskrivningar och att beskriva litterära verk (speciellt verbalt framförda) är för mig än svårare. Kändes i alla fall inte konstigt alls att inleda kvällen med detta och i efterhand ångrar jag att jag inte spelade in något med SVEGGO. Just i stunden rättfärdigade jag det med att "hålla bloggen till musik", men det vet vi ju alla att det är så djävla hittepå.

Kort efteråt följde MONSTERS OF AMBIENCE med 10 minuters orgel- och valthornsdrön. Tror valtaren även använde en loop-pedal, men är osäker. Just osäkerheten kring det gör det lite bättre. Att man, eller jag, inte helt märkte det eventuella loopandet. Efteråt utbrast någon i publiken "löjligt effektfullt med bara en låt!". Jag vet inte, hade gärna sett mer, men som alltid; hellre för lite än för mycket. Trevlig användning av orgelns inbyggda trummaskin också.

Gött som vanligt. Tänkte mycket på DRIVE-soundtracket, rent musikmässigt, under konserten. Har inte gjort det tidigare, men har inte heller lyssnat på LUST FOR YOUTH post-DRIVE och det är en film, och soundtrack, som fastnat rätt bra hos mig.





Att filmerna ser ut som de gör beror på ett missöde för mycket med kameran. Det lustiga är att det i princip aldrig varit jag som tappat den eller så...

måndag 18 februari 2013

BOMBANGREPP var väl bättre än senast i alla fall. Bjöds på både MOB 47- och TOTALITÄR-cover.









Var från början peppad som fan när det skulle spela ett nytt Göteborgs-band som jag inte tidigare ens hört talas om. När jag lyssnade på Facebook försvann det direkt då det var ganska slätstruken pop/rock som jag gissar eventuellt strävade mot att låta som hela gammelskol-punk-revival-grejen i stil med MASSHYSTERI, TERRIBLE FEELINGS och så men långt ifrån satte det. Sedan läste jag att det var medlemmar från BURNING KITCHEN, AT THE GATES och SKITSYSTEM och blev än mer förvånad över resultatet. Fast det är väl idiotiskt att sitta och gissa när man inte alls känner till deras intentioner, och väl när de spelade live lät det inte alls som det inspelade utan påminde mer om gammal 70-tals-rock, och de som försöker imitera det, och följde mallens alla lagar. Man skulle nog med andra ord kalla katalogisera det under så kallad "retro-rock". Teatraliskt viftande med sjal och armar, bar överkropp (det var tydligen varmt på Härden). Skickliga musiker etc; känns som att dom har alla pusselbitar men bilden som uppenbarade sig ville jag tyvärr ej se.



THE BRISTLES såg jag bara på håll och det lät väl bra. Men precis som föregående band så spelade de för lite för länge, men det var stadig och go d-takt. Tror det sjöngs på skånska, och det är ju gött.

Sista bandet, som säkerligen var bäst på kvällen, var AVFART 33 och dom missade jag såklart. Spenderade istället tiden på en bilresa hem till Trollhättan med att tänka på hur djävla isolerad från "scenen" jag känner mig. Då mest på det onda med det, men insåg väl, lite tack vare Erich, att det kanske inte enbart är en förlust. Men det fick mig även att känna att jag inte längre vet vad det skulle finnas för mening med att flytta till Göteborg.