söndag 7 oktober 2018

Folk: Dylan Carlson & Kali Malone

Setet öppnades med 'Conquistador' från DYLAN CARLSONS solo-platta från tidigare i år. Detta är också den längsta och mest EARTH-doftande biten från nämnda platta. Förmodligen även den bästa. Men det här är ingen skivrecension. Precis som EARTH så rör det sig fram väldigt långsamt och mantra-liknande repetetivt. Något som en alldeles för varm sommardag där man inte kan göra annat än att sitta i en gungstol på en veranda och vänta in solnedgången. Någonstans kändes också lite som en väntan på att det skulle ta slut eftersom giget var över en timma lång. Men för att hinna spela fler än bara ett par låtar så är det väl visserligen det som krävs när man har alster som ofta sträcker sig över 10 minuter. Även om jag lyssnat på nya skivan ett par gånger så är det fortfarande så att jag hellre sträcker mig efter de tidigare skivorna om jag ska lyssna på EARTH. Men visst, DYLAN CARLSON spelade ett par gamla dängor från både 'Hex (Or Printing in the Infernal Method)' och 'The Bees Made Honey In the Lion's Skull' och det höll bättre än resterande material. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är "hitsen". Men det var svårt att inte önska att det var en fullgod EARTH-spelning. Detta kändes tyvärr mer som kuriosa. Dock kan jag erkänna att när jag läste om de inställda datumen, på grund av Dylans hälsa, att jag tänkte 'vilken tur att jag ändå hann se det'. I slutändan var det kanske inte så dåligt, men jag hade gärna velat ha något mer än enbart gitarr med diverse effekter. Eventuellt ADRIENNE DAVIES trummor. Men då hade det som sagt lika gärna kunnat skrivas upp som just ett gig med EARTH. Men i väntan på att hela bandet kommer hit så var det en trevlig mellanlandning.

Även KALI MALONE gästade FOLK denna torsdag. Tyvärr inget jag tidigare lyssnat på men blev ganska snabbt nyfiken när jag såg mixerbordet och alla sladdar. Dessvärre var det inte i närheten av de akter (PUCE MARY och SEWER ELECTION till exempel) jag hade hoppats på att KALI MALONE skulle röra sig kring. Det som dukades upp var långsamt drönande med oftast ganska få samtidiga ljud. Inbland kunde slagverk, klangspel och reverberat gnissel komma in även om det till större delen bestod av de långsamt framrörande synth-dronesen. Kunde inte riktigt identifiera vad det var det skruvades på och tror inte det var en multieffekt. Snarare en sampler eller något annat. Men utöver det instrumentet fanns även en laptop på plats. Något som oftast får mig att rygga tillbaka något. Även om det förstås är ett väldigt kraftfullt verktyg. Slutsatsen är i alla fall att det förmodligen hade varit mer effektivt om ljudnivån var högre. Något jag nog även hade önskat på huvudakten. Efter 10-15 minuter glömde jag bort att jag faktiskt tittade på någonting och var ganska innesluten i ljudet. Där insåg jag att det kanske hade varit bättre att bara blunda och lyssna. Hade fungerat väl som filmmusik, och det är kanske just det som gör att det passade bra ihop med DYLAN CARLSON då jag tycker att exakt samma sak kan sägas om den musiken. Musik för en skön soffa en höstdag snarare än något obekvämt sittandes, alkoholstinn, på en hård trappa mitt i Göteborg.

Inga kommentarer: