NEVER UNDERSTAND

Nu är det ju nästan som om den här platsen skulle vara någon slags hyllningssida till Farsot. Men inte kan väl jag hjälpa att dom sätter upp guldspelning efter guldspelning!? Tyvärr är det nästan så att LEVANDE DÖD glömts bort då dom inte syns på scen särskilt ofta. Som tur är finns deras briljanta skiva ute på nätet att lyssna på för att dom inte helt ska falla i glömska. Kanske är deras något limbo-aktiga närvaro i Göteborg passande med tanke på namnet dom givit sig själva. Just den här konserten märker man verkligen i videon hur litet och trångt det är på Farsot. Jag har klämt in mig längst bak i lokalen och står ändå någon armslängd ifrån musikerna. Förhoppningen ligger lite på att det flyttar utomhus under sommaren men förstår att det skulle innebära extra jobb med riggningen. Men gillar tanken på att det flyttar in i trängseln och värmen på vintrarna och ut i solen på vår och sommar. Det är något väldigt speciellt med LEVANDE DÖDS väldigt kantiga och något skeva post-punk. Den

Utanför Farsots butik skulle det firas ett slags anti-Record Store Day som dom döpt till "Record Store Death". Gratis kassett (som man var tvungen att fiska upp i en likkista, hu vad läskigt) och gratis konsert med tre lokala akter på en lastpall-liknande scen precis nedanför trappen. Verkligen en antites till Record Store Days ofta bisarra priser och tama påhitt. Dessvärre kunde jag inte stanna kvar hela förmiddagen så det fick räcka med att enbart se första bandet - HOTET. Vilket egentligen inte gjorde så mycket eftersom det för mig ändå var höjdpunkten på uppställningen som utöver tidigare nämnda kvartett även bestod av THE INSEMINOIDS och GAMLA PENGAR. Då det även var konstrunda i Majorna hann jag även med att lojt titta på några akvareller och smyga i mig vernissage-vin. Det slank även ner en vegan-slang (hej EU!) i bröd som Farsot grillade upp. Gemytligare än så kunde det knappast bli. Men för att återgå till själva spelningen så finns det kanske inte jättemycket at

GOLDEN FILTER hade följt med från Brittiska Imperiet, eller eventuellt från några årtionden tillbaka. Det som levererades var elektronisk pop som om 80-talet aldrig tagit slut. Något de flesta säkert hört en uppsjö band försöka sig på de senaste 10 åren. På dom 30 minuterna jag lyssnat på bandet så kändes det dock som att detta är en av få konstellationer som faktiskt lyckas hitta någorlunda rätt. Det största minuset är deras riktigt plastiga texter som dock har hinkvis med med PORTISHEAD-influenser - speciellt i fraseringar/sångupplägg. Stundtals bjuder frontpersonen även på en hel del rörelser/poser direkt ur Vogue. Men det verkar trappas av något allt eftersom konserten rullar på. Lite så är det även med mitt mitt intresse - att det svalnar något låt för låt. Men om man gillar 80-talsrevival och kan fokusera på elektroniken och melodierna framför texterna så är det här helt klart ett band att kolla upp. För det är riktigt bra, men GOLDEN FILTER hamnar något utanför mitt intresseområ

Gick som oftast in med färska och olyssnade öron. Det enda jag hört, och i det här fallet tittat igenom, var videon till 'Hunt' som var riktigt fin. Det räckte med den för att säkerställa att jag inte skulle försöka komma på några dåliga ursäkter för att inte infinna mig i Farsots skivbutik när HONEY BADGER skulle framföra sin akustiska och, såklart, emotionella musik. Det känns redan från början väldigt skört och nästan lite tvekande. Främst infinner sig det villrådiga på det spelande. Kanske är det en effekt av att spela och sjunga samtidigt. Men jag menar det på ett väldigt bra sätt. Det passar väldigt musiken och adderar mycket till framförandet. Sången känns som en motsats ständigt självsäker och självklar. Den där "äktheten" som är så svår att definiera finns där. I andra och tredje låten, som är på svenska och mycket mer stöpta i svensk viskultur, infinner sig även lite HÅKAN HELLSTRÖMSK Göteborgs-romantik. Två saker som gör att jag tappar intresset något oc

Efter en lång och trög arbetsvecka kändes det motigt att ta sig hemifrån. Lite pepp från min allra finaste vän fick mig att ta mig i kragen och det kommer jag nog vara evigt tacksam för. Det nya (rymd)skurkbandet ELLEN RIPLEY spelade på Therése Lundins vernissage på Bengans Fik...och blixtar och dunder vad bra det var! Just på plats var inte gitarren särskilt tydlig, men det hörs som tur är något bättre på inspelningen. Vill på något vis säga att det är som om THE GUN CLUB skulle ge sig på att spela HAWKWIND-låtar och bastardiserar det. På ett utomordentligt sätt. Speciellt med tanke på den briljanta batteristens, ibland nästan jazziga, influenser. Fast bara för att en trummis råkar vara (långt) bättre än den medelmåttiga trumslagaren i ett rockband blir det ju förstås inte jazz. Men vi låtsas. Minst lika precisa som trummorna är den distade basen som mer än bara gör sitt jobb. Det är både gung, driv och bra melodier. Sången ligger i ett ganska mörkt register och avhandlar teman som dö

Farsot har nyligen börjat ha matiné-spelningar i sin gemytliga lilla skivaffär i Majorna. Ett mycket trevligt tillskott på Göteborgskartan. Tidigare har bland annat The Family Men spelat och det är redan en hel radda spelningar inbokade. Denna gången är det dock den skramliga garage-punk-duon WELL som står på golvet i en helt fullsatt butik. Men fullsatt på den här ytan betyder i stort sett kanske 20 pers. Varmt och svettigt blir det snabbt och med det minimala utrymmet får jag inte av mig jackan så jag får stå och vara obekväm istället. En lärdom till nästa gång. Hur som helst är grundkonceptet för WELL dovt distade power-ackord som stakar sig fram över rudimentära trummor i maklig takt och ekande, nästan spöklik, sång. Tack vare reverbet, eller dåliga öron, så hör jag inte vad någon låt handlar om, men det är i alla fall tydliga melodier och det är ändå oftast det jag lyssnar efter. Mitt enda problem är väl egentligen att det ibland harvar på för länge. Jag hinner liksom själv bl