Inlägg

Visar inlägg med etiketten Video

Nordic Sessions (Oceanen): Skin Care & Teksti-TV 666

Bild
Har åtskilliga gånger försökt få se SKIN CARE efter att ha sett dom spela på Sekten. Dock har varje tillfälle gått i sank. Desto gladare kanske jag blev nu när deras sound mognat ännu mer och allt blivit så otroligt mycket mer sammanhållet. Det är NO JOY-dyrkan från start till slut. Drömpop- och shoegaze-influenserna som alla andra band i Göteborg påstår sig ha puttas enkelt åt sidan när den här kvartetten bjuder upp och visar hur det ska låta. Mumlig sång som är mixad långt bak, en distad och otydlig gitarrvägg och en rytmsektion som kompletterar perfekt. Det är också fina växlingar mellan tydliga, och enkla, gitarrmelodier och dom redan nämnda malande väggarna. Det finns också trevliga nickningar till SONIC YOUTH som helt klart går hem. Enda som jag kan gnälla på är att sångmelodierna vissa låtar emellan kan kännas något likartade. Hade velat ha någon mer variation. Men det är ju ett ganska indistinkt minus då sången som sagt är, och ska vara, långt bak i mixen. Läser ingen musikp...

128A: Dornata, Mar De Rabia & Brainwasher

Bild
Slovenska crustarna DORNATA manglade loss först. Gruffig sång, snabba trummor och taggtrådsgitarr. Det som höjde det något var dom gångerna när basen tog lite mer plats och spelade något som jag tyckte lät som SUBHUMANS-influerade slingor. Något som känns något ovanligt i sammanhanget men som sagt gött. Näst ut var thrash-punkarna MAR DE RABIA som tagit sig hit hela vägen från Venezuela. Dock utan basist vilket gjorde ljudet lite fattigt. Speciellt när gitarren glappade och det ibland bara blev trummor och skrik kvar. Gillar man det generella soundet av sydamerikansk punk så lär man inte bli besviken av det här. Sist var Göteborgarna i BRAINWASHER. Ska erkänna att det är sällan jag går igång på grindcore. Men det här var faktiskt dugligt. Det är inte NAPALM DEATH men det är, tack och lov, inte heller någon djävla plojgrind i banandräkter och snorkel. Dom får till både dom tunga partierna och den obligatoriska blastbeaten. Spelar inte dom här på nästa Obscene Extreme så blir jag förvåna...

Klubb Plonk (HPKSM): Raring, Levande Död & Det Jordiska

Bild
Lite dåliga anknytningar med lokaltrafiken slutade i en snabb spurt den sista biten för att hinna in strax innan RARING spelat klart sin första låt. Trots den ganska lilla missen så känns det i efterhand som att ha missat på tok för mycket. För i den här live-varianten av deras musik är det alldeles briljant pop med exakt rätt mängd skrän. Det där uppskruvade som man alltid hoppas på när man ser ett band live för första gången. Förutom riff med extremt bra rytmik kan man långt där bak även skönja vibbar av Television-gitarr. Men det är något mer tydligt på det inspelade. Som i sin tur nästan känns som ett annat band. Referenser som rör både Piteå, Göteborg och ens insida. Av någon anledning känns det extra fint när det finns beröringspunkter från både norra och södra Sverige. Förutom dom helt magiska låtarna (nej, jag kommer inte sluta hylla RARING) så bjöds det även på rock-akrobatik av rang. Fullkomligt älskade allt. Kan inte sluta lyssna på det men tvingar mig själv till att stänga...

Slitna Nerver (Hängmattan): Cocaine Piss & Cherokee Death Cats

Bild
Själva upplägget med som CHEROKEE DEATH CATS känns som något som jag givet skulle gilla. Enkel trummaskin, två gitarrer och kaxig sång och lite synth. I den bästa av världar påminner det något om SONIC YOUTHS punkigare stunder eller kanske BIKNI KILL. Dessvärre når det aldrig så långt. Egentligen faller det platt ganska långt från mållinjen om jag ska vara ärlig. Sången är det visserligen inget fel på - det är till och med riktigt bra. Ena gitarren har riktigt distat och basigt ljud...men det är också allt den har. Det känns som att dom riktigt goa riffen inte förvaltas tillräckligt eller kanske inte helt kommer igång. Att det stannat vid att ordna ett tufft ljud. Jag blir snabbt trött eftersom allt känns extremt repetitivt. Samma formel gång på gång. Men med det sagt så tänker jag att om man gillar en låt gillar man säkerligen alla. Hoppas på att få se dom igen och att dom då motbevisar mig; att det bara var jag som hade en dålig dag. Mellanbandet var så uselt att jag inte klarade a...

Farsot Mangelfest (Skjul Fyra Sex): Protesbengt, Mob 47, Sex Dwarf & Zyanose

Bild
Ett band jag aldrig trodde jag skulle se var första bandet som spelade - PROTESBENGT. Men med tanke på alla återföreningar vi fått det senaste decenniet så är det kanske inte så konstigt. Speciellt inte med tanke på att samtliga spelar i andra aktiva nutida band. Att setlistan bestod av hela 3 stycken A4 talar nog om vilken typ av äggmangel dom bjuder på. Snabbt, kort, rått. Vet inte om det finns så mycket att skriva om det egentligen. Det var inget som var fel. Dom levererade och satte en hög ribba för kvällen. Men i slutändan känns det lite som att "ja, nu kan man bocka av det". Fastän det var riktigt bra. Här skulle det vara ett långt hyllningsbrev till CONTORTURE men självklart så lyckades min mikrofon stänga av sig under deras spelning. Har någon en bra ljudinspelning av konserten så tar jag gärna emot den och klistrar ihop med videon som däremot finns. Återkomsten för MOB 47 är ju sedan länge bekant...och visst tusan levererar även dom fortfarande råpunk av kvalit...

Klubb 8 (Truckstop Alaska): Electric Citizen, Blackwater Holylight & Nightmärr

Bild
Gillar man tuffa gitarrstämmor och galopp så kanske man gillar JUDAS PRIEST. Tycker man även om hästar, punk och politik så bör man gilla, om inte älska, NIGHTMÄRR som var öppningsband Truckstop-kvällen till ära. Att dom tagit NWOBHM och ändrat det till sin egna genre NWOEHM (New Wave Of Equestrian Heavy Metal) säger mycket om både humorn och kaxigheten i bandet. Det är också sällan man ser så här mycket spelglädje på scen. Kort och gott ett svinbra, gammaldags, hårdrocksband som borde upptäckas av varje hårdrockare i Göteborg och sedan världen. För det här är riktigt bra! Mellanakt för kvällen blev BLACKWATER HOLYLIGHT från Portland. Långsamt, närmast släpig, och brötig psykedelisk rock av den nyare skolan som låter något som ett ont varsel. Tyckte det fanns en del av DEAD MEADOW i det hela med en liten gnutta av BARDO POND. Kanske också en (ännu mindre) del SLEEPY SUN som märktes i ett par stämsångspartier. Det som driver allt framåt är främst gitarrslingor som slingrar sig framfö...