Inlägg

Visar inlägg med etiketten Rock

Levande Begravd (Bengans Fik): Sun Bather

Bild
Det skulle gå att använda ett enda ord för att sammanfatta SUN BATHER och det är "bakgrundsrock". Ibland kom det in riktigt bra riff som drog upp mitt smil upp till örsnibbarna, men varje gång försvann det nästan lika snabbt som det uppstod och leendet vändes upp-och-ned. Det där typiska jag ofta gnäller på att inte förvalta dom bra bitarna på rätt sätt. Öppningslåten har visserligen ett gött riff, och ibland behöver man inte mer än ETT bra riff, som upprepas ad idiotum och där har jag egentligen inte mycket att klaga på. Det känns gött och nästan som en somrig fylla. En stadig fyrtakt och ett riff med accentueringar på rätt ställen. Men efter det så händer inte särskilt mycket mer som rycker med mig. Det känns till och med som att deras låtar är för långa eller bara för tråkiga. Men det är nog perfekt musik när man känner sig tillräckligt dum i huvudet. Uppenbarligen gjorde jag inte det den här kvällen utan gick till och med från spelningen långt innan den var över. Mötte ...

Klubb 8 (Bengans Fik): Las Furias & The OhNos

Bild
När LAS FURIAS började tänkte jag att det lät som någon form av surfrock som lyssnat nästan lite för mycket på DEAD KENNEDYS. Om det nu går att lyssna för mycket på dom. När dom en tredjedel in i setet river av en DK-klassiker bekräftar dom den inspirationen med råge. Men även om det fanns en del svaj i början så trappades surfen av för varje minut längre in i setet dom kom. Därtill så späddes det rockiga/punkiga på och till slut är det surfiga, som fanns i början, som bortblåst och det låter mycket mer RAMONES än LA LUZ. Även om DER FLUCH absolut inte var först med riffet så fanns det även en låt som näst intill var ett plagiat på dom. Fast på spanska. Det var mycket bra. Det är sådana här band jag är så djävla glad över att jag inte lyssnar på i förväg utan låter mig själv "upptäcka" live. Fokuset låg aldrig på ett specifikt instrument utan det var fan både bra bas-slingor, gnissliga gitarr-riff, snygga trummor och catchiga sångmelodier. Allt klaffade och var väl ihopsytt...

Kings Head: Bottlecap

Bild
Om FOO FIGHTERS var punkigare och någonsin hade haft något driv eller en uns själ. Då hade dom kanske låtit som BOTTLECAP. Det är med andra ord mestadels skrikig och svettig rock med mer än bara ett par tår inne i punken. Något som bevisas i deras extranummer som är en BLACK FLAG-cover. Dock är det troligare att se dom spela på Sticky Fingers än på 128an. Både med tanke på hur dom låter och även på deras förmodade ambitionsnivå. Väldigt samspelt trio med trummor som slår hårdare än ett ånglok i fejset och som inte verkar missa ett enda slag. Riff som studsas mellan varandra och alla vanliga ingredienser som behövs i den här typen av band. Ett tag stod ett litet barn på andra sidan glaset och stirrade storögt på just batteristen och började efter ett tag dansa. Hoppas det födde en musikerdröm. Det var från början till slut väldigt sammanhängande utan avstickare för långt från konceptet vilket kändes gött. Att dom verkligen vet formen på vad dom vill göra. Men ibland kändes det som a...

Hängmattan: Kollapse & Altays Electric Freedom

Bild
BEVERLY KILLS skulle vara förband till det ganska färska Göteborgs-bandet KOLLAPSE med medlemmar från TYRED EYES. Utannonserat som post-punk och fått lovord från både ena och andra hållet. Klart man var intresserad av det här upplägget! BEVERLY KILLS lät jag dock bli att filma denna gången eftersom det blivit så många gånger det senaste. Det finns ändå videor på dom i bloggen om man söker. Hur som haver - över till KOLLAPSE. En kvartett med trummor, bas, två gitarrer, en synth och växelsång. Trummorna driver på med mycket markeringar och sällan, kanske aldrig, någon rakt 4-takt. Sången är mestadels skrikig och emotionell. Blandade finstämda gitarrslingor med något tillbakahållna explosioner. Någon gång finns det någon SONIC YOUTH-vibb där, men den försvinner snabbt. Basen fick jag aldrig något riktigt intryck av, men den finns väl där och gör sitt jobb. Men det är sällan den kliver fram och driver det hela. Även om "post-punk" är en tämligen bred genre med en rad olika uttr...

Pustervik: La Luz, Boys & Blank Tapes

Bild
Om inte BOYS låg på PNKSLM är jag övertygad om att LUXURY hade släppt deras skivor. Även om dom inte är lika utmanande på scenen eller i sin musik som kanske AGENT BLÅ eller MAKTHAVERSKAN. Det är renare, långsammare och inte heller lika drivig, pop. Men fortfarande minst lika ärlig. Melodi-slingorna sköts oftare av klaviaturen än gitarrerna och även det gör att det tar avsteg från den göteborgska popen. Tänkte skriva att det här kändes som ett mer stockholmskt sound och när jag kollade upp var dom var ifrån var det inte långt från sanningen. Trots dom ibland ofta abrupta sluten på låtarna tycker jag det är riktigt bra. Ibland svävar det iväg lite, och det är oftast synthiga grejer som händer då. Det blir heller aldrig riktigt någon explosion utan allt hålls rakt och poppigt där rösten hela tiden är det viktigaste instrumentet. Riktigt bra! Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad jag ska säga om THE BLANK TAPES. Måste jag förklara hur dåliga texterna är eller deras extremt u...