Inlägg

Visar inlägg med etiketten Truckstop Alaska

Klubb 8 (Truckstop Alaska): Ellen Ripley, Sork & Mascara Snakes

Bild
Öppningsbandet, ELLEN RIPLEY, är det bandet jag är mest peppad på just nu i Göteborg. Extra mycket då det numer är en kvartett istället för en trio vilket innebär att dom inte behöver växla av varandra på synthen utan att den är med hela tiden. Gillar deras egna beskrivning som "krautig anarkistrock" och dom bjuder på både driv och gung. Grymma, vandrande, basslingor, helt fantastiska trummor, effektdränkt gitarr och en tjock synth-matta. Dock kändes ljudet stundtals något vacklande på grund av lite ojämna nivåer där synthen helt tog överhand i ljudbilden plus en trasig sladd eller liknande som gjorde att det uppstod lite störande skrap- och sprak-ljud då och då. ELLEN RIPLEY bjuder in till brott och det är sannerligen ett erbjudande man varken kan eller vill tacka nej till. En sällan starkt lysande stjärna på en annars ack så mörk Göteborgs-himmel. Det känns som att konserterna med SORK är något färre nu än för ett tag sedan. Mycket möjligt att jag bara varit tvungen att ...

Levande Begravd (Truckstop Alaska): Isotope Soap, Tazer & No Nose

Bild
Första bandet jag hann in till på Levande Begravds bolags-kväll var danska NO NOSE. När det är som dummast och bäst påminner det något som COP CITY/CHILL PILLARS. Skev och bastardiserad rockmusik med synthar. Vill man kan man säkert höra något av BLACK BUG däri också, men det var alldeles för länge sedan jag lyssnade på dom. Känns som att dom har stor experimentlusta och nära till att slänga in disharmonier. Säkerligen också en slags "anything goes"-attityd när dom gör låtar. Hade behövt vara på ett helt annat humör för att uppskatta det tyvärr. Tror det är något genomgående för hela kvällen egentligen. Men gick på det lilla inspelade jag tidigare hört så köpte ändå en kassett. Nästa danska band var TAZER som ibland känns som en punkig oäkting till URAN som oinbjudet och onyktert kommit och hälsat på i Göteborg...till släktens förtret. Framtidsglasögon, synthar, rök och pannlampor. Något enklare att ta till sig än NO NOSE då TAZER var mångt och mycket rakare. Röken ligger k...

Truckstop Alaska: Fayenne, Illmara & Völva

Bild
Trots min något eklektiska smak och ofta sinande uppmärksamhet när saker inte blandas upp kände jag ingen som helst oro inför den här kvällen med tre black metal-band. Snarare tvärtom - otrolig pepp. Först på scen var skånska VÖLVA som var bandet med tydligast och mest punkinfluenser. Vilket för mig absolut inte är ett minus. En välspelad trio med två vokalister och både tyngd och ös. Något synd att mycket av gitarr-riffen försvann i ljudbilden. Hade gärna velat höra dom något mer intrikata gitarr-partierna tydligare. Men istället fick man en brutal blastbeat-vägg som inte gick av för hackor. Näst ut - dom gamla favoriterna ILLMARA som på något vis blivit ännu bättre. Här är det ytterligare mer fullt ös och ond bråd död än tidigare akt. En given favorit i Göteborg som förtjänar allas uppmärksamhet. Hoppas på ett nytt släpp snart som inte lider av samma ljudkvalitet som den första kassetten. Hur som helst vill jag inte upprepa tidigare recensioner så kommenterar bara det som för...

Klubb 8 (Truckstop Alaska): Electric Citizen, Blackwater Holylight & Nightmärr

Bild
Gillar man tuffa gitarrstämmor och galopp så kanske man gillar JUDAS PRIEST. Tycker man även om hästar, punk och politik så bör man gilla, om inte älska, NIGHTMÄRR som var öppningsband Truckstop-kvällen till ära. Att dom tagit NWOBHM och ändrat det till sin egna genre NWOEHM (New Wave Of Equestrian Heavy Metal) säger mycket om både humorn och kaxigheten i bandet. Det är också sällan man ser så här mycket spelglädje på scen. Kort och gott ett svinbra, gammaldags, hårdrocksband som borde upptäckas av varje hårdrockare i Göteborg och sedan världen. För det här är riktigt bra! Mellanakt för kvällen blev BLACKWATER HOLYLIGHT från Portland. Långsamt, närmast släpig, och brötig psykedelisk rock av den nyare skolan som låter något som ett ont varsel. Tyckte det fanns en del av DEAD MEADOW i det hela med en liten gnutta av BARDO POND. Kanske också en (ännu mindre) del SLEEPY SUN som märktes i ett par stämsångspartier. Det som driver allt framåt är främst gitarrslingor som slingrar sig framfö...