fredag 22 maj 2015

Var helt förstörd efter att ha varit på FILLER kvällen innan men det var bara att ta sig i kragen och jag hann med öl på fyra krogar (bland annat en nästan tom Gåff-klubb och en annan där dom bredvid mig gnällde på småsaker som deras pojkvänner gjorde som den klassiska frågeställningen "är det jobbigare att organisera badrumsskåpet själv från början eller låta pojkvännen göra det och se honom göra fel så man får rätta till sedan?") innan jag stegade ner till scenen på Bengans fik. Dom hade rensat bort alla soffor och jag tycker nästan det var lite synd. Hade varit gött om frontpersonerna i respektive band stegat upp på dom och härjat, men man kan inte alltid få det så stökigt som man vill.

STRUL. Sjukt djävla gött. Punk med lokalkändisar från bland annat DOOMSDAYMAG och MOTORBREATH. Trodde några sekunder in i andra eller tredje låten att det var en GISM-tolkning på gång, men det är nog bara för att jag är dum i huvudet. Tänk ett SVART STÄDHJÄLP fast mindre hardcore och mer käng eller ett aningen långsammare FY FAN! Någonstans där landar det för mig. Råsnyggt flum på basen. Överlag allmänt grym DISCHARGE-dyrkan och mycket "nu blåser vi snuten"-melodier. Skulle gå så långt att säga att det kan vara ett av de bättre kängbanden i Göteborg just nu. Ett djävla vev, inga krusiduller eller trams med lama melodislingor à la TRAGEDY, bara fullt ställ. Älskar't! Som det hörs i slutet av inspelningen..."SVIIINBRAAAAA..." och "Så skare' låta!".

Jänkarna i DAWN OF HUMANS var bra men det var svårt att toppa föregående band. Sångaren var i stort sett naken och använde mycket rekvisita som sopsäck, lampa och spegel och det fick det hela att stundtals kändes som en slags performance-grej. Men det menar jag som en positiv grej och hela den smutsiga nakenheten, allt "spring i ring" och allmänt elasto-kroppande passade sig bra till det primitiva bandnamnet. Har tidigare sett sångaren hantera slagverksdelen i HANK WOOD AND THE HAMMERHEADS och har då undrat var tusan han får all sin energi från och jag undrar det ännu mer nu. Visst, jag gillar det, men trots allt smuts och den svarta gaffatjepen så kändes aldrig själva musiken lika smutsig och rå som det kunde och lokalhjältarna får stå segrande i den här kampen mellan Göteborg och USA.



onsdag 20 maj 2015

Möttes av en lång radda ungdomar som köade till kassan på Skjulet, alla med TITLE FIGHT-vinyler under armarna. Fällde sarkastiska kommentarer och var dryg eftersom det är ett enkelt vapen att ta till. Hade ju ändå inte hört dom, så hade inget att direkt förlora. Dom var dock sist ut på banan. Bristol-bandet, MILK TEETH, började och alla verkade väldigt unga och något i deras utseende tycktes snarare vara amerikanskt än deras engelska härkomst. Det låter även som att det är främst från den kontinenten dom hämtat den mesta av sin inspiration. Kokat ner ungefär all 90tals-indie i samma PIXIES-baserade gryta och vevat om ordentligt och ändå kommit ut med att låta hyfsat egna. Vill på något vis nämna NIRVANA men vill slippa att referera till resten av grungen av någon anledning och tror det snarare är punk dom kryddat det hela med. SEBADOH bör nog också nämnas och så lämnar vi bandreferenserna. Ska jag gnälla på något är det att jag nog helst skulle sluppit mycket av skrikandet. Men jag tyckte ändå det var riktigt bra. Sjukt förbannad och taggad trummis. Slipknot-tischan kan väl knappt gå förbi utan någon slags kommentar och det är säkert det som diskuterades mest. Några kompisar ställde sig lite frågande till den, men jag tyckte det bara var gôtt.

Hardcore-band är det sällan jag dras till. DRUG CHURCH visade dock just den sidan jag uppskattar. Annorlunda från första bandet men ett perfekt komplement. Vet inte vad jag ska säga, det var rakt igenom bra. Blandat in en del rock. Typ som FUCKED UP men ändå inte. Gillade den antagonistiska stämningen dom verkade ha byggt upp med sina brittiska turné-kompisar där till exempel sångaren i MILK TEETH tidigare frågat om det var någon som egentligen såg fram emot att se dom..."ni kommer bli besvikna". Att en i deras följe hjälpte mig att plocka fram en öl och öppna den medan jag filmade visar ju också att dom med all sannolikhet säkert även är hyvens människor.

Om det är något jag tycker är kul att skriva så är det långa avfärdningar om pissiga band. Nu orkade jag inte ens stanna och lyssna tillräckligt länge för att kunna göra någon rättvis sådan om kvällens huvudakt TITLE FIGHT. Bland kidsen verkade det dock finnas enorm pepp på detta och dom blev, till skillnad från mig, säkert glada över deras långa set. Jag stod främst på utsidan och pratade skit med dom två enda andra som verkade hålla med mig om det bristande i underhållningen. Kan ge dom ett extra minus för att bandnamnet inte ens lämnar utrymme för dåliga ordvitsar om hur rôtet det var.



måndag 18 maj 2015

Härligt att få ta sig till utkanten av andra sidan stan istället för att hänga där man brukar. Att åka genom Avenyn kl 2 på natten var dock inte lika kul. Men låt oss börja i början istället för i slutet. För att vara ärlig så hade jag i förväg enbart hört ett par låtar med båda banden men var ändå rejält peppad. Gött att få en anledning att besöka RÖDA STEN dessutom och hoppas det blir fler av dom utlovade BURGER RECORDS-spelningarna som hålls där. Jag vill få det till att vara ett löfte i alla fall, så nu får SHOWDOWN se till att leva upp till det. Det nya Göteborgsbandet BARONEN & SATAN gjorde sin debutspelning och precis som vilket band som helst som ställer sig på scen för första gången finns det säkert saker att slipa på men jag kan verkligen inte klaga på något. Just i stunden så var det mest att gitarrerna inte var höga nog, men det kan lika väl varit min position i lokalen som gjorde det. Hårda trummor, gnisslande gitarrer och en häxlik sångerska. Det är helt enkelt ännu ett band från Götet att följa.

Skulle jag bara använda ett ord för att beskriva TOMORROWS TULIPS skulle det på rak arm bli "hypernonchalant". Sällan räcker dock ett ord för någon slags recension så jag får väl fortsätta. Sockersött och blasé på samma vis som THE JESUS & MARY CHAIN fast dom här hänger förstås på stranden och har inte undvikit att få sand i håret och lite solbränna. För att göra jämförelsen rättvisa får man dock plocka tuggummit ur taggtråds-disten och ladda munnen med det istället då dom värdena är ombytta i respektive band. Någon gång smög det sig in någon THE BRIAN JONESTOWN MASSACRE-känsla på grund av någon kort melodi-slinga men deras utseende och manér hjälpte ju ganska lätt tankarna åt det hållet också. Vet inte om jag aktivt letade efter det men vill mig tycka att den där underliggande agiterade stämningen fanns där i viss mån. Det enda som hände var dock att ett par glas eller flaskor blev krossade precis i slutet av spelningen. När man sedan klev ut ur lokalen var det förstås långt ifrån så soligt som TOMORROWS TULIPS fått det att verka och det var bara att knata till vagnen i regnet och härda igenom alla fulla ungdomar och önska att man blivit tillräckligt väck för att inte lägga märke till dom.



onsdag 13 maj 2015

OKKYUNG LEE, för mig tidigare helt okänd musiker och nu efteråt vet jag ungefär lika lite, smög försiktigt upp på scenen och började lika lugnt spela. Till en början var det för mig ganska ointressant och jag väntade otåligt på att "något skulle hända" men det byggde upp sig och blev bättre och bättre. När jag väl även stängde av att jag både ville höra och se musiken och bara koncentrerade mig på att lyssna klarnade det även lite. Någon gång associerade jag ljuden till R2-D2 inspelad på kassett och uppspelat i fel hastighet men annars mest på väldigt ensam frijazz. I början hoppades jag på uppbyggnad med hjälpt av loop-maskin men det klarade sig som det var. Jag jublade visserligen inte inombords över detta men tyckte i slutändan att det var bra och kändes som en väl fungerande öppnare till SWANS.

I fastställd ordning inleddes huvudbandets akt med att THOR bankade på sin gong i tio minuter innan resten av bandet långsamt följde med in i larmandet och malandet. Måste passa på att, retoriskt, fråga om det finns något mer passande än en percussionist som heter THOR och har en fet djävla gong? Stundtals tänkte jag på någon slags dekonstruerad och ondskefull funk ibland på en enorm döende maskin. Var i all ärlighets namn lite skräckslagen för att filma. Kan tänka mig att GIRA inte är så peppad på det där och hade inte velat ha en skarp tillsägelse från honom. Hade nog skitit i brallan av bara av att få onda ögat. Hur som helst var jag ändå inte inställd på att spela in hela konserten eftersom jag visste att dom skulle köra i en smärre evighet. Denna evighet passar dock SWANS ypperligt då varje låt är väldigt långsamt uppbyggd och repetetiv - mantraliknande - och ju längre man får något av det slaget inbankat i sig desto bättre. Inom black metal så pratar, eller pratade, folk mycket om spelningar som ritualer och det är den känslan jag får här. Mycket i hur dom låter live får mig att tänka på GLENN BRANCA även om den gossen kanske är snäppet mer vild, eller experimentell om man så vill, och kommer fram till målet lite snabbare. Sjukt bra konsert och det hade varit himla synd att missa den bara för att dom skulle spelat på STICKY FINGERS.

Känner att detta missförståndet som avslutade besöket på TRUCKSTOP ALASKA kommer bli en klassiker i mitt liv; träffade en bekant där och när den skulle gå så missuppfattade jag vinkningen som "jag ska köpa fem öl".

måndag 11 maj 2015

Egentligen spelade SKAMVRÅL först men batterierna jag hade packat ner, som skulle vara uppladdade, visade sig att inte vara det. Ville inte chansa på att dom skulle ta slut så hoppade över deras set. Finns en tidigare video från maskeraden förra året då dom klätt ut sig till DARKTHRONE-låten HIKING METAL PUNKS. Klockrent. Typisk 128an-punk fast två basister istället för den vanliga uppsättningen instrument. Det mullrade på rätt gött när det inte var mellansnack. Rakt inpå att dom slutat steg LAVA BANGS upp som varit med på bloggen nästan lite för många gånger (om det nu går) fast då under det gamla namnet THE VOLCANO. Varför dom bytt namn vet jag inte men kan väl spekulera i namnkrock samt medlemsbyte. Spekulation som sagt, borde frågat! Har inte varit otight innan, men nu var det verkligen som ett par nytvättade, två storlekar för små, stuprörs-jeans. Det låter dock väldigt obekvämt men ni fattar. Har alltid svårt att beskriva dom men landar allt som oftast med en fot i punken och den andra i indie eftersom det inte riktigt passar in helt i enbart ett utav dom. Är indiepunk en genre? Hade varit så bekvämt att bara pressa ner dom där. Hur som helst ett trevligt återseende efter en längre tystnad.

Folkpunkarna från Santa Cruz, BLACKBIRD RAUM, besökte Göteborg för en andra gång. Missade förra och vet inte varför. Hoppas jag var bortrest och inte bara ignorant. Det finns en uppsjö folkpunk och detta är nog det enda som jag faktiskt gillar. CÁCORY är väl eventuellt ett annat, om det kan klassas in i genrebubblan, men nu glider jag iväg för mycket. Om man ska fortsätta jämförelsen med CÁCORY (eftersom dom blev nämnda) så kan man säga att dom innehar någon slags melankolisk råhet medan BLACKBIRD RAUM inte riktigt är lika genomsyrade av det melankoliska men däremot det råa. Det var fullt ställ med fiol, kontrabas, dragspel, tvättbräda med mera och dom spelade tills dom inte orkade längre och förmodligen så längtade alla med en romantisk ådra i sig tillbaka till det som brukar kallas "förr". Även om LAVA BANGS förhoppningsvis fick alla att tappa hakorna så låg nog käkbenen på golvet efter detta då det är bland det bästa jag sett i den här Hisingen-lokalen. Helt sjuk känslourladdning och det är sånt här som får mig att samtidigt hata att jag ställt in mig på att filma spelningar samtidigt som det just är en av anledningarna till att jag gör det.