Farsot: Honey Badger
Gick som oftast in med färska och olyssnade öron. Det enda jag hört, och i det här fallet tittat igenom, var videon till 'Hunt' som var riktigt fin. Det räckte med den för att säkerställa att jag inte skulle försöka komma på några dåliga ursäkter för att inte infinna mig i Farsots skivbutik när HONEY BADGER skulle framföra sin akustiska och, såklart, emotionella musik. Det känns redan från början väldigt skört och nästan lite tvekande. Främst infinner sig det villrådiga på det spelande. Kanske är det en effekt av att spela och sjunga samtidigt. Men jag menar det på ett väldigt bra sätt. Det passar väldigt musiken och adderar mycket till framförandet. Sången känns som en motsats ständigt självsäker och självklar. Den där "äktheten" som är så svår att definiera finns där. I andra och tredje låten, som är på svenska och mycket mer stöpta i svensk viskultur, infinner sig även lite HÅKAN HELLSTRÖMSK Göteborgs-romantik. Två saker som gör att jag tappar intresset något oc...