fredag 14 juni 2019

Levande Begravd (Bengans Fik): Sun Bather

Det skulle gå att använda ett enda ord för att sammanfatta SUN BATHER och det är "bakgrundsrock". Ibland kom det in riktigt bra riff som drog upp mitt smil upp till örsnibbarna, men varje gång försvann det nästan lika snabbt som det uppstod och leendet vändes upp-och-ned. Det där typiska jag ofta gnäller på att inte förvalta dom bra bitarna på rätt sätt. Öppningslåten har visserligen ett gött riff, och ibland behöver man inte mer än ETT bra riff, som upprepas ad idiotum och där har jag egentligen inte mycket att klaga på. Det känns gött och nästan som en somrig fylla. En stadig fyrtakt och ett riff med accentueringar på rätt ställen. Men efter det så händer inte särskilt mycket mer som rycker med mig. Det känns till och med som att deras låtar är för långa eller bara för tråkiga. Men det är nog perfekt musik när man känner sig tillräckligt dum i huvudet. Uppenbarligen gjorde jag inte det den här kvällen utan gick till och med från spelningen långt innan den var över.

Mötte senare upp igen med de några vänner som stannat kvar hela spelningen och det rådde självfallet delade meningar om det hela. På pappret är ju allt rätt; trummor som inte stilar sig och håller på, goa basgångar, snälldistade gitarrer som tuggar sig framåt och sparsmakad sång. Med tanke på meritlistan GORILLA ANGREB, RED DONS och AMDI PETERSENS ARMÉ förväntade jag mig nog något mer. Det där lilla extra. Att det skulle eskalera efter första låten istället för att slakna och bli trögt. Hoppas på att ge danskarna någon mer chans i framtiden, men just nu nickade jag knappt ens med till deras enkla punkrock.

Inga kommentarer: