Inlägg

Visar inlägg med etiketten Singer-Songwriter

Woody West (Pustervik): Lera Lynn

Bild
Utan att jag ser någon nödvändighet i att hymla med det så var det via True Detective jag upptäckte LERA LYNN. Självklart hoppades jag också på att kvällen på Pustervik skulle gå i samma nattsvarta och deppiga stämning som i seriens barlokal men visste också att det med stor sannolikhet skulle stanna vid just en förhoppning. Ett plus var dock att det var på lilla scenen och dessutom som en duo och inte med fullt kompband. Duon, LERA LYNN & TODD LOMBARDO, fungerade dessutom ovanligt bra där de två växlade instrument lite beroende på vad som behövdes för stunden. På ett såpass långt och gediget set på över en timma så hann dom igenom allt man kunde önska sig; en blandning av nya och gamla klassiker, en purfärsk ny singel och så bjöds det även på en oväntad cover på 'Black Hole Sun' av SOUNDGARDEN. Bland myllret av låtar fanns så klart även favoriterna 'My Least Favorite Life', 'Breakdown' (med sin perfekt skavande ackordföljd) och en ny favorit från en gamma...

Woody West (Holy Moly): Nicole Atkins & Caleb Elliott

Bild
NICOLE ATKINS är som från en svunnen tid samtidigt som allt känns väldigt hemma. Att det på något vis ändå passar in och ska vara här trots att det är något anakronistiskt. På något vis lite på samma sätt som CHRIS ISAAK är. Men det otidsenliga märktes redan på debutplattan, 'Neptune City', och från där och framåt har Atkins anammat (bland annat) 50- och 60-talet. Främsta instrumentet i arsenalen är utan tvekan sångrösten. På det får man akustisk gitarr och ibland lite cello och en till sång-stämma. Om man inte direkt blir övertygad av det som framförs tycker jag att man tar en lyssning på 'A Little Crazy' som är en hitlåt av rang som borde klämma ur en eller två tårar ur dom flesta som har någon form av hjärta i sin kropp. Det var en fantastiskt bra konsert. Älskar verkligen dom här kvällarna på Holy Moly som Woody West styr upp. Uppvärmingsakten, CALEB ELLIOTT (som stundtals även var den som hjälpte till under huvudakten) kommer ju säkerligen helt från samma amer...

Woody West (Holy Moly): Anna St. Louis

Bild
Akustiskt, långsamt och drömmigt. Känslan av en sådan där långsam sommardag på verandan, som av någon anledning, men passande nog, alltid utspelar sig i USA i mitt huvud. Med en ibland spöklik röst som påminner om brustna hjärtan och andra skuggor i ens sinne tillsammans med en akustisk gitarr. Kansas-födda men numer Los Angeles-bördiga ANNA ST. LOUIS lyckas fånga en redan från första sekunden och ändrar inte grepp särskilt mycket utan kör tack och lov på till större delen i samma spår. Ungefär till hälften med uppbackning från en väldigt mjuk och moln-lik orgel som, precis som gitarren, håller sig ganska avskalad. När den gör sitt intåg blir det, tillsammans med den svepande sången, något påminnande om BEACH HOUSE. Tycker Woody West hittat helt rätt som kör dom lite mindre spelningarna på den mycket mindre lokalen Holy Moly. Med en målning av en bison-oxe som detalj i bakgrunden gör det allt ännu mer passande till dom här amerikanska akterna. Ser fram emot fler. Det här var en väldigt...

Farsot: Honey Badger

Bild
Gick som oftast in med färska och olyssnade öron. Det enda jag hört, och i det här fallet tittat igenom, var videon till 'Hunt' som var riktigt fin. Det räckte med den för att säkerställa att jag inte skulle försöka komma på några dåliga ursäkter för att inte infinna mig i Farsots skivbutik när HONEY BADGER skulle framföra sin akustiska och, såklart, emotionella musik. Det känns redan från början väldigt skört och nästan lite tvekande. Främst infinner sig det villrådiga på det spelande. Kanske är det en effekt av att spela och sjunga samtidigt. Men jag menar det på ett väldigt bra sätt. Det passar väldigt musiken och adderar mycket till framförandet. Sången känns som en motsats ständigt självsäker och självklar. Den där "äktheten" som är så svår att definiera finns där. I andra och tredje låten, som är på svenska och mycket mer stöpta i svensk viskultur, infinner sig även lite HÅKAN HELLSTRÖMSK Göteborgs-romantik. Två saker som gör att jag tappar intresset något oc...

TTHC (Fängelset): Illmara, Vidro, Cartoon Girlfriend & Onsdag

Bild
Efter att jag kom något för sent och enbart hann se sista paret låtar med GIFTIGT AVFALL så plockade ONSDAG fram sin akustiska gitarr och satte sig framför scenen. Det är sånger om en lärare som är fascist, miljöförstöring, Jesus och alkohol. Någon låt hade raden "I'm gonna be an anarchist until I die" vilket kanske avslöjar hur ungt det är. Jag minns att jag själv tänkt samma sak i min ungdom. Där i gränslandet mellan ung och vuxen. Men det är mycket alkoholromantik och självhat så det är säkert flera som kan relatera till det. Arrangemanget är ganska likt låtarna emellan - ackordvändor och en sång som sköter melodierna. Skulle gärna velat ha några slingor på gitarr också för att bryta av harvandet. I slutändan är det lite för lustigt för mig. En glimt i ögat för mycket. Den bokstavstrogna Cornelis-covern förstod jag mig inte på heller och trodde hela tiden det skulle komma en skruv som aldrig hände. Men sångrösten går det inte alls att klaga på. VIDRO från Stockh...

Inkonst: First Floor Power & Im Kingfisher

Bild
När FIRST FLOOR POWER annonserade ut att de skulle ställa sig på scenen (Inkonst) igen efter flera års uppehåll var det inte mindre än ett tvång att åka ner till Malmö för att se vart det beryktade skåpet skulle stå. Sämre blev det inte heller av att singer-songwritern med guldkant, I'M KINGFISHER, skulle slå av ett par låtar på sin gitarr innan. Nu var det dock såpass länge sedan denna konserten ägde rum så vad jag än skriver känns det ganska irrelevant. Båda var väldigt bra och resan överlag var i topp-klass. Önskar jag även hade haft möjligheten att se FFP i Köpenhamn dagen innan och Ödeshög något senare. Får se om dom håller vad dom lovar att "vi ses om 15 år"; min gissning är att dom nog inte kan hålla sig så länge.

Timjan: Im Kingfisher & Oldseed

Bild

Woody West: Damien Jurado & the Heavy Light

Bild

Bengans: I'm Kingfisher & Kingdom of Evol

Bild
Dagen efter den fantastiska TOTALT JÄVLA MÖRKER-spelningen så skulle Göteborg få finbesök av den eminenta I'M KINGFISHER på BENGANS. Vaknade alldeles för tidigt och fick i mig lunch vid frukostdags och satt sedan på balkongen och försökte återställa någon slags balans innan jag skulle möta Nina och hennes syrra. Skulle jag påstå annat än att det var mycket trevligt så skulle jag ljuga. Höll på att dö av skratt av det fina mellansnacket också. Bra mellansnack är en så bra bonus som få behärskar eller bryr sig om. Efteråt skulle det visa sig bli ännu en bonus i form av KINGDOM OF EVOL med FREDDIE WADLING och EBBOT LUNDBERG och det ryktades om att det skulle bli lite CORTEX på det också. Det dom visade upp var inget som gick hem hos mig och skulle passa bättre på någon sunkig pub där det spelas bluesrock för gubbar trots WADLING och EBBOTS insatser. Fick väl någon THE STOOGES-vibb någon gång men...nä. Dock var det onekligen trevligt att dom avslutade med "MIND OF DARKNESS"...

Trollhättans Konsthall: I'm Kingfisher & Easy October

Bild

Dinky Town: Half Past Naked & Sea Lion

De unga Trollhättetjejerna i HALF PAST NAKED öppnade konserten med en djävligt skön låt på ukulele. Efteråt bytte det ut den mot en gitarr. Det fortsatte rätt schysst men jag väntade på nästa ukulele-låt (som aldrig dök upp) och därav blev det ingen inspelning eftersom det hela hölls rätt kort. Jag gillade det, men det känns nästan som att hon med gitarren hade kunnat klara sig på egen hand utan de andra. Ska bli kul att se vad de bjuder på nästa konsert. Huvudakten, SEA LION , minns jag inte så mycket av då det inte var ett nytt intryck (som förbandet var). Hade lite glömt bort av att jag varit på spelningen vilket är skälet till att det inte har dykt upp här på sidan. Akustisk singer-songwriter-spelning på ett mörkat café, som enbart hade folköl till salu, i en småstad...ja. KLIPP BORTTAGNA PÅ BEGÄRAN AV ARTIST.

N3: Mine to Keep & I'm Kingfisher

Bild
Vet inte hur många öl som hanns med innan egentligen. Enda jag vet är att jag på vägen in till stan poserade en elk-öl vid fallen och att jag på vägen hem, på natten, fylleringde Nina och tvingade henne att lyssna på de episka fallen. Ja...jag minns inte ens att jag såg MINE TO KEEP och blev förvånad när det fanns en video av det på kameran. Minnesanteckningarna på mobilen säger dock att det var bättre än senast. Vad det berodde på kan man ju tvista om... Resten av anteckningarna, rörande I'M KINGFISHER , är mestadels otydligt nonsens. Det var förstås riktigt bra men han drog inga skägg-skämt denna gång...däremot vägde hans t-skjorta med Drutten-tryck upp det. Oavsett så är det halvt meningslöst att recensera igen då Thomas Denver Jonsson varit med i bloggen både en och två gånger. Jag har säkert skrivit det tidigare, men då säger jag det igen: trots den tekniska skickligheten så finns känslan kvar. Något jag tycker är uppfriskande då jag tycker det ofta försvinner så for...

Fallens Dagar / Dinkytown: I'm Kingfisher

Bild
Kärt återseende även om långa låten den här gången inte var lång enligt den här bloggens mått mätt. Fy skäms I'm Kingfisher ! Anlände precis i tid till cirkustältet i god form (4 whiskey-shots, 1 white russian och 3 öl) den här söndagen med mer form i medhavd pôse. Det är exakt vid sådana här tillfällen man faktiskt kan uppskatta att det är sittkonsert (även om det annars fa-an är det mest avskyvärda som finns. Hippies!), oavsett ens skick så är det ju ändå inte riktigt musik härja det minsta till. Plus för skäggskämten. Att inte bli avundsjuk på Thomas Denver Jonssons gitarrspel och inte minst spel stil är svårt.