torsdag 21 juni 2018

Andra dagen av Banned In GBG tog en annan vändning än gårdagens slöa och mörka tongångar. Invigde kvällen gjorde Göteborgs HEMSKT NÄRINGSLIV. Svårt att fästa helt i en specifik genre då det verkligen sticker ut från den vanliga enkelt fack-placerade punken. Det finns mycket metal där men det är inget solo-onani utan snarare tyngre och tuggigare delar. Texterna handlar väl i regel om samhällets förfall på olika sätt och all skit runtomkring en. Varför dom har tre gitarrister går över mitt huvud. Även om det inte riktigt gick hem hos mig var det fortfarande kul att kolla på tack vare vokalisten. Tror dock det kan växa på mig och jag kanske är fast om några lyssningar.

Första utomsocknes gästerna var malmöiterna THE OHNOS. Ett gött djävla rock-band med fötterna djupt rotade i 90-talet. Fick verkligen känningar från min uppväxt och längtade tillbaka till små festivaler à la Westgotha. En av låtarna handlade om SONIC YOUTH-basisten, Kim Gordons, skor som en av medlemmarna köpt och som dom misstänkte det låg en förbannelse över. Någon annan handlade om att få klamydia i julklapp. Det kanske låter buskis och plojigt men det var aldrig den känslan jag fick. Det var mycket goa synkroniserade moves och sånt som kändes lika seriösa som med glimten i ögat. Men också kändes det så djävla rutinerat. Det här var grymt bra!

Sedan blev det ännu stökigare med hjälp av Oslos WET DREAMS. Som ett garageigare eller stökigare THEE OH SEES stundtals, speciellt när dom flummade ut i distade och psyk-inspirerade jams. Mina anteckningar, som inte var i det nyktraste laget har skrivit något jag inte kan tyda om "grunge". Kanske fanns det en vibb av det också. Vad fan vet jag. Något som är säkert är ju dock att frontpersonens tröja med en pornografisk bild av en kvinna var riktigt töntig (på fel sätt). En uppenbar löjlig provokation. Att personen sedan inte hade på sig den efter spelningen visade ju mer att det var vald scenklädsel. Löjl. Utöver det var det en höjdpunkt.

Vad kan man säga om TWIN PIGS som inte redan sagts här eller annanstans? Gött driv och sväng. Så mycket bra hooks och svårt att fästa blicken på något speciellt ställe eftersom det känns som att det händer något på alla kanter av scenen. Gött med en synth som bas. Dom vet hur man lockar in lyssnaren både på skiva och live. Kanske ännu mer live för det är svårslaget på scen. Enda minuset den här gången var att den gula sladden inte höll hela spelningen. Hoppas den lagas.

OUT OF VOGUE. Tråkig hardcore. Grabbigt så det sjunger om det. Mycket covers. Mycket covers jag inte bryr mig det minsta om. Det här är verkligen inte min del av punkscenen. Har liksom aldrig kunnat anamma grejen med samhörighet, mosh och allt vad det är. Har nog alltid mer dragit mig till det som är kallare och mer utanför. Är väl mer en sådan som isolerar mig. Fattar ändå att det för vissa var kvällens höjdpunkt att få veva lite näve till det här gamla gänget. Jag har dock ingen tidigare relation till dom och kommer inte heller ha någon fortsatt sådan.

Fick någon gång efter årsskiftet höra att GORILLA ANGREB bokats till Göteborg. Skrev genast in det i kalendern och skulle inte låta något annat komma i vägen. Det här är alltså det danska bandet som säkerligen till stor del influerade MASSHYSTERI men som själva alltid på något vis var aningen punkigare och har mer än bara en låtstruktur. Missförstå mig inte, jag älskar MASSHYSTERI också, men det här gänget har överhanden. För mig är det i princip 40 minuter av hits, även om vissa är mer hits än andra. Till exempel hela första 7-tummaren med Astma, Der Skal Drikkes Mere End Før, Mit Lille Sorte Æg och De Kommer Ud Om Natten eller København (Ligger I Ruiner) från samlingsplattan med snarlikt namn. Hela den eran i den danska punken i början av 2000-talet när Kick'n'Punch släppte det bästa ur Danmarks (Köpenhamns?) punk-scen är mer än bara ett minne nu när GORILLA ANGREB spelar igen. Men det här ska inte dra iväg mer åt att prata 18 år gamla minnen. Det var ett riktigt bra och energiskt gig, men med facit i bakfickan på hur det var senast i Stockholm så vet jag att dom skulle kunna ännu mer. Det drar dock inte av från betygsskalan för det här var snorbra. Det är musik att vara glad, full, dum och kär till. Älskar Gorillorna.


Bonus-GIF:

lördag 16 juni 2018

Bandet som sparkade igång årets Banned In GBG var helt klart ett kärt återseende. Tror inte jag sett BARONEN & SATAN på 2-3 år då det alltid krockat eller blivit inställt. Oavsett känns det lite som en doldis i Göteborgsmyllret. Det dom sysslar med är någon form av THE CRAMPS-luktande, lite dissonant, garagepunk. Riktigt gött och lite skevt eller skavande. Bra som fan! Skulle säkert tilltala en del Burger Records-fans. Enda som var synd nu var att basen överröstade det mesta (fast inspelningen verkar klarat sig bättre).

Näst ut var Stockholms-bandet AVFALL. En duo med en "trummaskin" (lite trist att se en iMac på scen) och spretiga influenser men som ändå hålls ihop till en enhetlighet. Skulle vilja säga att deras post-punk stundtals snuddar till att vara goth. Några låtar hade verkligen det där typiska THE SISTERS OF MERCY-soundet från Vision Thing-eran på 90-talet då gitarrerna gick igång med ganska hårdrockiga riff. Något fick mig även att tänka på polska band som AURORA. Det fanns även något intro som hade kunnat vara taget från DAF (det är här jag tänker på dom blandade influenserna) men som snabbt sållade sig till ledet. Det är inte så konstigt att mitt utlåtande är "sviiinbra". Jag stod med ett flin runt hela skallen halva spelningen. Hoppas det snart kommer något fysiskt släpp mer än pin:en jag fick några dagar senare från Robin. Det här var verkligen kvällens höjdpunkt.

Huvudakten NEJ gjorde ett ännu bättre gig än senast när dom var på besök i Sandarna. Det är så in-i-helvetes tungt. Dom kan verkligen förvalta hela grejen med två basister utan att det blir en gimmick eller tråkigt eller bara ett ogenomtänkt muller av låga frekvenser. Sången är som bekant på finska och det gifter sig otroligt väl med den onda, men samtidigt dystra, atmosfären. Texterna är stundtals, och bokstavligen, hjärtekrossande som till exempel när det mässas något i stil med "Minä huudan, sydän särkee, minä pyydän, älä jätää." som kan översättas till "jag skriker, hjärtat går sönder, jag ber dig, lämna mig inte". Men det är förstås kraftfullare om man faktiskt förstår språket. Det är först en kvart in i spelningen någon form av hopp lyser igenom i melodierna och känslan som känns något nostalgisk och kanske egentligen mer vemodig än hoppfull, men i kontrast till det tidigare så kan allt annat som inte är en nattsvart avgrund tolkas som någon form av förtröstan. När man sedan lyssnar på texten skriks det i en stegring "ilman sua" (utan dig) och hopplösheten är återigen ett faktum. Enda trôliga kommer inte från själva bandet, utan publiken, där vissa tydligen aldrig tröttnar på att skrika "nej!!!". Tror det var likadant förra gången jag såg dom. Snark. Men det är väl bara jag som är tråkig och vill förstöra alla andras roliga kanske. Hur som helst...Toppen-gig rakt igenom. Förstår inte hur publikantalet kunde vara så lågt, det borde verkligen varit fullsatt. Eloge till Up the Punx som styrde upp detta!

måndag 11 juni 2018

Söndag på Göteborgs mesta punkställe och det bjöds på Bloody Marys som kanske är det bästa sättet att förena nytta (mat) och nöje (alkohol). Tyvärr klarar jag själv inte av så mycket tomat på samma gång, annars hade jag nog aldrig förtärt något annat. Först spelade egentligen GIFTIGT AVFALL från Trollhättan, men eftersom jag filmat dom så mycket det senaste tänkte jag att det vore skönt att slippa ha en kamera i nyllet. Två av deras tidigare spelningar kan man ju hitta här: GIFTIGT AVFALL.

Båda besökande banden tog det några låtar innan jag kom in i det. Sen blev det riktigt bra. Mellan dom två så föredrog jag nog Hamburgs AARGH FUCK KILL. Smått metal-influerad hardcorepunk med reverb/delay på sången. Lite influerat av vad jag tänker på som nyare hardcore från New York som kör lite samma grej, fast inte lika metal. Djävligt dynamisk trummis kom vi fram till efteråt. Det var liksom inte bara komp på komp, fill, och tillbaka till d-takten utan det kändes som att han verkligen spelade trummor. Det var gött att se. Vokalisten hade också effekt-pedalen fast i sitt bälte.

Sist spelade MASS//REACTION från Budapest som också var bra. Något mer statisk trummis i den bemärkelsen att det var mycket takt - fill - takt - fill. Skulle man jämföra dom två banden skulle detta kännas lite mer stelt. Men ibland är det ju exakt så här man vill ha det, så det är inte menat som något dåligt. Mycket rens och ibland blandat med lite fyrtakts-mosh. Inga utsvävningar utan genomgående i samma stöpta formel. Typiskt gött band att se och det här är väl också en anledning till att jag sällan köper skivor i genren längre - jag kan lika gärna gå till 128A och se det live och få min dos av käng. Så vitt jag uppfattade det var också allt på ungerska, och jag gillar när band sjunger på sitt modersmål. Gissningsvis var det även genomgående politiskt. Något som var glasklart var dock att dom delade ut en känga till högerpopulister (i detta fallet Viktor Orbán, men det kunde lika gärna varit Åkesson). Det får man alltid plus för.

torsdag 7 juni 2018

AERIAL RUIN, som är medlem i BELL WITCH, gör på egen hand musik enbart medelst akustisk gitarr, sång och en bunt effektpedaler. Däribland spelar en loop-station stor del i det hela. Den här kvällen ägde rum ute i en lada i Larv och det hade varit en perfekt bakgrund för nästan vilket band som helst. Tyvärr kändes det som att atmosfären denna gången trumfade artisten. Konserten börjar med ett loopande av flera sångstämmor och man väntar alldeles för länge på att något ska hända och helt plötsligt tar det slut utan att det aldrig riktigt ledde till något. Det är hela tiden lite för utdraget på ett sätt som inte hittar hem hos mig tyvärr. Några ord att beskriva musiken hade varit "mässande", "mörkt" och "lågmält". Även om jag inte tyckte att AERIAL RUIN var särskilt intressant så var det däremot en alldeles strålande plats och arrangemang i övrigt och jag hoppas det blir fler händelser på samma plats i sommar.

onsdag 6 juni 2018

Ett riktigt bra gig på Bengans Fik som Levande Begravd och Jonk satte upp. BAD SPORTS (Texas) spelade någon form av punkrock eller angränsande till garage kanske utan att det var särskilt skitigt. Mer som om dom lyssnat på RAMONES på repeat men skalat bort uppstudsigheten. Enkla, eller självklara, sångmelodier, fyrtakt och gött gitarr-tugg. En låt påminde om BAD RELIGION fast bra, men det tror jag inte någon skulle hålla med mig om. Det var genomgående bra och stod och nickade i takt genom hela deras knappa halvtimma. Gillar att tänka på namnet bokstavligt som om det innebar "dåliga sporter" snarare än att dom är "dåliga förlorare" eller hur man nu ska översätta det. Även om det sistnämnda såklart är bättre.

När samma trummis gick upp på scenen som i föregående band började vi skoja om att det vore roligt om det var samma medlemmar men annat band. Lustigt nog var det exakt så fast med en extra medlem på sång och basisten och gitarristen hade bytt uppgifter. En definitiv skillnad var att basen spelade i ett högre register och hade många slingor och det gjorde att allt kändes något poppigare. Någon (ej jag) jämförde det med skate-punk. Det var också bra och hade kanske uppskattas mer av mig om jag inte redan hade fått min dos av det från första bandet.