Inlägg

Visar inlägg med etiketten Oceanen

Nordic Sessions (Oceanen): Skin Care & Teksti-TV 666

Bild
Har åtskilliga gånger försökt få se SKIN CARE efter att ha sett dom spela på Sekten. Dock har varje tillfälle gått i sank. Desto gladare kanske jag blev nu när deras sound mognat ännu mer och allt blivit så otroligt mycket mer sammanhållet. Det är NO JOY-dyrkan från start till slut. Drömpop- och shoegaze-influenserna som alla andra band i Göteborg påstår sig ha puttas enkelt åt sidan när den här kvartetten bjuder upp och visar hur det ska låta. Mumlig sång som är mixad långt bak, en distad och otydlig gitarrvägg och en rytmsektion som kompletterar perfekt. Det är också fina växlingar mellan tydliga, och enkla, gitarrmelodier och dom redan nämnda malande väggarna. Det finns också trevliga nickningar till SONIC YOUTH som helt klart går hem. Enda som jag kan gnälla på är att sångmelodierna vissa låtar emellan kan kännas något likartade. Hade velat ha någon mer variation. Men det är ju ett ganska indistinkt minus då sången som sagt är, och ska vara, långt bak i mixen. Läser ingen musikp...

Up the Punx (Oceanen): Vånna Inget

Bild
Hade det inte varit för den nya, och alldeles strålande, skivan så vet jag inte om jag hade gått om det hände annat samma kväll. Det hade på något vis känts lite slentrianmässigt. Det har varit så mycket VÅNNA INGET och efter ett tag blir man mätt - hur bra det än må vara. Men just på grund av nya skivan kändes det som att det var något man absolut inte skulle få missa. Två datum i Göteborg och jag tror båda blev helt slutsålda. Med god anledning, för det här är VÅNNA i sitt totala esse. Det har alltid varit riktigt bra, men det här var något utöver det vanliga. Det är gåshud, rysningar och dunkande hjärta. Hade jag inte hållt i en kamera hade även näven varit i luften, men det var den säkert någon gång ändå - för det är omöjligt att inte känna något. Hypen kring nya plattan, 'Utopi', har nästan varit lite jobbig; synts överallt och varit något för påträngande. Men jag tycker visserligen att den förtjänar det. Ibland är det till och med lite som att det hamnat i ett mellanland...

Jazz Är Farligt (Oceanen): Lydia Lunch

Bild
Engelskans tredje vanligaste konsonant är "s". Med andra ord en väldigt vanligt förekommande bokstav. Vartenda "s" skar som knivar i öronen vilket gjorde det nästan outhärdligt för mig att lyssna på LYDIA LUNCH spoken word-framträdande. I övrigt så är mitt intresse för poesi ganska svalt, så låter bli att skriva utförligare om det här framförandet än att det var extremt rotat i åttiotalets New York. Det föll mig dock ändå inte i smaken. Närmare motsatsen om jag ska vara ärlig. Däremot så kände två vänner av mina vänner som var på plats raka motsatsen.

Banned in GBG - Dag 1: Nej, Avfall & Baronen & Satan

Bild
Bandet som sparkade igång årets Banned In GBG var helt klart ett kärt återseende. Tror inte jag sett BARONEN & SATAN på 2-3 år då det alltid krockat eller blivit inställt. Oavsett känns det lite som en doldis i Göteborgsmyllret. Det dom sysslar med är någon form av THE CRAMPS-luktande, lite dissonant, garagepunk. Riktigt gött och lite skevt eller skavande. Bra som fan! Skulle säkert tilltala en del Burger Records-fans. Enda som var synd nu var att basen överröstade det mesta (fast inspelningen verkar klarat sig bättre). Näst ut var Stockholms-bandet AVFALL. En duo med en "trummaskin" (lite trist att se en iMac på scen) och spretiga influenser men som ändå hålls ihop till en enhetlighet. Skulle vilja säga att deras post-punk stundtals snuddar till att vara goth. Några låtar hade verkligen det där typiska THE SISTERS OF MERCY-soundet från Vision Thing-eran på 90-talet då gitarrerna gick igång med ganska hårdrockiga riff. Något fick mig även att tänka på polska band som AU...

Oceanen: Still Ill, Desire and Her Drunks & Beverly Kills

Bild
STILL ILL, BEVERLY KILLS & DESIRE AND HER DRUNKS delade scen på OCEANEN för över en månad sedan, och allt jag har kvar är helt oläsliga fylleanteckningar. BEVERLY KILLS var bra. Ett av få bandnamn som är något av en ordvits som faktiskt går hem hos mig. Känner att det ändå finns mer än ett "höhö" i det. Dom hade två olika personer på sång och dom växlade nog främst mellan låtar och det kändes lite som två olika band tack vare det. Vilket faktiskt var gött. Önskar jag kunde gått på deras gig på HOLY MOLY förra veckan, men var uppbokad på annat. Stundtals något för poppigt, men dom har också något jag gillar, så lär ju följa det här för att se vad som händer. Någon gång var det för mig ganska tydliga SONIC YOUTH-referenser också. Men det är där omkring dom rör sig tror jag - i den amerikanska 90-tals-indie-scenen. Utan att jag själv lyssnar på PAVEMENT tänker jag att det är säkert är något dom lyssnat mycket på. DESIRE AND HER DRUNKS påminner, kanske inte så konstigt, nå...