torsdag 31 januari 2019

Klubb 8 (Bengans Fik): Las Furias & The OhNos

När LAS FURIAS började tänkte jag att det lät som någon form av surfrock som lyssnat nästan lite för mycket på DEAD KENNEDYS. Om det nu går att lyssna för mycket på dom. När dom en tredjedel in i setet river av en DK-klassiker bekräftar dom den inspirationen med råge. Men även om det fanns en del svaj i början så trappades surfen av för varje minut längre in i setet dom kom. Därtill så späddes det rockiga/punkiga på och till slut är det surfiga, som fanns i början, som bortblåst och det låter mycket mer RAMONES än LA LUZ. Även om DER FLUCH absolut inte var först med riffet så fanns det även en låt som näst intill var ett plagiat på dom. Fast på spanska. Det var mycket bra. Det är sådana här band jag är så djävla glad över att jag inte lyssnar på i förväg utan låter mig själv "upptäcka" live. Fokuset låg aldrig på ett specifikt instrument utan det var fan både bra bas-slingor, gnissliga gitarr-riff, snygga trummor och catchiga sångmelodier. Allt klaffade och var väl ihopsytt. Förutom några enstaka lite långsammare rock-dängor så är det dessutom fullt ös. "En tät, actionpackad, rockspelning. Inte en död sekund" som det hade låtit på TV ett par decennier sedan. Som en extra krydda bjuds det på ännu en odödlig klassiker mot slutet som nog får vartenda person i publiken att sjunga med. Det finns inget annat att säga än "¡Otra!".

Skåne-bördiga THE OHNOS gästade LAS FURIAS på några datum denna turné. Dom som var på senaste upplagan av Banned In GBG visste vad som väntade - riktigt ösig rock som får en att tänka tillbaka till 90-talet. Speciellt den svenska rocken under den perioden. Med det får man, som en pizzasallad till pizzan, kompletterande rock-moves i synkronicitet. Det blir som en komplett måltid. Utan att bli för mycket. Det är en extremt bra upp-parning med huvudbandet då båda rör sig i väldigt snarlika territorier men är tillräckligt särskilda för att man inte ska bli trött på samma visa. Kvällens båda band spelar med en sådan kaxighet och självklarhet som många band idag saknar. Det känns därför som en frisk fläkt fastän det inte är särskilt nyskapande. Men vem fan behöver något nytt när man kan få lite rock'n'roll!? Även om det var ett kärt återseende så saknade det lite av energin som fanns i somras och ljudet var inte heller optimalt. Men trots det så var lägsta nivån så klart väldigt hög. Speciellt då dom hade med sig en ordvits i bagaget denna gång. Det här är en turné som behöver göras igen och göras längre än bara ett par dagar. Jag säger det här också: "En gång till!".

Inga kommentarer: