128A: Morning Moon, Makoria & Giftigt Avfall

Tre svinbra band på samma kväll. Få förunnat och så vidare. Göteborgs egna MORNING MOON gjorde sin bästa spelning hittills. Ljudet var så perfekt för hur deras variant av shoegaze-pop ska låta denna gången och det känns så synd att det aldrig tidigare rattats likadant. Ytterligare ett band jag vill se återkommande gånger eftersom man inte riktigt vet vad som händer.

Trion MAKORIA, som tagit sig hela vägen från Luleå, var helt nya bekantskaper för mig. Det var absolut punk men inte i traditionell tappning. Det känns som att dom tagit flera influenser från 70-/80-talets industriband på något sätt. Skrikande sång, ylande gitarr, pumpande synth och en helt vild ståtrummis som bankade sönder redan trasiga trummor. Och det var utan tvekan trummisen som stal de flestas blickar och jag tror egentligen inte det främst var på grund av skyddsoverallen och gasmasken utan snarare på grund av ett helt frenetiskt bankande. Som en rabiat och förvuxen apa på både tjack och syra som lyckats gömma sig bland oss tack vare den heltäckande munderingen och äntligen får utlopp för sitt raseri mot mänskligheten genom att ursinningslöst banka på sitt skrot som om det vore våra egna fula anleten. Någonstans fick detta mig också att tänka på den där SVT-serien Svenska Slut som gick någonstans i början av 2000-talet. Hade Atari Teenage Riot varit med där hade det kunnat låta såhär.

Avslutarna för kvällen var råpunksfavoriterna från Trollhättan, GIFTIGT AVFALL, och dom gjorde det med råge. Vet inte vad jag kan säga som inte redan är sagt om dom, det är ju inte första gången dom är med här på Never Understand. Något som etsat sig fast i minnet är dock att vokalisten någon gång under spelningen kisade på ett ondskefullt sätt och blickade ut över den lilla publikskaran. Som om en smocka hängde där i luften och kunde åkt på vem som helst som inte vände bort blicken när ögona möttes. Jag kissade nästan ner mig av rädsla just då. På ett bra sätt.