torsdag 10 januari 2019

Hängmattan: Kollapse & Altays Electric Freedom

BEVERLY KILLS skulle vara förband till det ganska färska Göteborgs-bandet KOLLAPSE med medlemmar från TYRED EYES. Utannonserat som post-punk och fått lovord från både ena och andra hållet. Klart man var intresserad av det här upplägget! BEVERLY KILLS lät jag dock bli att filma denna gången eftersom det blivit så många gånger det senaste. Det finns ändå videor på dom i bloggen om man söker. Hur som haver - över till KOLLAPSE. En kvartett med trummor, bas, två gitarrer, en synth och växelsång. Trummorna driver på med mycket markeringar och sällan, kanske aldrig, någon rakt 4-takt. Sången är mestadels skrikig och emotionell. Blandade finstämda gitarrslingor med något tillbakahållna explosioner. Någon gång finns det någon SONIC YOUTH-vibb där, men den försvinner snabbt. Basen fick jag aldrig något riktigt intryck av, men den finns väl där och gör sitt jobb. Men det är sällan den kliver fram och driver det hela.

Även om "post-punk" är en tämligen bred genre med en rad olika uttryck och definitioner så har jag svårt att knyta KOLLAPSE till den beteckningen. I ärlighetens namn så skulle jag nog snarare klassa in det här gänget i något slags post-hardcore-fack eller till och med någon variant av emo/screamo utan att dom tar hela steget in i någon av (de nära besläktade) genrerna. Hade det faktiskt varit renodlad screamo hade jag med största sannolikhet vänt på klacken och gått därifrån. Men särskilt bra tyckte jag heller inte det här var. Kompetent? Absolut. Min kopp te? Nej. Post-punk? Icke.

I mitten av kvällen bjöd ALTAY'S ELECTRIC FREEDOM på mjuk och svävande rock med psykvibbar. Skulle dom vara en årstid hade det varit "sommar" och dom hade definitivt spelat på Nefertiti när WWDIS hade sina sommartorsdagar där. Men det är just så enkelt och svävande att det känns ganska...tamt. Skulle kunna, och borde nog vara, förband till GRAVEYARD och hade säkerligen då fått sitt stora bryt. I bakgrunden till den här mjuka, GRATEFUL DEAD-osande, gitarr-rocken med dubbel sång ligger en oscillerande orgel och försöker lyfta upp det att bli intressantare än vad det är. Det är precis som KOLLAPSE skickliga musiker inblandade. Men vilken gitarrgud (eller vilket instrument det kan gälla) man än är så spelar det inte så stor roll för mig. Ibland kan någon som spelat gitarr i en vecka få fram något som både är bättre och intressantare än någon som harvat på i 30 år. Oftare är det nog exakt så det faktiskt är. Men så är det väl om man är en dum punkare. Men jag kan absolut förstå att den här typen av musik går hem hos vissa. Tyvärr får den helst inte ens komma in i min trappuppgång. Känner mig helt klart snuvad på konfekten med tanke på användandet av modeordet "post-punk" i beskrivningen av eventet men det var ju i alla fall ett bra band under kvällen. Som dock inte filmades.

Inga kommentarer: