Feedback: Mörkt Moln & Avund

Det osar lite av VENOM kring MÖRKT MOLN. Det är hittig black metal-punk utan tumma på brutaliteten eller kännas som någon slags radio-black a la WATAIN. Samtidigt finns självklart den biten med att inte ta sig på för stort allvar närvarande. Ganska påtagligt med dom brandsäkra LED-ljusstakarna i plast till exempel. Något som säkert skulle reta gallfeber på alla som är "trve" och badar i grisblod, äter barn och har bränt 3 kyrkor innan lunch. Men tveka inte, MÖRKT MOLN är definitivt på orchernas sida och är ute efter hobernas blod. Det blandas mellan tungt och drivigt riffande. Antingen är man på väg mot avgrunden eller så är man redan där i. Någon gång smyger det sig in ett par vändor d-takt eftersom man ju faktiskt inte kan låta bli. Trots att dom har tre vokalister så går det ihop väldigt bra. Det verkar som att dom har en tydlig bild av vad MÖRKT MOLN är och hur det ska låta. Något jag det senaste märkt av att många band haft problem med att få att funka på ett bra sätt, men som alltså denna trio lyckas med utan problem. Hur plastiga deras medhavda lyktor än må vara, så tycker jag MÖRKT MOLN är bland de hårdaste i Göteborg. Här skulle jag vilja avsluta med något MANOWAR-liknande kampbröl...det får bli ett "RAINBOW IN THE DARK!!!".

Eskilstunas AVUND var nästa trio att koppla in sina instrument. Antar att det kan slängas in tillsammans med melodisk döds, men det blåser absolut in influenser från punk, crust och grind. Ibland funkar det att blanda. Ibland gör det det inte. För mig faller det här ganska kort och jag blir snabbt ointresserad. Ibland känns det som att dom vill vara i lite olika band. Trummisen vill nog helst spela grindcore eller mer teknisk metal känns det som. Resterande instrument maler mest bara på standardriff utan att riktigt lyckas haka på trummorna tillräckligt väl. Någon gång tänker jag på SAYYADINA. Mest tänker jag dock på att få åka hem.

Huvudbandet, om man kan kalla det så, hade i förväg annonserat att varken foto eller video var tillåtet. Självklart respekterar jag vad WIEGEDOOD önskar och låter bli. Tyckte ett par låtar var bra på skiva, så var rätt peppad. Live var det dock inte särskilt kul alls. Långsamt och utdraget. Mycket samma sak om och om igen där varje låt kändes som att den hade exakt samma uppbyggnad. Jag hade förmodligen inte filmat särskilt länge. I alla fall inte för min egen skull. Tydligen deras första spelning i Sverige. Några veckor senare så spelade dom tydligen på Sticky Fingers. Undrar hur det gick till. Jag är i alla fall glad att MÖRKT MOLN spelade och även levererade vad dom skulle.