Truckstop Alaska: Kerosene Kream, Caligulas Mamma & Selkäsauna

Göteborgs svar på 80-talet i Finland när det kommer till kängpunk - SELKÄSAUNA. Vi snackar RIISTETYT, RATTUS & TERVET KÄDET. Kanske minst av det sista, men likväl fanns det där. För att göra en referens som ligger mer i tiden så kan man säga att det låter som HERÄTYS som förstås är influerade av samma band. Hetsig käng utan krusiduller. Bitsk sång och arg gitarr. Basistens sätt att spela påminner dock mångt och mycket om MODERAT LIKVIDATION och det är fan fantastiskt. Det är inte tre trötta anslag per d-takt, utan vi snackar totalt basrens som alldeles för få försöker sig på. Det kanske inte är så konstigt att just detta för mig är just den största behållningen i bandet. D-takten fuskas det alldeles för mycket på när det kommer till trummorna och till slut blir det svårt att tänka bort det. Men överlag är SELKÄSAUNA helt klart något jag gillar. Det är bara den där sista detaljen som behöver slipas på så kommer det flyga på bra.

Det börjar snabbt med helt förvirrade, förryckta och förtappade skrik utan ord eller om det är på något påhittat språk. Sjungna in i en trasig plastdocka. Det är mycket primala cro-magnon-stön. När CALIGULAS MAMMA fortsätter med nästa låt låter sången ändå nästan likadant när det är ett riktigt språk bakom. Det är fan fantastiskt i sin besvärande besynnerlighet. En stämning jag ofta går igång på. Vokalistens trasiga DNA-stege lyckas liksom på något sätt rinna över och smitta alla på scenen och sipprar förmodligen ut något i publiken. Det är kryddat med halvhjärtade, eller slentrianmässiga, kabelstrypningar och nästan lika tama golvjuck. Det senare dock till en bättre effekt. Det närmaste vi har i Göteborg, eller förmodligen i resterande Sverige, är KRISTEN RESNING. Detta låter dock mer som regelrätt musik än vad Göteborgarna åstadkommer. Men likväl är det helt idiotisk musik. Mycket bra. Det är som att uppleva ett svenskt Gummo som utspelar sig i utkanterna av en granskog som råkar passera Truckstop Alaskas scen. Någonstans har jag antecknat att det är som att TURBONEGRO och THE KRISTET UTSEENDE fått barn. Det är nog inget jag längre kan stå bakom, men hade jag varit full igen så hade den referensen suttit bättre. Men barn är ju också ena riktiga odågor som alltid blir värre än sina föräldrar. Typisk musik som hade platsat i skallen hos Levande Begravd.

Sist ut för kvällen var KEROSENE KREAM som delade två medlemmar från föregående band. Mer likheter än så hade det nog inte då det här handlade mer om att blanda THE CRAMPS och THE B52'S i en mixer. Eller kanske snarare filtrera ut det som var bra med THEE OH SEES, höja upp gitarren ännu högre upp mot hakan, och göra något mycket bättre utav det än vad dom jänkarna åstadkommit på många, många år. Ofta riktigt studsig, men ändå lite skev, bas. Ett välkommet element även om det fungerar bättre när jag är full än när jag är nykter. Hela grejen hade passat så bra mitt i sommaren. Hela känslan är för mig specifik till WWDIS saknade sommarklubbar som hölls på Nefertiti för några år sedan. Med det sagt menar jag inte att det passar dåligt på Truckstop, det är snarare att jag vill ha fler sådana här kvällar. Har ingen längre utläggning att göra om KEROSENE KREAM mer än att även det var riktigt bra. Det känns som att dom borde komma från USA. Precis som SELKÄSAUNA borde vara från Finland och CALIGULAS MAMMA är från en fuktig grotta. För att sammanfatta det hela så var det en helt strålande kväll på Truckstop Alaska, med en relativt vid bredd av band, som alldeles för få masade sig till.