Up the Punx (Oceanen): Vånna Inget

Hade det inte varit för den nya, och alldeles strålande, skivan så vet jag inte om jag hade gått om det hände annat samma kväll. Det hade på något vis känts lite slentrianmässigt. Det har varit så mycket VÅNNA INGET och efter ett tag blir man mätt - hur bra det än må vara. Men just på grund av nya skivan kändes det som att det var något man absolut inte skulle få missa. Två datum i Göteborg och jag tror båda blev helt slutsålda. Med god anledning, för det här är VÅNNA i sitt totala esse. Det har alltid varit riktigt bra, men det här var något utöver det vanliga. Det är gåshud, rysningar och dunkande hjärta. Hade jag inte hållt i en kamera hade även näven varit i luften, men det var den säkert någon gång ändå - för det är omöjligt att inte känna något. Hypen kring nya plattan, 'Utopi', har nästan varit lite jobbig; synts överallt och varit något för påträngande. Men jag tycker visserligen att den förtjänar det. Ibland är det till och med lite som att det hamnat i ett mellanland mellan systerbandet TRUE MOON och tidigare VÅNNA INGET. Men bara till vissa delar, för det är självklart fortfarande VÅNNA om än kanske ännu lite känsligare. Kanske har arbetet med andra band gjort att dom hittat vidare i punken - hittat en ny gnista. Det blandas under spelningen även friskt med material från hela deras liv, så man får både hittar från till exempel första singeln, 'Jag ska fly tills jag hittar hem', 'Tickande Bomb', som är given på vartenda spelning, och dom alldeles nya slagdängorna 'Skuggor' och 'Främlingar'.

För dom som på något vis lyckats hålla sig obekanta med VÅNNA INGET så kan det väl enkelt beskrivas som ärlig och melodiös punkrock med, vad jag skulle kalla, indie- eller popinfluenser. Inget instrument sticker ut särskilt mycket utan allt fungerar ihop i en sällan skådad symbios. Med det menar jag inte att det instrumentala är tradigt på något vis. Snarare tvärtom. Det är välspelat och snyggt komponerat, men det är inte ett band där enda behållningen är ett enda instrument som sticker iväg som det ibland känns med vissa band. Det är snygga basgångar, lika snygga gitarrmelodier och bra delar på klaviatur när det väl får ta plats. Det som däremot hålls längst fram, och som faktiskt sticker ut, är sången. För att använda en referens till något jag egentligen inte har någon relation till så är VÅNNA INGET som en färgstege där vokalisten är esset i topp. Här vill jag även att resterande i bandet ska ta åt sig om man tänker på vilka de resterande korten i pokerhanden är. Men har man en faiblesse för starka, och emotionella, sångmelodier och gillar punkrock så är det här bandet man borde lyssna på. Varje dag. Utöver punk-rökarna sticks det även in ett par pianoballader. En där gitarrmelodin egentligen borde spelats på flöjt. På något vis känns det lika självklart som EBBA GRÖN fast för 2010-talet. Att det alltid ska finnas kvar och att det är en given plats dom står på. Att det skulle skapas ett tomt hål om dom inte fanns där. Fastän det funnits många band som rört sig i någorlunda samma musikaliska sfär såsom KNUGEN FALLER, TYSTA MARI och ALLVARET. Där sistnämnda är det enda som egentligen kan ställa sig någorlunda jämnsides. En extra fin sak är att Göteborg förärades med första spelningen för nya plattan. Tack för det och tack även till Up the Punx och Oceanen som satte in den här extraspelningen som jag, till skillnad från dagen efter, kunde gå på!