Inlägg

Visar inlägg från mars, 2019

Jazz Är Farligt (Oceanen): Lydia Lunch

Bild
Engelskans tredje vanligaste konsonant är "s". Med andra ord en väldigt vanligt förekommande bokstav. Vartenda "s" skar som knivar i öronen vilket gjorde det nästan outhärdligt för mig att lyssna på LYDIA LUNCH spoken word-framträdande. I övrigt så är mitt intresse för poesi ganska svalt, så låter bli att skriva utförligare om det här framförandet än att det var extremt rotat i åttiotalets New York. Det föll mig dock ändå inte i smaken. Närmare motsatsen om jag ska vara ärlig. Däremot så kände två vänner av mina vänner som var på plats raka motsatsen.

Bengans: Hurula

Bild
Ett kort promotion-gig för nya skivan 'Klass' med ett publikrekord på Bengans. Lite kort som avskalat där sättningen på tre personer på två gitarrer, synth, sång och trummaskin. Det sistnämnda fungerade förvånansvärt bra. Förvånansvärt kanske är fel ord, men det var inte vad jag hade förväntat mig skulle finnas på plats. Men jag är inte förvånad att det faktiskt fungerade. Och lika många låtar som det var personer på scenen blev det; 'Järnvägsbron', 'Livstid' och 'Inte min son'. Det gav lite mersmak inför spelningen om några månader och var en trevlig bonus till att köpa skivan. Mer än så behövs nog inte skrivas.

NEJD: Orphan Ann, Quack Quack & Pär Thörn

Bild
Ett konstant blinkande ljus är enda ljuskällan när PÄR THÖRN framträder. Det börjar med ett ångestladdat mantra på, för mig, ett okänt språk. Något som låter som ett försök att fördriva sina inre demoner. Det upprepas i något varierande intensitet i några minuter innan det tvärt bryts av med en kort ljudsnutt som den också börjar upprepas och blir trasigare och trasigare ju längre det pågår. När den biten kom in hoppade jag till som om något gick fel. Att det kom ljud från fel källa. Det tog några sekunder att inse att det inte var något fel. Sedan bryts detta av och återgår till det talade, eller nästan skrikande, mantrat. Det här växlandet är själva temat. Mantrat är det som bygger ihop ljudsnuttarna. Det är ibland som att få in fel radiokanal som man lyssnar förundrat på och försöker förstå vad som händer. Man byter till nästa. Snurrar vidare på mottagaren och kommer tillslut till samma station med sagda mantra. Eller som att lyssna på vad som händer i olika delar av ens lägenhetshu