NEVER UNDERSTAND

En dark ambient-spelning i Matteuskyrkan uppsatt av Farsot. Det kanske låter halvt påhittat i och med att Farsot annars sätter upp punk-spelningar. Men det är sant. Om jag förstod det hela rätt berodde det lite på att ingen annan bokare ville sätta upp det och Farsot var "tvungna" att sätta upp det för att det alls skulle bli något. Säkerligen en faktor till att det inte kom säkert många besökare då de flesta som följer Farsot kanske inte har öronen åt den här typen av musik. Skulle vilja påstå att det här är något som kanske Koloni, Folk eller Nejd hade kunnat sätta upp. Men man kan förstås inte arrangera allt. Den svepande stämningsmusiken som LEILA ABDUL-RAUF stod för bestod till huvuddel av synthdrones, förinspelade spår, blåsinstrument och lite elektrisk gitarr. Utöver det var det även sång som var ordentligt nerblött i reverb. Jag vet inte varför, men några gånger kom VANGELIS soundtrack till Blade Runner mig till minnes. Väldigt märklig association som gör att jag måst

Oavsett vad man tycker om deras musik, så skulle det ta emot att säga att dom inte haft någon slags påverkan. För även om jag själv inte tycker att ICEAGE är några höjdare längre så tycker jag ändå att det är fint att få en gratiskonsert med vad jag gissar är ett av dom större nutida post-punk-banden. Dessutom också ett som jag tror fick många unga att upptäcka genren runt 2010. Vilket tveklöst gav den en uppsving. Till godo eller till ondo får någon annan avgöra. Även om just dessa danska eventuellt hade sin storhetsperiod för några år sedan? Notera frågetecknet. Men istället för att spekulera ska jag försöka plita ner ett par ord om kvällen på Pustervik. Den absoluta början av konserten är väldigt drönig. Riktigt snyggt intro faktiskt. Tack vare stråken i bakgrunden så känns det nästan som en klassisk orkester som stämmer upp. Detta blandat med ett elektriskt instrument som hörbart kopplas in med diverse sprak. Rätt tidigt - när fiolen sparkar igång på riktigt - går tankarna snabbt

PHARMACIST. Ett band som namedroppats av bland annat Per Sinding-Larsen på Kulturnyheterna och har en EP släppt på Rundgång. Utan den rådande hajpen så hade det nog varit lättare att säga att det var bra. Men med en upphaussning så har man ju en del att leva upp till och ett större krav på att faktiskt leverera. Just för att fastställa att hajpen stämmer. Här föll det tyvärr rätt platt för mig. Visst, instrumentationen fungerar, och i synnerhet basen som sticker ut flera gånger med grymma basgångar och ett helt klockrent ljud. Det är heller inget fel på det andra egentligen. Men det är något med sången som tyvärr inte är helt spot on nu när jag ser dom live. Kaxigheten i framförandet fallerar även den just på grund av det. Hade inte rockstjärne-aspirationen varit där så hade det varit något lättare att ta till sig. Eller en "jag skiter i allt"-attityd. Speciellt när det någonstans i mitten eller slutet beslutats att frontperson ska spela en låt helt utan uppbackning av ban

Efter att jag kom något för sent och enbart hann se sista paret låtar med GIFTIGT AVFALL så plockade ONSDAG fram sin akustiska gitarr och satte sig framför scenen. Det är sånger om en lärare som är fascist, miljöförstöring, Jesus och alkohol. Någon låt hade raden "I'm gonna be an anarchist until I die" vilket kanske avslöjar hur ungt det är. Jag minns att jag själv tänkt samma sak i min ungdom. Där i gränslandet mellan ung och vuxen. Men det är mycket alkoholromantik och självhat så det är säkert flera som kan relatera till det. Arrangemanget är ganska likt låtarna emellan - ackordvändor och en sång som sköter melodierna. Skulle gärna velat ha några slingor på gitarr också för att bryta av harvandet. I slutändan är det lite för lustigt för mig. En glimt i ögat för mycket. Den bokstavstrogna Cornelis-covern förstod jag mig inte på heller och trodde hela tiden det skulle komma en skruv som aldrig hände. Men sångrösten går det inte alls att klaga på. VIDRO från Stockh