Inlägg

Visar inlägg med etiketten 128a

128A: Ronöm & Pisskränkt

Bild
Ronöm & Pisskränkt på 128A i Göteborg.

128A: Choir of the Wretched & Riders of Rohan

Bild
Öppningsakt för kvällens väldigt efterlängtade konsert (både efterlängtat på grund av bristen och på grund av båda banden) var danska CHOIR OF THE WRETCHED. Med en cello, akustisk gitarr och växelsång bjöds det på domedags-deppig neofolk. Stundtals nästan hittigt tack vare otroligt välskrivna texter och melodier. Med tanke på härkomsten så måste DUNE MESSIAH nämnas även om den här 'miserabla kören' är, på intet ont menat sätt, lite slöare. Trots dom dystra tongångarna så bjöds det ändå på skratt mellan låtarna. Något ytterligare som visade på viss distans till mörkret var deras nickning till Gamera känd från japansk monsterfilm. Gitarrplocket i en av låtarna, 'Everything Falls Apart', påminde även någonstans om RAINCOATS gamla 'Only Loved at Night'. Som vanligt är jag en tråkmåns som gnäller, men tycker det är synd att folk inte kan prata tystare när det är akustisk konsert. Speciellt när det är så här djävla bra. En stund senare, till tonerna av ...

128A: Nox Novacula & Shaking Heads

Bild
Att få se SHAKING HEADS spela har för mig kantats av trubbel från dag ett. Antingen har dom ställt in eller så har jag lyckats bli sjuk eller av annan anledning inte kunnat komma. Trots några år som band är det här alltså första gången jag ser dom stå på scen. Något som är extra tråkigt med att det är ju nu är att jag bara kände mig rastlös för att jag var så in i helvetes peppad på att se NOX NOVACULA som skulle spela senare. Hur som helst handlar det om gött garagepunk-röj med flera små nickningar till DEAD MOON i gitarrspelet i några av låtarna. Den mesta behållningen var nog dock dom snygga basgångarna...när dom väl hördes. På det fick man välskötta kött-och-potät-trummor och en typisk pricksäker rock-vokalist. Så trots att nyhetens behag kanske inte fanns kvar så var det fint att äntligen få se det här Göteborgsbandet och dessutom på ett av Göteborgs trevligaste spelställen. Trodde från början att NOX NOVACULA skulle spela sist. Något förvånad och samtidigt lättad blir jag n...

128A: Dornata, Mar De Rabia & Brainwasher

Bild
Slovenska crustarna DORNATA manglade loss först. Gruffig sång, snabba trummor och taggtrådsgitarr. Det som höjde det något var dom gångerna när basen tog lite mer plats och spelade något som jag tyckte lät som SUBHUMANS-influerade slingor. Något som känns något ovanligt i sammanhanget men som sagt gött. Näst ut var thrash-punkarna MAR DE RABIA som tagit sig hit hela vägen från Venezuela. Dock utan basist vilket gjorde ljudet lite fattigt. Speciellt när gitarren glappade och det ibland bara blev trummor och skrik kvar. Gillar man det generella soundet av sydamerikansk punk så lär man inte bli besviken av det här. Sist var Göteborgarna i BRAINWASHER. Ska erkänna att det är sällan jag går igång på grindcore. Men det här var faktiskt dugligt. Det är inte NAPALM DEATH men det är, tack och lov, inte heller någon djävla plojgrind i banandräkter och snorkel. Dom får till både dom tunga partierna och den obligatoriska blastbeaten. Spelar inte dom här på nästa Obscene Extreme så blir jag förvåna...

Disoktoberfest: Zyfilis, Ruinas, Contorture & Heavy Bleeding

Bild
Något man kanske inte utropar särskilt ofta, men...äntligen ZYFILIS!!! Nu snackar vi punk. Gitarren finns mest i bakgrunden och står och rundar medan den rå-distade basen bjuder på "nu blåser vi snuten"-riff om och om igen och massa reverb på sången. Riktigt gott kross från Malmö/Köpenhamn. RUINAS saknade helt dynamik och varje låt kändes som en lång uppbyggnad till anti-klimax efter anti-klimax. Just när det "borde" braka lös så händer just ingenting. Man har släppt på vattnet men dammen brister aldrig. Dynamiten är tänd...Men ni kan stå kvar, för det kommer ingen smäll. Trist, metallisk, domedags-crust. Extra synd med tanke på resvägen. CONTORTURE levererar som vanligt en kompromisslös djävla monster-dtakt och grymma riff. Inte att förglömma den grymma sången och politiskt mellansnack (utan att återanvända trötta klichéer som på vissa spelningar kan kännas som kvarlevor från 80-talet). Det känns som att det är det här jag skriver varje gång om CONTORTURE...

128A: Illmara, Ohyda & Lars Adaktusson

Bild
Efter att jag sett MATTIAS ALKBERG, som också använder en lika smutsig liksminkning, spela på Majas Vid Havet tidigare i år tänkte jag i en månad att jag inte skulle se något bättre i år. Att det inte är möjligt att överträffa. Då visste jag självklart inte att ILLMARA skulle spela eller hur ondskefullt djävla bra det skulle vara live. Ena gitarristen vågade jag knappt kolla på. Varför kan man se på ett par av bilderna nedanför. Tror aldrig någonsin jag tidigare varit rädd för någon som stått på scen. Det finns någon slags genomsyrande ondska som dom lyckas manifestera både i ljud och närvaro. Det enda som inte är svart är deras corpse paint. Inledningsvis en gravlik stämning och ett långsamt malande men som lika snabbt som det byts ut till en hamrande två-takt går det sedan över till vansinniga blastbeats. Musikaliskt så tar ILLMARA inte ut några vida svängar, tack och lov, utan behåller det i en ljud- och riffvärld som kunde varit DARKTHRONE 1993/1994. Utan att ha varit på plats vi...