NEVER UNDERSTAND

Tyvärr så kände jag att öppnande akten, MY DISCO, var provocerande tråkigt. Deras "experimentella" musik kändes livlös, pretentiös och totalt oinspirerande. Dessutom rör det sig framåt väldigt långsamt. Fast det är nog till deras fördel ibland. I synnerhet i deras andra låt där dom frammanar skränande rymd-ljud som smått påminner om LUSTMORD. Detta tillsammans med anstötligt rundgångsbröt och tinglande bjällror. Tillslut blev det mesta bara ett bakgrundsljud där bakgrundsljuden (som inte kom från scenen) var trevligare att lyssna på; stök från köket, någon som slarvar med kastrull-lock...en öl som pyser av att någon knäcker den. Det värsta av allt var dock att dom hade med sig en gong som dom använde för ett 10 minuters gong-solo. Där lämnade jag platsen och satte mig på trappan utanför istället. När dom tillslut avslutat sitt set var det dags för kanadensiska BIG BRAVE som var en mycket trevligare nyhet och bjöd på något tyngre och brötigare som jag hade velat placera in i

I Göteborgs Litteraturhus hade Teg Publishing ställt fram ett piano, några rader stolar och skålar med diverse tilltugg. Stolarna, och den stora sitt-trappan i mitten utav rummet, blev i stort sett helt ockuperade. Någon enstaka låg på en matta och vilade. Det var en spridd skara som var på plats och det är alltid lika trevligt när det lockar människor från olika läger. ANDERS TEGLUND slog sig tillslut ner, med ryggen mot publiken, och frammanade sina kompositioner som jag genomgående skulle säga är "fina", till och med "vackra", men inte särskilt emotionella. Om man med det förstår vad jag eftersträvar att beskriva. Menar det inte i ett negativt ordalag som att det skulle saknas. Det fanns varken storslagna mollackord eller virvlande durskalor utan allting låg bara i luften. Stundtals kunde man se att det fanns en sådan spänning att man kunde hur pianistens hand darrade. En svävande förväntning innan anslagen skulle falla på plats. Jag hade nöjt mig med en kvart