Inlägg

Visar inlägg med etiketten Black and White

Folk: Puce Mary & Drew McDowall

Bild
Puce Mary och Drew McDowall på Folkteatern i Göteborg.

Farsot och Slitna Nerver: Spøgelse & Ellen Ripley

Bild
Det purfärska punkbandet SPØGELSE, som är "en av slaggprodukterna av Corona", var först ut med sin korkade hardcorepunk. Ibland fanns det som en slag smula av gammal japansk hardcore (om gitarren hade haft en skev effekt på sig), men det var långt i bakgrunden och bara något som poppade upp som en referens just i stunden. Även om allt är bra så sticker tredje låten ut något extra med sången som påminner något av SVÄRTA och något odefinierbart 80-talsband. Något med texten på första låten fick mig att tänka på HEAVY BLEEDING. Sen kommer det en svag doft av amerikansk thrash-punk. Flera spridda influenser men som kokas ner till något enhetligt. Nästan lika snabbt som det börjar så är det över och jag har knappt hunnit knäppa mer än ett par ynka foton. Men alltid bättre att lämna någon till att vilja ha mer. Ser fram emot nästa spelning med SPØGELSE som förhoppningsvis kommer vara dubbelt så lång. Pukorna rullar in som ett oväder och plötsligt är ELLEN RIPLEY igång ...

Kontoret (Uddevallakassetten): Louise Lemón

Bild
Trots många bra bokningar och en förkärlek till att åka till småstäder för konserter har jag inte, förrän nu, lyckats ta mig till Kontoret i Uddevalla. Från gatan sett ett ganska anonymt krypin mitt i ingenstans. Väl inne, efter en slingrande trappa, betalar vi i köket av lägenheten och knör oss sedan tillbaka genom kön in i det lilla rummet (som nu är utbyggt) där konserten ska vara och bänkar oss längs med väggen bredvid ett par som helt opretentiöst dukat upp en låda med olika frukter och en flaska vin. Något som av någon anledning får mig att tänka på Koloni. Det trycks in fler stolar och byggs på med rader av folk som tränger sig in i lokalen. Kort därefter går LOUISE LEMÓN på och börjar bygga upp ett långsamt och atmosfäriskt muller innan första låten, 'Appalacherna', räknas in. Genomgående är att det mesta handlar om långsamma och mässande bitar men ändå med en pop-aura. Märks mycket att det vill ta sig in på listorna och slå och det känns överlag väldigt mycket so...

Club iDEAL (Folk): Brainbombs & Altar of Flies

Bild
Det fanns två farhågor innan konserten - båda gällande lokalen. Den första att det skulle vara i trappan i foajén. Men den avhyste jag tidigt bort från skallen eftersom det hade varit helt befängt. Nästa var dock att det skulle vara en sittkonsert i lilla lokalen som när NEUTRAL med flera spelade där. Som tur var hade dom plockat bort samtliga stolar så den farhågan inlivades inte heller. Det gjorde det dessutom till ett alldeles ypperligt ställe och det borde helt klart arrangeras mer saker där. Självfallet en alldeles för lång parentes om vad som ska handla om BRAINBOMBS vilka levererades en extremt tjock ljudmatta med gitarr-oljud, repetitivt smattrande trummor, ännu mer monoton sång och ylande trumpet. Det är ibland så malande, men samtidigt så obehagligt och repetitivt, som att dom barbariserat krautrock. Det är alldeles för få band som fattar att det ibland räcker med ett djävla riff per låt. Ännu färre som fattar att en ljudmatta inte ska vara någon djävla glittrande post-rock...