Inlägg

Visar inlägg med etiketten Full set

Kontoret (Uddevallakassetten): Louise Lemón

Bild
Trots många bra bokningar och en förkärlek till att åka till småstäder för konserter har jag inte, förrän nu, lyckats ta mig till Kontoret i Uddevalla. Från gatan sett ett ganska anonymt krypin mitt i ingenstans. Väl inne, efter en slingrande trappa, betalar vi i köket av lägenheten och knör oss sedan tillbaka genom kön in i det lilla rummet (som nu är utbyggt) där konserten ska vara och bänkar oss längs med väggen bredvid ett par som helt opretentiöst dukat upp en låda med olika frukter och en flaska vin. Något som av någon anledning får mig att tänka på Koloni. Det trycks in fler stolar och byggs på med rader av folk som tränger sig in i lokalen. Kort därefter går LOUISE LEMÓN på och börjar bygga upp ett långsamt och atmosfäriskt muller innan första låten, 'Appalacherna', räknas in. Genomgående är att det mesta handlar om långsamma och mässande bitar men ändå med en pop-aura. Märks mycket att det vill ta sig in på listorna och slå och det känns överlag väldigt mycket so...

Truckstop Alaska: Fayenne, Illmara & Völva

Bild
Trots min något eklektiska smak och ofta sinande uppmärksamhet när saker inte blandas upp kände jag ingen som helst oro inför den här kvällen med tre black metal-band. Snarare tvärtom - otrolig pepp. Först på scen var skånska VÖLVA som var bandet med tydligast och mest punkinfluenser. Vilket för mig absolut inte är ett minus. En välspelad trio med två vokalister och både tyngd och ös. Något synd att mycket av gitarr-riffen försvann i ljudbilden. Hade gärna velat höra dom något mer intrikata gitarr-partierna tydligare. Men istället fick man en brutal blastbeat-vägg som inte gick av för hackor. Näst ut - dom gamla favoriterna ILLMARA som på något vis blivit ännu bättre. Här är det ytterligare mer fullt ös och ond bråd död än tidigare akt. En given favorit i Göteborg som förtjänar allas uppmärksamhet. Hoppas på ett nytt släpp snart som inte lider av samma ljudkvalitet som den första kassetten. Hur som helst vill jag inte upprepa tidigare recensioner så kommenterar bara det som för...

Plan B: Whispering Sons

Bild
Tog första tåget efter jobbet ner mot Malmö och hann sova någon timma. Efter det sammanstrålade jag och Erich när sätet bredvid mig blev ledigt och testade lite mini-synthar. En rush ner mot första bästa falafel-hak innan spelningen med WHISPERING SONS. Falafelrullen, i någon korsning innan lokalen, var tyvärr väldigt sunkig och hade nog hellre varit helt utan mat än att ha ätit den om jag ska vara ärlig. Vilket känns som en bra lärdom inför fler Malmö-besök. Efter lite virrande på Norra Grängesbergsgatan så pekar en gott sinnad främling oss in i rätt gränd där Plan B skulle ligga runt hörnet. Det är trots allt min första visit på stället. Sjukt nog. Snabbt får jag en ny kompis i form av Plan B:s egna hund Venus(?). Ett par drinkar in och en förväntad, men i detta läge, extra tråkig försening eftersom med tanke på den långväga (nåja) resan. Direkt när det börjar känner jag att det äntligen bjuds på ett post-punkband med en frontperson som har lite punk i sig. Lite välbehövlig explosiv ...

Woody West (Holy Moly): Anna St. Louis

Bild
Akustiskt, långsamt och drömmigt. Känslan av en sådan där långsam sommardag på verandan, som av någon anledning, men passande nog, alltid utspelar sig i USA i mitt huvud. Med en ibland spöklik röst som påminner om brustna hjärtan och andra skuggor i ens sinne tillsammans med en akustisk gitarr. Kansas-födda men numer Los Angeles-bördiga ANNA ST. LOUIS lyckas fånga en redan från första sekunden och ändrar inte grepp särskilt mycket utan kör tack och lov på till större delen i samma spår. Ungefär till hälften med uppbackning från en väldigt mjuk och moln-lik orgel som, precis som gitarren, håller sig ganska avskalad. När den gör sitt intåg blir det, tillsammans med den svepande sången, något påminnande om BEACH HOUSE. Tycker Woody West hittat helt rätt som kör dom lite mindre spelningarna på den mycket mindre lokalen Holy Moly. Med en målning av en bison-oxe som detalj i bakgrunden gör det allt ännu mer passande till dom här amerikanska akterna. Ser fram emot fler. Det här var en väldigt...

Koloni/Jonk (Musikens Hus): Kælan Mikla & Some Ember

Bild
I ett moln av rökelse sveper de tre isländska spökena i KÆLAN MIKLA ut på Musikens Hus scen i långsamma, dansliknande, rörelser. Det teatraliska man fick redan under förbandet kommer alltså fortsätta och med råge. Synthslingorna väller även dom ut här även om det känns som en mycket bättre avvägd ljudbild där det finns både (synth)trummor, basgitarr och tre vokalister. Ett av mina problem är att den, något kabuki-liknande basisten, tyvärr inte får tillräckligt mycket plats. Det är först när det inte spelas bas som man märker att den faktiskt funnits med i ljudbilden. Men jag saknade den distade och "fula" basen som ibland fick utrymme på skivorna "Mánadans" och "Kaelan Mikla". Hade förmodligen gjort väldigt mycket om den hade fått en något mer framträdande roll även i det här live-sammanhanget. Jag köper dock att det är synthigare än på just dom skivorna, just med tanke på senaste plattan där just syntharna fått en ännu mer framträdande roll. Överlag put...