söndag 17 november 2019

Att få se SHAKING HEADS spela har för mig kantats av trubbel från dag ett. Antingen har dom ställt in eller så har jag lyckats bli sjuk eller av annan anledning inte kunnat komma. Trots några år som band är det här alltså första gången jag ser dom stå på scen. Något som är extra tråkigt med att det är ju nu är att jag bara kände mig rastlös för att jag var så in i helvetes peppad på att se NOX NOVACULA som skulle spela senare. Hur som helst handlar det om gött garagepunk-röj med flera små nickningar till DEAD MOON i gitarrspelet i några av låtarna. Den mesta behållningen var nog dock dom snygga basgångarna...när dom väl hördes. På det fick man välskötta kött-och-potät-trummor och en typisk pricksäker rock-vokalist. Så trots att nyhetens behag kanske inte fanns kvar så var det fint att äntligen få se det här Göteborgsbandet och dessutom på ett av Göteborgs trevligaste spelställen.

Trodde från början att NOX NOVACULA skulle spela sist. Något förvånad och samtidigt lättad blir jag när dom går på som andra band. Till skillnad från band som KUUDES SILMÄ och LAST DAYS, som har väldigt tydliga punk-influenser, är dom här jänkarna rakt och enbart goth. Tycker också det är skönt att någon äntligen anammar svartrocken när fokuset dom senaste 10-15 åren varit att få, den visserligen väldigt löst definierade genren, post-punk att återuppstå. Men här snackar vi supermycket chorus-effekt på basen, trasiga nätstrumpbyxor, ylande sång som från andra sidan graven, bondage-bälten och svarta kalufser. Rumlande pukor. Jag menar...samtliga i bandet äter kajal till frukost och har tveklöst sänkt sin andel rödvinspavor på Seattles kyrkogårdar. Fans av bland annat X-MAL DEUTSCHLAND, SIOUXSIE AND THE BANSHEES och SKELETAL FAMILY bör uppskatta det här. Egentligen borde jag kanske jämföra mer med dom andra nutida amerikanska band som verkar köra på goth-återuppväckandet, men dom låter jag er upptäcka på egen hand. Det enda dåliga med det hela var att kassetten enbart var släppt på just kassett och att den dessutom var slutsåld. Fruktansvärt bra spelning.

måndag 4 november 2019

Tog första tåget efter jobbet ner mot Malmö och hann sova någon timma. Efter det sammanstrålade jag och Erich när sätet bredvid mig blev ledigt och testade lite mini-synthar. En rush ner mot första bästa falafel-hak innan spelningen med WHISPERING SONS. Falafelrullen, i någon korsning innan lokalen, var tyvärr väldigt sunkig och hade nog hellre varit helt utan mat än att ha ätit den om jag ska vara ärlig. Vilket känns som en bra lärdom inför fler Malmö-besök. Efter lite virrande på Norra Grängesbergsgatan så pekar en gott sinnad främling oss in i rätt gränd där Plan B skulle ligga runt hörnet. Det är trots allt min första visit på stället. Sjukt nog. Snabbt får jag en ny kompis i form av Plan B:s egna hund Venus(?). Ett par drinkar in och en förväntad, men i detta läge, extra tråkig försening eftersom med tanke på den långväga (nåja) resan. Direkt när det börjar känner jag att det äntligen bjuds på ett post-punkband med en frontperson som har lite punk i sig. Lite välbehövlig explosiv energi och, vad som verkar vara, äkta känsloutlopp. Det ser liksom ut som riktigt lidande - som att texterna faktiskt fortfarande betyder något. Extremt skönt att se att vokalisten förkroppsligar det en själv också känner när en lyssnar på musiken. Det är riktigt djävla starkt.

Det bjuds på ett gediget set på nära en timma och jag tror inte jag känner att det är någon låt som saknas. Ljudet är också riktigt bra. Ofta känner jag att det kan vara ett minus, men i det här fallet är det nog bara imponerande att allt låter närmast på pricken som det inspelade. Både dom dunkande trummorna, den ylande gitarren, basen som pumpar, den lika pumpande åttiotals-synthen och sist men inte minst den fantastiska sången. Alla som inte bokade dom till Göteborg eller längre upp i landet gick miste om något. Alla som inte åkte hit ska förstås skämmas jättemycket och så vidare, fastän det var en vardag. Eller så ska jag bara känna mig privilegierad som hade möjligheten att åka ner. Hade bandet gått på utsatt tid hade vi hunnit se extranumret, men det kändes väntat att det skulle dras ut på tiden. Nu kändes det dock lite mer prio att hinna med sista nattbussen mot Göteborg än att se en, eller ett par extra låtar, trots att detta är bland det bästa jag någonsin sett. Stort tack till Plan B som bokar så enormt mycket bra band och att dom var dom enda vettiga nog att få WHISPERING SONS till Sverige.

torsdag 10 oktober 2019

Det var mycket motigt att släpa sig iväg till samma plats dagen efter releasefesten för HOTET-skivan. Väl på plats kände jag mig som vanligt väldigt i vägen och obekväm så jag avlägsnade mig för att försöka få i mig lite vin på egen hand. Hann komma tillbaka till att det nya Göteborgsbandet NERVCHOCK skulle mangla på - och gött var det. Minst sagt ett trevlig tillskott i punkscenen. I princip detsamma kan sägas om DEFEKT som också är från staden men har nog hunnit med en handfull spelningar vid det här laget. Härligt mangel men något mer standard-käng än NERVCHOCKS rockigare och MOTÖRHEAD-osande dito. Fortsatt fullt ställ var det självklart när ZYFILIS från Malmö växlade ut DEFEKT. Peppig och gapigt. Ösigt och tack och lov en markant bas. Typiskt sådant där band som man aldrig blir ledsen på om det finns med på line-upen. Riktigt djävla bra kväll. Har nog alltid haft kul på Studio Chanslös.

söndag 29 september 2019

Eftersom det är Never Understand som både släppt skivan och ställt till med spelningen så kan det ju uppfattas lite skevt att recensera det hela men vill påstå att det inte påverkar mitt tyckande. Så vi börjar i omvänd ordning med sista bandet först. Även om HOTET kanske var lite sliriga i början, vilket hör till ovanligheten och bara var en trevlig avvikelse, så kom dom snabbt in på sitt vanliga oklanderliga spår. Även om det verkligen alltid råder peppig stämning när HOTET spelar så kändes det på något vis ännu råare och peppigare än vanligt. En urladdning från alla håll. Men för dom som fortfarande missat bandet eller inte sållat sig till ledet kan jag upprepa det jag själv och andra säkerligen alltid skriver; snygga och hookiga melodier, stämsång och drivande bas och trummor. Allt i trogen MASSHYSTERI-anda. Att jag stod på fel sida av högtalarna påverkade dock upptagningen till det sämre. Minns första eller andra gången jag såg HOTET och frågade om dom hade en skiva eller demo att köpa och fick svaret att det var inspelat men att det inte kommit än. Efter några års väntan kom den skivan i år och någon månad senare fick jag släppa deras andra EP. Något som känns så otroligt djävla kul och är ett sant privilegium. Speciellt med tanke på hur fina alla i bandet dessutom är. Tack till er, Dolken, Christophe, Maya och Anton!!! Köp skivan för 70kr t.ex. genom att skriva till Never Understand på Facebook. Den finns också att lyssna på digitalt på diverse plattformar.

Det som fanns att tillgå med MADAM SKAM var ett par korta videor från replokalen. Vilket lät lovande men det var ändå svårt att få hela bilden. När den sedan målas upp med en gitarr som stundtals låter som plockad från 4-Track Demos med PJ HARVEY och med texter som utan tvekan har en humoristisk vibb samtidigt som att dom är laddade och urpolitiska så finns det ingen anledning att tveka på MADAM SKAMS briljans. Det närmsta jag skulle kunna beskriva det som är att det låter som om MASCARA SNAKES försöker spela SLEATER-KINNEY-låtar. Men även om samtliga säkert lyssnat på alla andra band jag nämnt så är det säkerligen inte därifrån huvudinfluenserna kommer ifrån. För det är samtidigt väldigt typiskt för Göteborgs punkscen. Även om jag kanske inte stod och just saknade en bas i ljudbilden så funderade jag på hur det hade låtit med en där. Oavsett det tyckte jag allt var extremt bra och ser fram emot fler MADAM SKAM-spelningar. Tack till alla som kom och ännu större tack till alla som hjälpte till mitt i all oordning och tack till Studio Chanslös!

måndag 23 september 2019

Efter att ha hoppat över kvällen med COPH NIA och FÅGELLE (på grund av att KOLLAPSE ställde in) i förmån för att gå på NICOLE ATKINS så kändes det ännu mer obligatoriskt att gå på Valley Whispers säsongsavslutning där Kanadensiska ACTORS och Göteborgs-bördiga LAVA BANGS skulle stå på scen. För mig var ACTORS en såpass ny bekantskap att jag inte lyssnat på mer än en låt i förväg och tänkt att det säkert kan bli röjigt live. Just ösigt blev det kanske inte men det var ändå väldigt tydligt att dom framförde det dom gjorde med hjärta. Många av melodierna kändes som lyfta från THE CURES poppigare era. Skulle det här bandet spelat i slutet på 80-talet eller början på nittio så tror jag definitivt dom hade varit större än nu. Kompetent sång, snygga synthar och malande, enkla, basslingor. Trummor som vet exakt var dom ska hålla sig och gitarrgnissel blandat med slingor. På pappret låter det klockrent. Men tyvärr kändes det i slutändan inte särskilt eget och det som dom lånat från kändes oftare som 80-talets mer slätstrukna bitar. Det var liksom aldrig något vågat - något som tog ut svängarna - utan det körde helt enkelt efter new wave-recept rakt av. Fast så klart något mer raffinerat. Något i helheten fick mig att tänka på BRET ELLIS EASTON. Jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske någon plastig nihilism som fanns i mitt egna sinneslag för kvällen. Eller att det kändes som att dom vore från LA. Men dom är som bäst när det låter som något som hade kunnat spela på Arvikafestivalen i början av 2000-talet. Något som man inte åkt dit för men som ändå visar sig vara ett fullgott mellanband att stanna kvar på innan man ser huvudakten. Som vanligt låter jag nog barskare än vad jag egentligen är. Det var absolut inte dåligt, men det var inte heller så jag jublade. Spelar dom någon mer gång och har ett lika bra förband som kommer jag inte tveka på att se dom igen.

Att jag har lättare att ta till mig gitarrbaserad rock-musik kanske inte direkt är ett markant avslöjande. Inte heller att jag gillar förbandet, som jag följt ett bra tag, borde komma som en överraskning. LAVA BANGS är ett sådant där band som man gång på gång återupptäcker och tänker att man är så fruktansvärt bortskämd med musikscenen i Göteborg. Och även om jag kan se LAVA BANGS "när som helst" så var det ändå kvällens största behållning. Redan i första låten är det fan gåshud på dom otroligt snygga stämmorna bas och gitarr emellan. Får fan dåndimpen av att lyssna på det igen. Något som för är lite synd är att det är lite för mycket musiker-flexande ibland. Vissa delar skulle må bättre av att hållas enklare istället för att fläska på alla finesser samtidigt. Men det är verkligen meningslöst att gnälla på. LAVA BANGS är fan en av Göteborgs stoltheter.