Inlägg

Visar inlägg med etiketten D-beat

Studio Chanslös: Zyfilis, Defekt och Nervchock

Bild
Det var mycket motigt att släpa sig iväg till samma plats dagen efter releasefesten för HOTET-skivan. Väl på plats kände jag mig som vanligt väldigt i vägen och obekväm så jag avlägsnade mig för att försöka få i mig lite vin på egen hand. Hann komma tillbaka till att det nya Göteborgsbandet NERVCHOCK skulle mangla på - och gött var det. Minst sagt ett trevlig tillskott i punkscenen. I princip detsamma kan sägas om DEFEKT som också är från staden men har nog hunnit med en handfull spelningar vid det här laget. Härligt mangel men något mer standard-käng än NERVCHOCKS rockigare och MOTÖRHEAD-osande dito. Fortsatt fullt ställ var det självklart när ZYFILIS från Malmö växlade ut DEFEKT. Peppig och gapigt. Ösigt och tack och lov en markant bas. Typiskt sådant där band som man aldrig blir ledsen på om det finns med på line-upen. Riktigt djävla bra kväll. Har nog alltid haft kul på Studio Chanslös.

ABC Fest: Skrot, Mörkt Moln, Aldrig Ensam & Bratakus

Bild
Inte tänkt på SKROT som detta tidigare men egentligen skulle man ju kunna dra till med något som folk brukade säga förr - att det är ett så kallat "all-star-band". Medlemmarna spelar, eller har spelat, i band som CONTORTURE, VICIOUS IRENE, KRANIUM, BITTRA MINER, TSARS och så vidare. Så visst tusan är det ett sådant. Vilket i sin tur förstås betyder att trion minst sagt är rutinerade vad det gäller d-takt och mangel. Har vid varje tidigare tillfälle missat dom, så nu var det äntligen dags. Det är ganska gruffigt och mestadels midtempo. Redigt distad gitarr. Men ändå rätt standard taggtrådskäng. Är man på rätt humör så kan detta vara asbra. Egentligen spelade MÖRKT MOLN här men jag filmade inte eftersom det blivit så mycket med dom det senaste. Däremot blev det lite foton istället. Efter dom kom ALDRIG ENSAM upp ändå från Malmö med deras ganska millennieskiftes-doftande punkrock. Tänk ett något mer peppigt SJU SVÅRA ÅR kanske. Men jag hör absolut lite MASSHYSTERI där också m...

128A: Illmara, Ohyda & Lars Adaktusson

Bild
Efter att jag sett MATTIAS ALKBERG, som också använder en lika smutsig liksminkning, spela på Majas Vid Havet tidigare i år tänkte jag i en månad att jag inte skulle se något bättre i år. Att det inte är möjligt att överträffa. Då visste jag självklart inte att ILLMARA skulle spela eller hur ondskefullt djävla bra det skulle vara live. Ena gitarristen vågade jag knappt kolla på. Varför kan man se på ett par av bilderna nedanför. Tror aldrig någonsin jag tidigare varit rädd för någon som stått på scen. Det finns någon slags genomsyrande ondska som dom lyckas manifestera både i ljud och närvaro. Det enda som inte är svart är deras corpse paint. Inledningsvis en gravlik stämning och ett långsamt malande men som lika snabbt som det byts ut till en hamrande två-takt går det sedan över till vansinniga blastbeats. Musikaliskt så tar ILLMARA inte ut några vida svängar, tack och lov, utan behåller det i en ljud- och riffvärld som kunde varit DARKTHRONE 1993/1994. Utan att ha varit på plats vi...

Skjulet: Apparätus, Koma Asociala & Wolfhour

Bild
DARK ELK RECORDS styrde upp tisdags-fest som tyvärr inte blev särskilt välbesökt trots nytt, lokalt, band, långväga besökare och gamla rävar. Enligt konsertguidens alla regler öppnade det färskaste bandet kvällen och jag misstänker också någonstans att det var en av Hisingen-trions första spelningar då jag inte sett dom eller deras namn tidigare. Men jag kan förstås ha helt fel. KOMA ASOCIALA fick mig flera gånger att tänka på VARNING FÖR PUNK-samlingarna och i synnerhet DIABLESSE GRUPP 6. Speciellt i tredje låten där sången nästan känns hämtad från 'Född i Farstun'. Jag menar förstås båda dom här liknelserna som något riktigt bra. Inte bara för att det är gött med band som inte bara spelar d-takt eller annat formstöpt. Men just det kommer vi komma in på senare. Man skulle nog med lite vilja också kunna säga att det är som ett mycket punkigare/hårdare MÖGEL. Det är liksom lite avig punk och det är ungt, politiskt och känns som att det kommer rakt från hjärtat både när det gäl...

128A: Morning Moon, Makoria & Giftigt Avfall

Bild
Tre svinbra band på samma kväll. Få förunnat och så vidare. Göteborgs egna MORNING MOON gjorde sin bästa spelning hittills. Ljudet var så perfekt för hur deras variant av shoegaze-pop ska låta denna gången och det känns så synd att det aldrig tidigare rattats likadant. Ytterligare ett band jag vill se återkommande gånger eftersom man inte riktigt vet vad som händer. Trion MAKORIA, som tagit sig hela vägen från Luleå, var helt nya bekantskaper för mig. Det var absolut punk men inte i traditionell tappning. Det känns som att dom tagit flera influenser från 70-/80-talets industriband på något sätt. Skrikande sång, ylande gitarr, pumpande synth och en helt vild ståtrummis som bankade sönder redan trasiga trummor. Och det var utan tvekan trummisen som stal de flestas blickar och jag tror egentligen inte det främst var på grund av skyddsoverallen och gasmasken utan snarare på grund av ett helt frenetiskt bankande. Som en rabiat och förvuxen apa på både tjack och syra som lyckats gömma sig ...