Abyss: Acid King

Mina anteckningar från kvällen består främst av hur dåligt förbandet var. Nu ljuger jag...när jag skrev "främst" menade jag faktiskt "enbart". Det var som om en gammal fis från 70-talet puttrade fram genom någons manchesterbyxor och lade sig som en blöt mollusk över hela krogen. Speciellt då varje låt lät exakt som den förra. Jag är ärligt talat 100% säker på att dom körde en av låtarna två gånger. Men jag ska bespara er vidare utläggningar om detta. Jag var som tur var där för ACID KING och öppningsakten visade sig helt enkelt inte vara en bonus denna gång, tyvärr. När ACID KING tillslut avlöste australiensarna i CHILD och gick på scen så var det något som var lite off med sången. Kan inte sätta fingret på om det var något med ljudet, medhörningen eller om vokalisten bara sjöng lite vackligt. Det tog sig som tur var efter någon låt och min något förbryllade blick försvann. Som väntat var det riktigt tungt. Nästan en ritualistisk känsla ibland. Mycket handlar ju om repetition och däri ligger det ofta en fara att det snabbt blir tjatigt och trist. Just det är något ACID KING lyckas undvika. Även om det ofta är samma upplägg och utförande så har dom det där lilla som gör att även nästa låt känns intressant och egen nog för att jag inte ska gäspa och ställa mig i baren. Det märks speciellt när dom kör den motorcyklist-hyllande gamla klassikern "2 Wheel Nation" från albumet "III". Tunga trummor som avväger bra mellan "kött och potatis" och massa laj laj. Minst lika tung bas och gitarr. Mässande sång med en lagom dos reverb. Att det är en trio tycker jag som vanligt är en fördel då basen får mer plats och solonas nödvändighet behöver vägas in mer. En strålande spelning och jag är glad att äntligen kunna gå på något på hårdrockarnas andra Mecka i Göteborg - ABYSS.