Folk: Dylan Carlson & Kali Malone
Setet öppnades med 'Conquistador' från DYLAN CARLSONS solo-platta från tidigare i år. Detta är också den längsta och mest EARTH-doftande biten från nämnda platta. Förmodligen även den bästa. Men det här är ingen skivrecension. Precis som EARTH så rör det sig fram väldigt långsamt och mantra-liknande repetetivt. Något som en alldeles för varm sommardag där man inte kan göra annat än att sitta i en gungstol på en veranda och vänta in solnedgången. Någonstans kändes också lite som en väntan på att det skulle ta slut eftersom giget var över en timma lång. Men för att hinna spela fler än bara ett par låtar så är det väl visserligen det som krävs när man har alster som ofta sträcker sig över 10 minuter. Även om jag lyssnat på nya skivan ett par gånger så är det fortfarande så att jag hellre sträcker mig efter de tidigare skivorna om jag ska lyssna på EARTH. Men visst, DYLAN CARLSON spelade ett par gamla dängor från både 'Hex (Or Printing in the Infernal Method)' och 'The ...