måndag 11 maj 2015

128a: Blackbird Raum, Lava Bangs & Skamvrål

Egentligen spelade SKAMVRÅL först men batterierna jag hade packat ner, som skulle vara uppladdade, visade sig att inte vara det. Ville inte chansa på att dom skulle ta slut så hoppade över deras set. Finns en tidigare video från maskeraden förra året då dom klätt ut sig till DARKTHRONE-låten HIKING METAL PUNKS. Klockrent. Typisk 128an-punk fast två basister istället för den vanliga uppsättningen instrument. Det mullrade på rätt gött när det inte var mellansnack. Rakt inpå att dom slutat steg LAVA BANGS upp som varit med på bloggen nästan lite för många gånger (om det nu går) fast då under det gamla namnet THE VOLCANO. Varför dom bytt namn vet jag inte men kan väl spekulera i namnkrock samt medlemsbyte. Spekulation som sagt, borde frågat! Har inte varit otight innan, men nu var det verkligen som ett par nytvättade, två storlekar för små, stuprörs-jeans. Det låter dock väldigt obekvämt men ni fattar. Har alltid svårt att beskriva dom men landar allt som oftast med en fot i punken och den andra i indie eftersom det inte riktigt passar in helt i enbart ett utav dom. Är indiepunk en genre? Hade varit så bekvämt att bara pressa ner dom där. Hur som helst ett trevligt återseende efter en längre tystnad.

Folkpunkarna från Santa Cruz, BLACKBIRD RAUM, besökte Göteborg för en andra gång. Missade förra och vet inte varför. Hoppas jag var bortrest och inte bara ignorant. Det finns en uppsjö folkpunk och detta är nog det enda som jag faktiskt gillar. CÁCORY är väl eventuellt ett annat, om det kan klassas in i genrebubblan, men nu glider jag iväg för mycket. Om man ska fortsätta jämförelsen med CÁCORY (eftersom dom blev nämnda) så kan man säga att dom innehar någon slags melankolisk råhet medan BLACKBIRD RAUM inte riktigt är lika genomsyrade av det melankoliska men däremot det råa. Det var fullt ställ med fiol, kontrabas, dragspel, tvättbräda med mera och dom spelade tills dom inte orkade längre och förmodligen så längtade alla med en romantisk ådra i sig tillbaka till det som brukar kallas "förr". Även om LAVA BANGS förhoppningsvis fick alla att tappa hakorna så låg nog käkbenen på golvet efter detta då det är bland det bästa jag sett i den här Hisingen-lokalen. Helt sjuk känslourladdning och det är sånt här som får mig att samtidigt hata att jag ställt in mig på att filma spelningar samtidigt som det just är en av anledningarna till att jag gör det.






Inga kommentarer: