Pustervik: Burning Kitchen, Sista Sekunden & Trubbel

BURNING KITCHEN var onekligen det som faktiskt lockade in mig till den här kvällen på Pustervik. De andra banden har jag sett en miljon gånger tidigare men BURNING KITCHENS gig känns något mer sällsynta. Tyvärr kom det inte riktigt till rätta på grund av ganska burkigt och underligt ljud och till en början lite för mycket oönskad rundgång. Draperiet öppnades inte heller hela vägen så ena gitarristen gick inte att se från min plats (försöker alltid vara mot en vägg eller liknande för att inte vara i vägen för andra) och jag hade nog inte ens nämnt det om det inte var så att det öppnades helt för nästkommande två band. Det kändes som någon slags markering, men jag kan också övertolka saker och ting. För de obekanta är det fyrtakts-politik för hela slanten. Punk-rock om man ska slänga ner dom i ett fack. För att höfta, och använda för gamla referenser, kan man väl säga att dom har lika mycket gemensamt med CRASS som med THE CLASH tidiga period. Det är inte särskilt vackert utan mer rakt på sak och där åsikter och hjärtat är det som värderas högst. Även om medlemmarna har varit med i en diger skara band är kanske de närmaste av dom SJU SVÅRA ÅR, IMPERIAL LEATHER och i viss mån SVÄRTA.

Sedan kom paus-musiken i form av SISTA SEKUNDEN. Vad ska man säga? "Dötråkig arenapunk" vill jag sammanfatta det med. Någon gång under spelningen sa vokalisten "fan vad gött det är att spela hardcore". Då kände jag bara "ja, men spela hardcore istället då". Men det är såklart lätt för mig att vara taskig, snäv och tråkig hardcore-purist här bakom tangentbordet. SISTA SEKUNDEN var bra för 12 år sedan men nu har det bara vattnats ur. Tycker snarare det påminner om trallpunk än annat, och det finns det andra band som gör bättre.

Om BURNING KITCHEN mest använder musiken som medel för att förmedla ett politiskt budskap så är nog det ur-göteborgska TRUBBEL närmast motsatsen. Här är det snarare personliga texter och allmänt stök och hålligång som gäller. Det märks också tydligt att det är ett utlopp som publiken väntat på hela kvällen - om inte längre. Det skulle vara rent hittepå att säga att deras, med all välmening, dumma punk-rock inte tilltalar något extremt primalt längst bak i hjärnan, vilket avspeglar sig i den studsande och svettande publikmassan. Något som TRUBBEL verkar lyckas med vartenda gig. Det är fruktansvärt medryckande och det är svårt att låta bli från att sjunga med och hytter inte näven så är det minst så att Converse-dojorna studsar i takt utan att man märker det. Men även om jag tycker det är bra blir jag ändå ganska snabbt mätt på både konceptet och kanske främst alla halv-nakna kroppar på scenen (som redan började med SISTA SEKUNDEN) och väljer att avrunda med några kalla i baren i stället. Hade jag fått i mig några fler innan hade jag förmodligen inte hamnat vid bardisken så snabbt igen.