Inlägg

Visar inlägg med etiketten Konsert

Releasefest för Död Framtid (NUR05): Hotet & Madam Skam

Bild
Eftersom det är Never Understand som både släppt skivan och ställt till med spelningen så kan det ju uppfattas lite skevt att recensera det hela men vill påstå att det inte påverkar mitt tyckande. Så vi börjar i omvänd ordning med sista bandet först. Även om HOTET kanske var lite sliriga i början, vilket hör till ovanligheten och bara var en trevlig avvikelse, så kom dom snabbt in på sitt vanliga oklanderliga spår. Även om det verkligen alltid råder peppig stämning när HOTET spelar så kändes det på något vis ännu råare och peppigare än vanligt. En urladdning från alla håll. Men för dom som fortfarande missat bandet eller inte sållat sig till ledet kan jag upprepa det jag själv och andra säkerligen alltid skriver; snygga och hookiga melodier, stämsång och drivande bas och trummor. Allt i trogen MASSHYSTERI-anda. Att jag stod på fel sida av högtalarna påverkade dock upptagningen till det sämre. Minns första eller andra gången jag såg HOTET och frågade om dom hade en skiva eller demo att...

Farsot: Well

Bild
Farsot har nyligen börjat ha matiné-spelningar i sin gemytliga lilla skivaffär i Majorna. Ett mycket trevligt tillskott på Göteborgskartan. Tidigare har bland annat The Family Men spelat och det är redan en hel radda spelningar inbokade. Denna gången är det dock den skramliga garage-punk-duon WELL som står på golvet i en helt fullsatt butik. Men fullsatt på den här ytan betyder i stort sett kanske 20 pers. Varmt och svettigt blir det snabbt och med det minimala utrymmet får jag inte av mig jackan så jag får stå och vara obekväm istället. En lärdom till nästa gång. Hur som helst är grundkonceptet för WELL dovt distade power-ackord som stakar sig fram över rudimentära trummor i maklig takt och ekande, nästan spöklik, sång. Tack vare reverbet, eller dåliga öron, så hör jag inte vad någon låt handlar om, men det är i alla fall tydliga melodier och det är ändå oftast det jag lyssnar efter. Mitt enda problem är väl egentligen att det ibland harvar på för länge. Jag hinner liksom själv bl...

Farsot (Bengans Fik): Rotten Mind & Heavy Bleeding

Bild
Farsot slår upp portarna på Bengans Fik för att ställa till med årets första punkspelning i Göteborg. Ett ställe som flera gånger tidigare plågats av något dåligt ljud men som nu på det senaste verkligen ryckt upp sig och är lätt en favorit bland annat tack vare det lilla trånga utrymmet. Öppnande bandet, HEAVY BLEEDING, är nog de flesta som varit här inne bekanta med sedan tidigare. Långsam och skitig metalinfluerad mörkerpunk med ett par slängar av d-takt ibland. Riktigt bra som vanligt. Det blev bara foton denna gången, men videor finns sedan tidigare för de intresserade. Huvudakten var Uppsala-kvartetten ROTTEN MIND som tyvärr däremot inte varit med på bloggen tidigare. Trots flertalet visiter i Göteborg. Riktigt bra och medryckande. Gillar man HURULAS sång kan man helt klart hitta många likheter i det avseendet vad det gäller ROTTEN MIND. Steget är heller inte långt från MASSHYSTERI även om det till ännu större del liknar tidigare UMEÅ-band där THE VICIOUS är det främsta exempl...

Kings Head: Bottlecap

Bild
Om FOO FIGHTERS var punkigare och någonsin hade haft något driv eller en uns själ. Då hade dom kanske låtit som BOTTLECAP. Det är med andra ord mestadels skrikig och svettig rock med mer än bara ett par tår inne i punken. Något som bevisas i deras extranummer som är en BLACK FLAG-cover. Dock är det troligare att se dom spela på Sticky Fingers än på 128an. Både med tanke på hur dom låter och även på deras förmodade ambitionsnivå. Väldigt samspelt trio med trummor som slår hårdare än ett ånglok i fejset och som inte verkar missa ett enda slag. Riff som studsas mellan varandra och alla vanliga ingredienser som behövs i den här typen av band. Ett tag stod ett litet barn på andra sidan glaset och stirrade storögt på just batteristen och började efter ett tag dansa. Hoppas det födde en musikerdröm. Det var från början till slut väldigt sammanhängande utan avstickare för långt från konceptet vilket kändes gött. Att dom verkligen vet formen på vad dom vill göra. Men ibland kändes det som a...

Folk: Circuit Des Yeux, MAG & Laughing Eye

Bild
Det är med viss osäkerhet jag beger mig ut. CIRCUIT DES YEUX, som jag precis upptäckt någon vecka tidigare, skulle kunna uppträda både med enbart 2 instrument eller med en hel orkester på 20. Låtarna hade passat i båda former. Men kan förstås också falla platt från hur det låter på skiva. Jag hoppas självklart att så inte ska vara fallet. Det visar sig vara en konstellation av fyra personer som, förutom frontpersonen som sjunger och spelar gitarr, handhar trummor, stråke, bas och en synth. Setet öppnar med 'Brainshift" som enbart består av, en nästan drönande, orgel och närmast magisk sång. Redan här visar rysningarna vilken belöning det var att man chansade på att gå. I flera låtar, där just öppningslåten är en av dom, kan man verkligen höra influensen från ANTONY AND THE JOHNSONS, och kanske lite NICO, på sången. Om jag förstått diverse intervjuer rätt så har de skrivit musiken tillsammans även om vokalisten/gitarristen är den drivande kraften bakom allt. Detta märks utan ...

Fängelset: Dog Rally & Del III

Bild
DOG RALLY från Stockholm gör sin andra mini-turné tillsammans med DEL III. Sistnämnda är säkerligen bekanta för många sedan tidigare och om jag kallar det pop med punkiga inslag så är utbölingarna möjligtvis tvärtom. Det mest utmärkande är sången, vilket växlar mellan engelska och svenska, som ofta går upp i nasala skrik. Något som påminner mig om sången i ett gammalt Trollhätte-band som kallade sig MARKUS MED SKÄGGET. Dom som fattar, dom fattar. Lite lättare referenser är nog delar av brittisk och och svensk punk som X-RAY SPEX och DIABLESSE GRUPP 6. Mest för att nämna något. Men i regel tar det här inte ut särskilt många vida svängar utan håller sig tämligen rakt och "kött och potatis". Fyrtaktare och ackordharvande punk i mellan-tempo. Något som antingen kan funka eller bara falla platt. Ibland beroende på humör. Men just i DOG RALLYS fall tycker jag helt klart det når hela vägen hem. Som sagt tror jag de flesta inte behöver en närmare presentation av DEL III även om det...

Abyss: Acid King

Bild
Mina anteckningar från kvällen består främst av hur dåligt förbandet var. Nu ljuger jag...när jag skrev "främst" menade jag faktiskt "enbart". Det var som om en gammal fis från 70-talet puttrade fram genom någons manchesterbyxor och lade sig som en blöt mollusk över hela krogen. Speciellt då varje låt lät exakt som den förra. Jag är ärligt talat 100% säker på att dom körde en av låtarna två gånger. Men jag ska bespara er vidare utläggningar om detta. Jag var som tur var där för ACID KING och öppningsakten visade sig helt enkelt inte vara en bonus denna gång, tyvärr. När ACID KING tillslut avlöste australiensarna i CHILD och gick på scen så var det något som var lite off med sången. Kan inte sätta fingret på om det var något med ljudet, medhörningen eller om vokalisten bara sjöng lite vackligt. Det tog sig som tur var efter någon låt och min något förbryllade blick försvann. Som väntat var det riktigt tungt. Nästan en ritualistisk känsla ibland. Mycket handlar ju ...

Sekten: Pharmacist, Spader Kung & Skin Care

Bild
PHARMACIST. Ett band som namedroppats av bland annat Per Sinding-Larsen på Kulturnyheterna och har en EP släppt på Rundgång. Utan den rådande hajpen så hade det nog varit lättare att säga att det var bra. Men med en upphaussning så har man ju en del att leva upp till och ett större krav på att faktiskt leverera. Just för att fastställa att hajpen stämmer. Här föll det tyvärr rätt platt för mig. Visst, instrumentationen fungerar, och i synnerhet basen som sticker ut flera gånger med grymma basgångar och ett helt klockrent ljud. Det är heller inget fel på det andra egentligen. Men det är något med sången som tyvärr inte är helt spot on nu när jag ser dom live. Kaxigheten i framförandet fallerar även den just på grund av det. Hade inte rockstjärne-aspirationen varit där så hade det varit något lättare att ta till sig. Eller en "jag skiter i allt"-attityd. Speciellt när det någonstans i mitten eller slutet beslutats att frontperson ska spela en låt helt utan uppbackning av ban...

Banned in GBG - Dag 1: Nej, Avfall & Baronen & Satan

Bild
Bandet som sparkade igång årets Banned In GBG var helt klart ett kärt återseende. Tror inte jag sett BARONEN & SATAN på 2-3 år då det alltid krockat eller blivit inställt. Oavsett känns det lite som en doldis i Göteborgsmyllret. Det dom sysslar med är någon form av THE CRAMPS-luktande, lite dissonant, garagepunk. Riktigt gött och lite skevt eller skavande. Bra som fan! Skulle säkert tilltala en del Burger Records-fans. Enda som var synd nu var att basen överröstade det mesta (fast inspelningen verkar klarat sig bättre). Näst ut var Stockholms-bandet AVFALL. En duo med en "trummaskin" (lite trist att se en iMac på scen) och spretiga influenser men som ändå hålls ihop till en enhetlighet. Skulle vilja säga att deras post-punk stundtals snuddar till att vara goth. Några låtar hade verkligen det där typiska THE SISTERS OF MERCY-soundet från Vision Thing-eran på 90-talet då gitarrerna gick igång med ganska hårdrockiga riff. Något fick mig även att tänka på polska band som AU...