Truckstop Alaska: Swans & Okkyung Lee

OKKYUNG LEE, för mig tidigare helt okänd musiker och nu efteråt vet jag ungefär lika lite, smög försiktigt upp på scenen och började lika lugnt spela. Till en början var det för mig ganska ointressant och jag väntade otåligt på att "något skulle hända" men det byggde upp sig och blev bättre och bättre. När jag väl även stängde av att jag både ville höra och se musiken och bara koncentrerade mig på att lyssna klarnade det även lite. Någon gång associerade jag ljuden till R2-D2 inspelad på kassett och uppspelat i fel hastighet men annars mest på väldigt ensam frijazz. I början hoppades jag på uppbyggnad med hjälpt av loop-maskin men det klarade sig som det var. Jag jublade visserligen inte inombords över detta men tyckte i slutändan att det var bra och kändes som en väl fungerande öppnare till SWANS.

I fastställd ordning inleddes huvudbandets akt med att THOR bankade på sin gong i tio minuter innan resten av bandet långsamt följde med in i larmandet och malandet. Måste passa på att, retoriskt, fråga om det finns något mer passande än en percussionist som heter THOR och har en fet djävla gong? Stundtals tänkte jag på någon slags dekonstruerad och ondskefull funk ibland på en enorm döende maskin. Var i all ärlighets namn lite skräckslagen för att filma. Kan tänka mig att GIRA inte är så peppad på det där och hade inte velat ha en skarp tillsägelse från honom. Hade nog skitit i brallan av bara av att få onda ögat. Hur som helst var jag ändå inte inställd på att spela in hela konserten eftersom jag visste att dom skulle köra i en smärre evighet. Denna evighet passar dock SWANS ypperligt då varje låt är väldigt långsamt uppbyggd och repetetiv - mantraliknande - och ju längre man får något av det slaget inbankat i sig desto bättre. Inom black metal så pratar, eller pratade, folk mycket om spelningar som ritualer och det är den känslan jag får här. Mycket i hur dom låter live får mig att tänka på GLENN BRANCA även om den gossen kanske är snäppet mer vild, eller experimentell om man så vill, och kommer fram till målet lite snabbare. Sjukt bra konsert och det hade varit himla synd att missa den bara för att dom skulle spelat på STICKY FINGERS.

Känner att detta missförståndet som avslutade besöket på TRUCKSTOP ALASKA kommer bli en klassiker i mitt liv; träffade en bekant där och när den skulle gå så missuppfattade jag vinkningen som "jag ska köpa fem öl".