NEJD: Orphan Ann, Quack Quack & Pär Thörn
Ett konstant blinkande ljus är enda ljuskällan när PÄR THÖRN framträder. Det börjar med ett ångestladdat mantra på, för mig, ett okänt språk. Något som låter som ett försök att fördriva sina inre demoner. Det upprepas i något varierande intensitet i några minuter innan det tvärt bryts av med en kort ljudsnutt som den också börjar upprepas och blir trasigare och trasigare ju längre det pågår. När den biten kom in hoppade jag till som om något gick fel. Att det kom ljud från fel källa. Det tog några sekunder att inse att det inte var något fel. Sedan bryts detta av och återgår till det talade, eller nästan skrikande, mantrat. Det här växlandet är själva temat. Mantrat är det som bygger ihop ljudsnuttarna. Det är ibland som att få in fel radiokanal som man lyssnar förundrat på och försöker förstå vad som händer. Man byter till nästa. Snurrar vidare på mottagaren och kommer tillslut till samma station med sagda mantra. Eller som att lyssna på vad som händer i olika delar av ens lägenhetshu...