NEVER UNDERSTAND

Ett band jag aldrig trodde jag skulle se var första bandet som spelade - PROTESBENGT. Men med tanke på alla återföreningar vi fått det senaste decenniet så är det kanske inte så konstigt. Speciellt inte med tanke på att samtliga spelar i andra aktiva nutida band. Att setlistan bestod av hela 3 stycken A4 talar nog om vilken typ av äggmangel dom bjuder på. Snabbt, kort, rått. Vet inte om det finns så mycket att skriva om det egentligen. Det var inget som var fel. Dom levererade och satte en hög ribba för kvällen. Men i slutändan känns det lite som att "ja, nu kan man bocka av det". Fastän det var riktigt bra. Här skulle det vara ett långt hyllningsbrev till CONTORTURE men självklart så lyckades min mikrofon stänga av sig under deras spelning. Har någon en bra ljudinspelning av konserten så tar jag gärna emot den och klistrar ihop med videon som däremot finns. Återkomsten för MOB 47 är ju sedan länge bekant...och visst tusan levererar även dom fortfarande råpunk av kvalit

Gillar man tuffa gitarrstämmor och galopp så kanske man gillar JUDAS PRIEST. Tycker man även om hästar, punk och politik så bör man gilla, om inte älska, NIGHTMÄRR som var öppningsband Truckstop-kvällen till ära. Att dom tagit NWOBHM och ändrat det till sin egna genre NWOEHM (New Wave Of Equestrian Heavy Metal) säger mycket om både humorn och kaxigheten i bandet. Det är också sällan man ser så här mycket spelglädje på scen. Kort och gott ett svinbra, gammaldags, hårdrocksband som borde upptäckas av varje hårdrockare i Göteborg och sedan världen. För det här är riktigt bra! Mellanakt för kvällen blev BLACKWATER HOLYLIGHT från Portland. Långsamt, närmast släpig, och brötig psykedelisk rock av den nyare skolan som låter något som ett ont varsel. Tyckte det fanns en del av DEAD MEADOW i det hela med en liten gnutta av BARDO POND. Kanske också en (ännu mindre) del SLEEPY SUN som märktes i ett par stämsångspartier. Det som driver allt framåt är främst gitarrslingor som slingrar sig framfö

Göteborgs svar på 80-talet i Finland när det kommer till kängpunk - SELKÄSAUNA. Vi snackar RIISTETYT, RATTUS & TERVET KÄDET. Kanske minst av det sista, men likväl fanns det där. För att göra en referens som ligger mer i tiden så kan man säga att det låter som HERÄTYS som förstås är influerade av samma band. Hetsig käng utan krusiduller. Bitsk sång och arg gitarr. Basistens sätt att spela påminner dock mångt och mycket om MODERAT LIKVIDATION och det är fan fantastiskt. Det är inte tre trötta anslag per d-takt, utan vi snackar totalt basrens som alldeles för få försöker sig på. Det kanske inte är så konstigt att just detta för mig är just den största behållningen i bandet. D-takten fuskas det alldeles för mycket på när det kommer till trummorna och till slut blir det svårt att tänka bort det. Men överlag är SELKÄSAUNA helt klart något jag gillar. Det är bara den där sista detaljen som behöver slipas på så kommer det flyga på bra. Det börjar snabbt med helt förvirrade, förryckta

Det extremt underskattade Köpenhamns-bandet DUNE MESSIAH kommer till Göteborg för första gången och det är tyvärr någorlunda tomt i lokalen. Säkert på grund av en blandning av att det samtidigt är konsert på bland annat Truckstop Alaska och icke-existent promotion. Förstås kan jag också förstå att intresset är något svalt i en såpass smal genre. Hur som helst osar det mycket NICK CAVE AND THE BAD SEEDS blandat med vissa delar neofolk. Någon enstaka vibb av 16 HORSEPOWERS mörker återfinns, men det närmaste bandet jag kommer på är nog KISS THE ANUS OF A BLACK CAT (som tyvärr har ett av dom sämsta bandnamnen någonsin). Någonstans får jag även en stark TWIN PEAKS-känsla av en basgång på synthen, men det är som sagt bara en detalj på ett mycket större ark. Då det är en otroligt vass vokalist är det lite synd att det var lite strul med mikrofonen som började leda ström och spraka. Vid den oemotståndliga hit-låten 'What You've Become' är det svårt att stå still, fastän det är i hu