Sekten: Pharmacist, Spader Kung & Skin Care

PHARMACIST. Ett band som namedroppats av bland annat Per Sinding-Larsen på Kulturnyheterna och har en EP släppt på Rundgång. Utan den rådande hajpen så hade det nog varit lättare att säga att det var bra. Men med en upphaussning så har man ju en del att leva upp till och ett större krav på att faktiskt leverera. Just för att fastställa att hajpen stämmer. Här föll det tyvärr rätt platt för mig. Visst, instrumentationen fungerar, och i synnerhet basen som sticker ut flera gånger med grymma basgångar och ett helt klockrent ljud. Det är heller inget fel på det andra egentligen. Men det är något med sången som tyvärr inte är helt spot on nu när jag ser dom live. Kaxigheten i framförandet fallerar även den just på grund av det. Hade inte rockstjärne-aspirationen varit där så hade det varit något lättare att ta till sig. Eller en "jag skiter i allt"-attityd. Speciellt när det någonstans i mitten eller slutet beslutats att frontperson ska spela en låt helt utan uppbackning av bandet. Bandet får fromt stå bredvid och vänta. Precis som jag väntar på att dom ska börja spela igen. Någonstans tänker jag lite på BEVERLY KILLS. Även om banden kanske inte hundra procent besläktade vad det kommer till soundet men är det minst i den nämnda hajpen och i den nuvarande scenen i Göteborg. Men till skillnad från kvällens huvudakt så tycker jag BEVERLY KILLS lyckas leva upp till hajpen och leverera både inspelat och på scen. Jag ville att det skulle vara mycket bättre. Det vill säkerligen PHARMACIST också. Med fler spelningar gjorda kommer dom säkert dock börja leva upp till lovorden. Just nu gäller det väl bara att avvakta lite.

SPADER KUNG, som kallar sig själv för "Malmös ledsnaste punkband", skulle bygga bryggan mellan SKIN CARE och PHARMACIST. Vet inte om influenserna är från den tidiga svenska punken eller från den nutida som hämtar den från det förstnämnda. Oavsett hade det utan tvekan passat bra in bredvid band som EBBA GRÖN, MÖGEL, SVÄRTA och TANT STRUL. Var riktigt taggad på att se dom då jag veckan innan lyssnat sönder deras låtar och då i synnerhet 'Blöd för mig'. Tyvärr blev det ett stort anti-klimax istället för en brakspelning. Tydligen hade den brakspelningen varit just kvällen innan där dom helt tagit ut sig. Till den nivån att ena vokalistens röst var borta. Önskar innerligt att jag hade varit på den spelningen istället som gick så vilt till. Nu avbröt dom till och med konserten flera låtar kort och kanske borde dom inte spelat alls. Det kändes överlag ganska halvhjärtat. Det är förstås med en stor dos bitterhet jag skriver detta då jag verkligen vill se dom spela live. Hoppas dom kommer upp igen men i bättre form. Eller att jag får pallra mig ner till Skåne för att se dom på hemmaplan. För nu var det enbart ledsamt på fel sätt.

SKIN CARE - ett helt nytt band från Göteborg. Tror detta var första eller andra spelningen om jag inte förstod det helt fel. Indie som kanske känns något mer influerad av Storbritanniens 90-tal än nutidens Göteborg. Trots att flera av medlemmarna i andra band varit med och byggt upp Göteborgs-scenen. Drömskt utan att snubbla ner i drömpop, men väldigt nära kanten. Några lite mer skrikiga låtar fanns inblandade i mixen utan att sticka ut för mycket men jag gillade nog dom svävande bitarna mer. Även om jag tror även dom skrikiga kommer växa ju bättre dom sitter och kommer bli ännu mer välkomna bitar av helheten. Det fanns även några dissonant köttiga SONIC YOUTH-vibbar i någon låt som självklart gick hem här. Typisk kväll där jag helst av allt hade vänt på ordningen av banden. Utan minsta darr på rösten var detta kvällens största överraskning och även höjdpunkt. Ser väldigt mycket fram emot mer av SKIN CARE.