NEVER UNDERSTAND

Solen sken, så ölen öppnades långt innan öppningsdags. Blev såklart helt väck. Tydligen började det brinna mitt i Earths spelning, så konserten avbröts och alla evakuerades. Minns att knappt någon utom jag reagerade när det ropades ut, så jag började undra om jag inbillade mig allt. Min vän kläckte denna beskrivning utav Dylan Carlson: "Det ser ut som att han står med en motorsåg och snidar en stor djävla träskulptur", och med det avslutar jag skrivandet i det här inlägget. Ô Paon . Mount Eerie . Earth .

Kom fram till Nef med Marte precis som Aluk Todolo började och dom körde på med en låt där trummisen manglade på samma entakt genom hela låten (som kanske var 10 minuter). Onödigt att säga, men jag föll pladask. Har lyssnat på dom innan, men live var en helt annan kaka. Black psych? Skitsnabb och ond kraut? Bra som fan är det i alla fall. Mellan så spelade Menace Ruine och Sabbath Assembly (där Jex är med). Förstnämnda en duo som jag trodde skulle vara med black metal. Fick lite Lightning Dust-vibbar fast mörkare förstås. Synt-drivet och långsamt. Det var inte dåligt men inte riktigt något jag orkade se på. Ville mest att Earth skulle gå på så jag koncentrerade mig på ölen istället. Sabbath Assembly var fan fruktansvärt. Inspirerad av 70-tals-psych/bluesrock med religöst tema typ. Alldeles för fint och städat. Alla i bandet så djävligt trötta ut förutom Jex, men inte ens henne gillade jag. Synd. Earth är fan det bästa jag någonsin sett. Benen började tillslut domna, men det berodde...