Inlägg

Visar inlägg med etiketten Metal

Truckstop Alaska: Fayenne, Illmara & Völva

Bild
Trots min något eklektiska smak och ofta sinande uppmärksamhet när saker inte blandas upp kände jag ingen som helst oro inför den här kvällen med tre black metal-band. Snarare tvärtom - otrolig pepp. Först på scen var skånska VÖLVA som var bandet med tydligast och mest punkinfluenser. Vilket för mig absolut inte är ett minus. En välspelad trio med två vokalister och både tyngd och ös. Något synd att mycket av gitarr-riffen försvann i ljudbilden. Hade gärna velat höra dom något mer intrikata gitarr-partierna tydligare. Men istället fick man en brutal blastbeat-vägg som inte gick av för hackor. Näst ut - dom gamla favoriterna ILLMARA som på något vis blivit ännu bättre. Här är det ytterligare mer fullt ös och ond bråd död än tidigare akt. En given favorit i Göteborg som förtjänar allas uppmärksamhet. Hoppas på ett nytt släpp snart som inte lider av samma ljudkvalitet som den första kassetten. Hur som helst vill jag inte upprepa tidigare recensioner så kommenterar bara det som för...

128A: Dornata, Mar De Rabia & Brainwasher

Bild
Slovenska crustarna DORNATA manglade loss först. Gruffig sång, snabba trummor och taggtrådsgitarr. Det som höjde det något var dom gångerna när basen tog lite mer plats och spelade något som jag tyckte lät som SUBHUMANS-influerade slingor. Något som känns något ovanligt i sammanhanget men som sagt gött. Näst ut var thrash-punkarna MAR DE RABIA som tagit sig hit hela vägen från Venezuela. Dock utan basist vilket gjorde ljudet lite fattigt. Speciellt när gitarren glappade och det ibland bara blev trummor och skrik kvar. Gillar man det generella soundet av sydamerikansk punk så lär man inte bli besviken av det här. Sist var Göteborgarna i BRAINWASHER. Ska erkänna att det är sällan jag går igång på grindcore. Men det här var faktiskt dugligt. Det är inte NAPALM DEATH men det är, tack och lov, inte heller någon djävla plojgrind i banandräkter och snorkel. Dom får till både dom tunga partierna och den obligatoriska blastbeaten. Spelar inte dom här på nästa Obscene Extreme så blir jag förvåna...

Klubb 8 (Truckstop Alaska): Electric Citizen, Blackwater Holylight & Nightmärr

Bild
Gillar man tuffa gitarrstämmor och galopp så kanske man gillar JUDAS PRIEST. Tycker man även om hästar, punk och politik så bör man gilla, om inte älska, NIGHTMÄRR som var öppningsband Truckstop-kvällen till ära. Att dom tagit NWOBHM och ändrat det till sin egna genre NWOEHM (New Wave Of Equestrian Heavy Metal) säger mycket om både humorn och kaxigheten i bandet. Det är också sällan man ser så här mycket spelglädje på scen. Kort och gott ett svinbra, gammaldags, hårdrocksband som borde upptäckas av varje hårdrockare i Göteborg och sedan världen. För det här är riktigt bra! Mellanakt för kvällen blev BLACKWATER HOLYLIGHT från Portland. Långsamt, närmast släpig, och brötig psykedelisk rock av den nyare skolan som låter något som ett ont varsel. Tyckte det fanns en del av DEAD MEADOW i det hela med en liten gnutta av BARDO POND. Kanske också en (ännu mindre) del SLEEPY SUN som märktes i ett par stämsångspartier. Det som driver allt framåt är främst gitarrslingor som slingrar sig framfö...

128A: Illmara, Ohyda & Lars Adaktusson

Bild
Efter att jag sett MATTIAS ALKBERG, som också använder en lika smutsig liksminkning, spela på Majas Vid Havet tidigare i år tänkte jag i en månad att jag inte skulle se något bättre i år. Att det inte är möjligt att överträffa. Då visste jag självklart inte att ILLMARA skulle spela eller hur ondskefullt djävla bra det skulle vara live. Ena gitarristen vågade jag knappt kolla på. Varför kan man se på ett par av bilderna nedanför. Tror aldrig någonsin jag tidigare varit rädd för någon som stått på scen. Det finns någon slags genomsyrande ondska som dom lyckas manifestera både i ljud och närvaro. Det enda som inte är svart är deras corpse paint. Inledningsvis en gravlik stämning och ett långsamt malande men som lika snabbt som det byts ut till en hamrande två-takt går det sedan över till vansinniga blastbeats. Musikaliskt så tar ILLMARA inte ut några vida svängar, tack och lov, utan behåller det i en ljud- och riffvärld som kunde varit DARKTHRONE 1993/1994. Utan att ha varit på plats vi...